Helene Söderlund

Inför säsongens första Sverigecup kan jag stolt presentera mina nya samarbetspartners kommande säsong, och förhoppningsvis på ännu längre sikt. Tanken är ett ömsesidigt arbete där både JALE & jag ska få ett stort utbyte av varandra. Till grund för detta samarbete ligger givetvis min elitidrottssatsning, men även min utbildning inom idrott och hälsa.

Så här presenterar sig JALE på sin egen hemsida. www.jale.se

JALE AB är Dalarnas största åkeri med verksamhet i Mora och Borlänge.
Antalet anställda är ca 110st och vi har 135 fordonsenheter.
Vår huvudverksamhet är godstransporter. DHL är vår största uppdragsgivare medan Carlsberg och Tibnor är några av våra andra större uppdragsgivare. 
Jale AB skräddarsyr transporter och logistikuppdrag efter dina önskemål.


Bilden är hämtad från JALEs hemsida.

Jag tror att det här samarbetet kommer att bli både utmanande och spännande för mig, både i min utveckling som idrottare, men även inom området hälsa.

Ett klassiskt formtoppningspass inledde denna gråa och trista dag ur ett skidåkarpespektiv. Vart försvann det där vackra och vita??

Intervallerna gick bra och jag är redo för Gällivare!!

Lina var fotograf idag.

Det är vitt på marken!! Det otäcka, äckliga och hemska spöregnet som inledde första advent igår omvandlades, till alla vinterälskares lycka, till snö på kvällen! Inte mycket att skryta med, men det är åtminstone vitt på backen och lite mer lättsamt att titta ut genom fönstret idag. Att det dessutom är klarblå himmel & solsken gör ju att allt känns så mycket lättare! Det har varit en hemskt tråkig, mörk och jobbig period ett tag nu med närmare tio plusgrader och total avsaknad av vinterkänsla. Men nu hoppas jag att vintern har kommit för att stanna, snälla!

Efter önskemål från en bloggläsare ska jag nu förklara i korthet hur en vanlig tävlingsdag med alla dess rutiner går till för mig. Jag tror att många, precis som jag, har ett antal moment som måste finnas med dagen innan, och under själva tävlingsdagen innan start. Moment och rutiner som får oss att känna oss trygga och harmoniska. I vissa fall, även hos mig, kan detta ibland kännas på gränsen till fanatiskt och skrockfullt, men samtidigt har jag väldigt svårt att släppa just dessa bitar.

Dagen innan en viktig tävling vill jag gärna träna ett pass på förmiddagen. Jag vill prova mina skidor, där jag oftast provar fram två par som jag lämnar in till vallarna för att förberedas inför racet. Sedan vill jag åka banan. Memorera, tänka igenom och fundera över vilka tekniker jag ska använda i vissa partier och teståka svåra kurvor eller liknande för att känna mig trygg och säker inför loppet. I många fall får man dock tänka på det går mycket fortare i tävlingsfart och att man kanske måste "växla ner" under racet. Jag lägger ofta in kortare intervaller eller fartlek under detta pass också för att väcka kroppen. Inget renodlat intervallpass utan mer ett sätt att hitta drivet och trycket i åkningen. Om tid finns vill jag gärna jogga en kort sväng efter skidpasset för att "skölja ur" benen. Annars brukar detta ofta ske senare på kvällen.
Förutom träningspasset har jag dagen före en tävling inga speciella rutiner, utan det är mest det vanliga. Ladda med energi och samla kraft. Ofta har vi ett åkarmöte på kvällen med klubben där man går igenom vad som sagts på lagledarmötet.

Min tävlingsmorgon börjar ALLTID med en morgonjogg på mellan 20 och 30 minuter före frukost. Ett skönt sätt att få igång kroppen och bli lagom hungrig till frukosten. Jag brukar annars ha väldigt svårt att äta ordentligt på grund av viss anspänning och nervositet(och till viss del trötthet). Frukosten äter jag 2,5-3timmar före start.

En och en halv till två timmar före start åker jag upp till skidstadion, börjar prova mina skidor och väljer ut ett par av de två som vallarna gjort i ordning till mig. Helst vill jag att detta är avklarat en timme före min start så att jag i lugn och ro kan samla lite kraft före uppvärmningen. Denna startar ungefär 45minuter före min start, först i ett lugnt tempo för att sedan, närmare start, innehålla kortare ryck/intervaller och tempoökningar. Fem till tio minuter innan start springer jag in i startfållan, tar av mig överdrag och byter handskar och mössa. Detta är en av mina skrockfulla rutiner. Jag MÅSTE byta både mössa och handskar innan tävling. Det spelar ingen roll om det är plusgrader eller tio minus - alltid tumvantar och mössa på uppvärmning!!
Givetvis har jag vissa andra "speciella" rutiner och konstigheter för mig, både dagen innan och under tävlingsdag, men dessa tänker(törs) jag inte skriva om här. Det håller jag för mig själv. För tänk om det tappar sin magiska kraft!? ;)

På torsdag åker jag och resten av klubben på årets första Sverigecup. 115mil i minibuss till Gällivare. Sittsår är nog bara förnamnet!?


En sak är säker. I helgen vill jag åka FORTFORTFORT!!

Idag har vi kört ett klassiskt race med laget i Bruksvallarna. Tio kilometer klassiskt, som jag egentligen tror var något längre, med en segrartid på 32minuter i damklassen. Tre varv på slingan nere innan vi åkte upp till kolbotten. En avslutande klättring uppför i drygt 11minuter. Ett riktigt kraftprov med andra ord och en fin stigning att diagonala i som avslutning. Eftersom att Lisa och Lina åkt iväg för att representera Sverige vid helgens världscup-tour i Kuusamo var vi fem damer på startlinjen. Jag startade som nummer ett.

Loppet gick bra. Jag är nöjd med både min uppvärmning, mitt genomförande av loppet och min taktik. Det är viktigt att fokusera även under ett träningsrace och försöka hitta tävlingskänslan även här. Så fort en nummerlapp åker på fröken Söderlund brukar dock detta inte vara något problem. Nummerlapp förknippas med nervositet, extra anspänning och motivation till att kämpa och ta ut sig.
Tekniken sitter definitivt mycket bättre i år än förra året och de nycklar jag jobbat med under sommaren och hösten börjar sitta även under tävling. Det är perfekt att få testa på detta innan första riktiga tävlingen, som blir Team Sportia cup-deltävlingen i Gällivare nästa söndag.
Från dagen tar jag med mig bra saker och med en extra formtopp på detta hoppas jag att jag ska kunna åka riktigt fort om en dryg vecka!

Imorgon åker vi hem. Hem från snön. Hem från Bruksvallarna. Hem till 250meter konstsnö i Falun!? Nu vill jag ha riktig snö och kunna åka på alla fina spår på Lugnet! Men, tyvärr verkar det dröja och tills vidare får vi åka till Älvdalen och Grönklitt som jag har hört ska ha fina förhållanden för skidåkning.
Mamma och pappa ska åka ner till Tierp och baka i bagarstugan i helgen, och jag är lite sugen på att följa med dit också. Att baka eget bröd, julbröd, ger en otroligt härlig och varm känsla i kroppen. Julstämningen kryper närmare och den första brödbiten, direkt från den vedeldade ugnen, med smör och ost på är ljuvligt!
Tyvärr vet jag inte om tiden räcker till för att följa med denna gång. Skolan, viljan att leta snö och kunna åka så mycket skidor som möjligt denna period, kommer nog att göra att jag stannar i Falun i helgen.

Sommaren, hösten och vintern med Team 2015 har varit fantastisk. Nu är det "sista-kvällen-med-gänget" har i Bruksvallarna. Det känns konstigt att sista lägret tillsammans för i år är över.
Nu väntar en spännande tävlingssäsong som förhoppningsvis ska erbjuda massor av nya upplevelser och äventyr! Jag ser fram emot den.


Fina träningskamrater i Team 2015. Emma, jag och Mia.

Det är så nära nu. Det är inte alls långt bort. Ett besked om ännu en missad plats i helgens världscup, precis på strecket, är givetvis lite bittert men samtidigt som tändvätska för mig. Nu är det nära, och jag tänker visa att jag kan och vill vara med framöver! Jättekul att tjejerna i vårat lag, Team 2015, får chansen att tävla i Kuusamo i helgen och mäta sig med världseliten. Lycka till Lina och Lisa! Det är givetvis inspirerande för hela gruppen och en morot för oss alla att se er tävla!

Inför förra säsongen hade var mitt sikte helt inställt på skidorientering. Jag skulle åka någon längdtävling för att prova på hur jag stod mot de bästa i Sverige och jag såg det som bra träning för skidorienteringen.
Med längdåkningen hade jag egentligen inga tydligt uppsatta mål, utan det var EM & VM i skidO som var prioriteringarna säsongen 2010/2011.
Längdåkningen gick så otroligt mycket över förväntan! Jag fick möjligheten och chansen att åka skandinavisk cup i Norge och jag presterade fler fina resultat som gjorde att jag fick chansen i Team 2015 denna säsong.

En stor motivationshöjare att lägga skidorienteringen lite åt sidan och fokusera på min "grund-idrott" längdåkningen igen. Platsen i laget denna vår, sommar och höst har varit så utvecklande för mig! Jag har tagit stora kliv framåt och jag har utvecklats. Delar i skidåkningen som jag tidigare haft otroligt svårt för börjar falla på plats och den klassiska åkningen fungerar bättre än någonsin. Jag längtar tills första klassiska tävlingen i Boden om två veckor.Det ska bli så spännande att se hur det funkar att tävla.

Jag har bestämt mig, jag knyter näven...!!

Sprintrace idag med laget i Bruksvallarna. Igen ett positivt besked och en boost för självförtroendet. Till och med här har jag utvecklats!

Årets sista läger med Team 2015 väntar de närmaste fyra dagarna. Ett läger med två race, en skatesprint och ett klassiskt distanslopp ska blandas med lugnare pass med teknik- och skivana.

Det ryktas om skapligt fina förhållanden här i bruksvallarna nu även om natursnön lyser med sin frånvaro. 7km ska finnas och det duger ju gott i detta ovintriga Sverige där alla skidintresserade snöfantaster gråter.

Det har varit en fin helg hemma hos mamma och pappa i färnäs. Lugnt och skönt och bortskämd har jag blivit med god mat! Imorse bakade mamma pepparkakor och det luktade jul i hela huset. Julstämningen får enligt mig gärna vänta ett tag, och det känns mycket märkligt att det är första advent om en vecka. Var är snön!?!? Pepparkaksbak och spöregn utanför fönstret går inte riktigt hand i hand.

Det blir härligt med en lägervecka. Slippa tänka så mycket och mest bara vara. Träna, äta och sova kommer att prägla dagarna som kommer. Jag har endel plugg att göra också, men det underlättar att man har allt annat serverat!

Bruksvallarna, jag trivs här!!

Jag borde ju plugga nu. Jag borde läsa en artikel, reflektera och analysera, fundera och tänka, skriva och få uppgiften klar, helst innan avresa till Bruksvallarna på söndag. Det är helt otroligt vilka fördelar man har som skidåkare och elitidrottare på Högskolan Dalarna. Man får möjlighet att flytta saker, senarelägga eller förändra. Allt för att kunna anpassa skolan efter träning och tävling. Det negativa är dock seminarium. Att missa ett seminarium innebär ofta ett straff! Ett seminarium, som egentligen är ganska simpelt och enkelt, om man är där, blir till en lång skriftlig uppgift med analyser och minst det dubbla om man inte är med. Jag har seminarium på torsdag nästa vecka och nej - jag är inte här då! Jag åker ju skidor då. Så, straffet hänger över mig just nu..

Annars rullar dagarna på. Det är skola, det är träning. Skidåkningen har bytts ut mot barkmarksträning igen med rullskidor, löpning & skidgång. Det går faktiskt helt okej att åka rullskidor trots att vägarna börjar bli kalla och hala. Man får vara försiktig och jag utmanar inte ödet och kör intervaller i högt tempo på morgonen när det är som mest påfruset. Imorse valde jag istället mördarbacken och älghufsintervaller. Idag gjorde mördarbacken själ för sitt namn och det bokstavligt talat sprutade mjölksyra idag. Hårt, tufft, slitsamt men samtidigt otroligt skönt!!

En lugnare eftermiddag och en rejäl omgång av stretch väntar. Huvudet tycker det är tråkigt, men musklerna jublar efteråt. Planerar man in strechingen i passet och genomför det i friidrottshallen brukar det oftast kännas lättare och det blir definitivt gjort. Men innan jag får rulla och stretcha ska jag ta tag i min ångest över seminariumet. Phuuu!

En längre sammanfattning och kommentar om min premiär i Bruksvallarna igår kommer så fort jag har tillgång till en dator. Kort sammanfattar jag loppet som stabilt och okej men inte mer. Inga jättepigga och sprättande ben men klart godkänt. Det känns som att jag har mer att ge och mer inom mig den dag formtoppen sitter. Den dagen ser jag fram emot! En sak är iallafall säker : det är grymt roligt att vara igång med tävlandet igen!!

Ett jättetack till vallare, tidgivare, servicemän & klubbkompisar i IFK Moras SK för en härlig helg!!

Precis som ALLA andra skidåkare skriver på sina hemsidor och bloggar : Imorgon är det dags, imorgon smäller det! Herrarna har avklarat sin premiär idag. Imorgon är det damernas tur. Tio tuffa kilometrar. Kanske inte den tuffaste banan rent kuperingsmässigt, men jag tror att den kommer att ta ut sin rätt. Den är teknisk, den är snabb och det gäller att hålla ett högt tempo hela vägen. Att ta kurvorna rätt för att behålla så hög fart som möjligt och det är få glidpartier där man får vila och stå i fartställning. Det är kurvigt och det kommer att gå fort i de hårda, fina spåren. Förhoppningsvis kommer vi tjejer att ha lika tur med kyla och solsken som killarna hade idag, och då kommer det erbjudas riktigt fina skidförhållanden!! Jag var otroligt sugen att tävla redan idag när jag såg "manchester-bädden" imorse. Men, den som väntar på något gott..

Extra roligt att Vinterstudion och SVT är här och bevakar oss i helgen. Kanske blir fjärilarna i magen lite fler till antalet just därför. Det här blir roligt!

Idag tänker jag börja med att göra reklam för ett av IFK Mora SK:s stora arrangemang den kommande säsongen. För många av Er förknippas såväl Mora som stad och IFK Mora som skidklubb med Vasaloppet.

För att slippa stå i fel led, drabbas av panik i första backen och kunna åka skidor i sin egen takt kommer skidklubben i Mora att arrangera ett seedningslopp på den riktiga Vasaloppsarenan. Du har möjlighet att prova på spåren och endel av sträckningen inför vinterns stora mål. Att kunna planera sitt lopp, få en uppfattning om terrängen och uppleva allt det vackra kring Mora en gång till är möjligheten som vi erbjuder Dig!
Den 21 januari nästa år arrangeras Intersportloppet, ett 44km långt lopp för så väl elit som motionär med gemensam start i Oxberg och mål i Mora Parken. Samma sträckning som HalvVasan och SkejtVasan med en inledande 15km lång sträcka runt Oxbergssjön, över Lundbäcksbackarna för att avsluta med de knappt 30km mot Mora, TjejVasesträckningen.
Det är precis som på Vasaloppet klassisk åkstil som gäller och det utlovas för eliten fina prispengar för de snabbaste åkarna. Mer om loppet kan du läsa här.


Idag har det varit en fullspäckad dag så här långt. En tidig uppstigning och löpning innan solen gått upp för att hinna till skolan. Där har jag varit på två föreläsningar och just kommit hem. Det är förstås väldigt jobbigt att gå upp tidigt på morgonen. Ögonen svider och kroppen nästan värker. Men när man väl tagit sig ut är det väldigt skönt, och framförallt är det härligt att ha träningen klar när man går till skolan. För mig är det betydligt mycket värre att ha träningen kvar på eftermiddagen när jag slutat skolan.

Snart åker vi upp mot fjällen och Bruksvallarna. På söndag ska det åkas skidor. Och det ska åkas fort! Jag är motiverad och vill göra en bra premiär. Det ska bli spännande, precis som det alltid är så här i början. Det kommer att vara nervöst och spänt. Att inte veta hur man står sig mot de andra och inte veta riktigt hur formen är i sig lite nervöst. I slutändan gäller det dock ändå att göra ett bra lopp som man SJÄLV är nöjd med!!
Det kommer säkerligen att bli en speciell premiär med de knappa snöförhållanden som erbjuds. En kort slinga som ännu inte lagts ut, och antagligen inte kommer att bli klar förrän på fredag kommer givetvis att begränsa möjligheterna till skidtester och träning. Det blir antagligen rullskidor på uppvärmningen eftersom att möjligheten till uppvärmningsspår kommer att vara begränsat. Men, som så många andra skidåkare säger, och som jag tidigare skrivit, är det bara att gilla läget och det är lika för alla.. !

..desto mer uppskattar man sina vilodagar och sin lediga tid. Träning och tävling är det bästa jag vet och jag älskar att plåga mig själv, ta ut mig till max och tills lungorna skriker. Samtidigt är det fruktansvärt skönt när det där tuffa, hårda intervallpasset som man varit nervös för är över och man får vila. På ett läger räknar man ner passen till vilodag och man ser fram emot att få göra annat än att träna. Egentligen en märklig grej när man trots allt älskar träning. För oss som tränar mycket blir vilodagarna någon slags belöning för det slit man lägger ner. Man kan stänga av, göra andra saker och bara vara. Inte ha dagen inrutad i ett mönster av frukost, träning, lunch, vila, mellis, träning, middag, sova. Det är inte så mycket annat som hinns med på en träningsdag. Om man dessutom pluggar vid sidan om sin elitsatsning ska det in i pusslet och då antagligen mellan passen eller på kvällen. Ju mer och ju hårdare jag tränar desto mer känner jag att jag uppskattar att ha vilodag.

Idag har jag vilat & mest bara varit. Tagit dagen som den kommit och inte haft något uppstyrt eller inplanerat. Ett blodprov och ett lätt stretchpass imorse bara. När Jennie frågade om jag ville följa med på stan gjorde jag det, och det är just så en vilodag ska vara tycker jag. Avslappnad, spontan och ledig.

Imorgon börjar skolan igen & på söndag smäller det. Lungorna ska få skrika, jag ska ta ut mig till max och göra det som jag älskar!

Att träna i T-shirt och en långärmad tunn tröja och sommartights i början av november är INTE okej! Det är äckligt varmt ute om man är skidåkare ich längtar efter kyla och snö. Att det inte är snö i Dalarna, Falun och Mora, det kan jag ta. Men att det inte finns snö ens i norr eller i fjällen är.. Fruktansvärt!

Lika för alla visserligen, men nu börjar det närma sig på allvar. Hur blir det nästa helg och vad händer med premiären i Sverige och världscupen? Stora frågetecken som dessvärre bara kan slätas över och besvaras med just "det är lika för alla" och "bara att gilla läget".

Ett fint styrke- och stakpass med Lina och Emma på förmiddagen. Nu är lägenheten skrubbad och jag sitter och slötittar på reprisen av idol. Njuter av att ha ledigt och inte behöva plugga i helgen, på tisdag börjar det igen.

Ikväll ska jag och Lina äta murkelsoppa och bröd innan vi ska gå till kyrkogården och titta på alla vackra ljus. De son tänds den här helgen till minnet av våra nära och kära som tyvärr lämnat oss. Mina tankar går främst till mina fina mor- och farföräldrar som inte finns kvar hos mig längre. Mormor,morfar och farfar<3

Linda är en av mina allra närmaste vänner. Som jag skrev i inlägget tidigare är hon en sådan vän som förstår mig, kan mig och vet hur jag är. Vi känner varandra utan och innan och har inga hemligheter för varandra. Det som händer i mitt liv vet Linda och hon stöttar mig i allt jag gör eller tar mig för. Precis lika mycket som jag stöttar henne i hennes vardag och liv. Trots att våra liv idag skiljer sig endel från varandras finns där också många likheter. Igårkväll efter träning och middag fick jag träffa min vän här i Östersund. Vi har inte setts sen i maj på skidgymnasiejubileumet och det var verkligen inte en dag för sent att vi fick prata av oss lite. Det har hänt så mycket sedan i våras och tyvärr gick tiden alldeles för fort. Det finns så mycket man vill säga, prata om och gå igenom, men tiden bokstavligt talat rann iväg. Jag är ändå otroligt tacksam över den tid jag fick med Linda och det var verkligen en energiboost för mig!


Ett besök i gymmet på Vintersportcentrum blev ett skönt avbrott i skidåkningen på förmiddagen.

Det är fortsatt FÖR varmt i Östersund och tyvärr börjar det även synas på det snötäcke som ligger ute i ÖSK-terrängen. Avsaknaden av käle i backen gör att snön smälter både under- och ovanifrån och det blir ganska blött och löst under passen när alla skidåkare snurrar i spåret. Jättetrist att vädret inte är på skidåkarnas sida nu inför premiären nästa helg. Vi vill ha kyla och snö nu!

Endast två pass återstår av det korta lägret med teamet och imorgon efter lunch packar vi in oss i bilarna och far hemåt Falun igen. Hur det än blir med tävlingspremiär eller inte nästa helg lär träningen inför bli barmarksinspirerad och bestå av löpning och rullskidor. Något race till och lite formtoppningsintervaller, annars ganska lugna dagar för att hitta den där härliga överskottsenergin som lär behövas för tre tuffa tävlingsdagar.

Ikväll blir det middag på Bishop Arms i stan och ett gott ombyte till de matlådor vi tidigare ätit från lunchrestaurangen. Att slippa tänka på matlagning och ha färdig mat direkt efter passen är dock guld värt. Ju fortare man kan få i sig energi efter dagar med uppåt fyra timmars träning desto bättre!


Det här lägrets glädjeskutt tillsammans med Sumpans & Östnors stoltheter.

Det är riktigt roligt att åka klassiskt!! Jag som varit nästintill frälst i den fria tekniken och tyckt att de klassiska passen känts mest som en plåga har börjat vända. Det spända, ansträngda och svåra i den klassiska tekniken börjar släppa och jag börjar som man säger "fatta grejen" med att diagonala. Det är en befriande känsla och en wow-upplevelse att känna att något som tidigare varit svårt och komplicerat börjar flyta och fungera mer automatiskt. Jag har haft flera "akilles-hälar" i diagonalen. Allt från ett stelt höftarbete till att jag knäar och har svårt att få till frånskjutet. Sommarens ihärdiga nötande har givit resultat och det går definitivt åt rätt håll. Jag är givetvis långt ifrån färdig med detta, men att det sker en utveckling är motiverande och stimulerar till mer nötande.

Spåren i Östersund är fortfarande riktigt fina och det bjuds på bra förhållanden för oss skidnördar som desperat letar efter snö. På morgonen är det riktigt hårt men det luckras upp mer och mer under förmiddagen och blir mjukare.
Imorse genomförde vi ett klassiskt intervallpass på slingan. Det första intervallpasset på snö för säsongen. Visserligen tävlade vi i slutet av augusti i tunneln i Torsby, men det var mer en jäktig och stressig upplevelse. Idag låg fokus på ett bra tekniskt pass där farten fick anpassas efter förmågan att hålla teknik och tryck. Jag tycker att passet gick bra och jag är nöjd med mitt genomförande. Med hjälp av Emma & Mia på några av intervalldragen kunde vi dra nytta av varandra.

Teamet från Toblach stakintervaller hjälptes åt även idag.

Solen skiner här i Östersund idag. Det är varmgrader och inte vintrigt överhuvudtaget. Om en och en halv vecka ska vi göra tävlingspremiär och jag hoppas att ett under sker och att snön börjar falla i Bruksvallsfjällen snart!

Inom mig börjar solen också skina mer och mer. Det finns energigivare runt mig och jag är så glad att jag får den här möjligheten att tillhöra ett landslag och få dessa möjligheter till utveckling. Att jag trivs bra med de andra i laget är också en stor fördel då jag har några av mina allra bästa vänner nära mig hela tiden. Det är ovärdeligt!


En av de viktiga i mitt liv.