Helene Söderlund

..nya tag.

Jeapp, that´s it. Nu kör vi!

Då snörar vi på oss de klassiska pjuxen igen då och laddar för en sprint. Man ska aldrig nedvärdera sig själv, utan alltid tro på det man gör och ladda på bästa sätt för att lyckas. Det gör jag, men trots allt kan jag ju inte påstå att klassisk sprint är en av mina starkare sidor som skidåkare. Det är bara att konstatera. En klassisk sprint på de tre senaste åren är mitt facit, så att mina muskler och min kropp inte är vana vid det är ju egentligen inte konstigt.

Det gör däremot inte att jag lägger mig ner och inte kommer att kriga på ändå, för det ska jag! Jag ska ladda, jag ska ge järnet och jag ska göra mitt allra bästa för att åka så fort som möjligt!! Och det bästa av allt : det ska bli grymt kul!!

Banan är ganska flack. En uppförsbacke och sedan mest stakning. Men banan är lurig. Den ser platt och kort ut, men i det här kärva föret som Keuruu bjuder på efter flera veckor med närmare 25minusgrader går det segt i snön. Det blir endel stakning med frånskjut och diagonal också tror jag.

Idag bjuder som tur är Keuruu på lite mildare väder. Gårdagens skid- och bantest var kallt! Så kallt att mina kinder pryddes av röda vackra fläckar när jag kom in. Duuuumt att inte tejpa kinderna i 25graders kyla, jag vet. Men, det är lätt att vara efterklok. Idag kommer nog kinderna att tejpas, trots att termometern inte visar lika många minusgrader.

15.06.30, då kör vi. Håll tummarna!
Hoppas att du får världens bästa fredag.

...eller arlanda är i och för sig tågets slutdestination, men sedan väntar Finland med flyg. Keuruu ska jag till och åka skandinavisk cup. Klassisk sprint på fredag eftermiddag, tio kilometer klassiskt på lördag och en jaktstart i skate tio kilometer på söndag. En tuff tävlingshelg med andra ord, men ska bli riktigt roligt att bli längdåkare över helgen igen. Var längesedan jag åkte en vanlig längdtävling nu, och framförallt länge sen(igen)som jag åkte klassiskt. Det blir mer skate för mig naturligt eftersom att skidorientering är i den fria tekniken. När man tävlar två gånger per helg är det dessutom svårt att få in mer än ett, max två korta fartpass i veckorna. Det gör att intervallpassen i klassisk stil blir lite lidande.



Har hunnit med ett KORT, men ändå bra del av ett VM-läger(1½dag) i Falun. Kanske inte så mycket träning och gemensamma pass, men ändå dagar med trevligt umgänge och sällskap. Det är, förutom att vara i god form, viktigt att få ihop gruppen och vara trygg med sina lagkompisar vid ett mästerskap för att prestera. Jag gillar mina vänner i skidO-laget!
På måndagskvällen åt vi gott på Banken bar i centrala Falun och igårmorse var det styrketräning, skidO-övning och lunch på programmet. De andra åkte en tuff långdistans, men jag valde att köra kortare intervaller med tanke på helgens prövningar för att få igång kroppen lite. Eftermiddagen ägnades åt pressfotografering, fika på skidförbundet och en kort joggingtur. De andra åkte skidor igen, men jag tog det lite lugnare. Middagen igår blev grekisk, och mycket god! Tack för ett kort, men bra & trevligt VM-läger förbundskapten Håkan och övriga laget!


Klockan ringde redan strax efter halv 6 (!) imorse och nu sitter jag på tåget i Borlänge och väntar på avgång. Förhoppningsvis ska tåget komma fram i tid utan förseningar och planet mot Finland ska lyfta 10.30. 
Imorgon väntar den sedvanliga skidtest och "mest-göra-ingenting-dagen" i väntan på tävlingsdag. På fredag ska jag vara på tårna igen men ser ärligt talat mest fram emot söndagens jaktstart, det blir grymt. Det är sällan vi seniorer får åka en traditionell jaktstart där sekunder&placeringar ska jagas och inga bakifrån ska hinna ikapp. Spännande!

Åh, skräll, tågförsening....

Helgens SM-tävlingar i Umeå blev en riktig fullpoängare för min del. Två tävlingar, två guld.
På masstarten i lördags fungerade orienteringen och skidåkningen bra. Några små dumma vägvalsmissar och någon minutsbom på slutet, annars ett bra lopp orienteringstekniskt. Jag vågade lita på MIN orientering och ta egna beslut och vägval. Det var harmoni mellan skidåkning och orientering och jag kunde läsa i den takt jag åkte skidor. En bra dag helt enkelt.



Söndagens stafett blev en riktig fight mellan Alfta, Hallby och Mora. Bente växlade först efter sträcka ett, tätt följd av min lagkompis Magdalena och en stund senare Hallby som skickade ut Kajsa. Ganska tidigt var vi tre lag som skulle komma att göra upp om guldet och det blev en fight ändå in på slutet. Vi växeldrog och turades om att orientera vilket gjorde att tempot var högt. Det var ett häftigt lopp som känns som ett av de jobbigaste skidO-lopp jag åkt. Att åka tillsammans med två så starka tjejer som Kajsa och Josefine där alla hjälps åt gör att farten höjs. Alla ville vinna och vi kämpade och slet alla tre. Till min, Magdalenas och Moras glädje kunde vi tillslut knipa guldet, 9 sekunder före Alfta-Ösa. Ett fantastiskt roligt skidO-lopp!



Idag har mamma och jag haft en sköön förmiddag med en härlig frukost i lugn och ro, ett fint klassiskt skidpass och en god lunch på Mora parken. Därefter tog jag bussen mot Falun där vi nyligen uttagna VM-åkare ska ha läger. Tyvärr kommer jag inte att kunna delta mer än en dag på lägret eftersom att jag åker till Finland på skandinavisk cup i längdåkning redan på onsdagmorgon. Där ska de klassiska skidorna på igen och det ska sprintas, åkas klassisk distans och en jaktstart i fristil. Blir säkert fina och roliga tävlingar.

Nu väntar middag på Banken Brasserie här i Falun med landslagsgänget, trevligt!

http://www.moraparken.se/

Mora Parken serverar alltid god lunch och är en av mina privata sponsorer. Tack för Ert stöd!

Ett kort men dock så viktigt inlägg. Viktigt för att bara få skriva ner tankar, skriva ner reflektioner och bli av med lite onödiga ord som tar upp dyrbar plats i hjärnan. Tror det kan vara bra ibland, just bara för att lätta på trycket.

Ogillar att stressa, ogillar att ha hundrasjuttiosex och en halv sak att tänka på samtidigt, ogillar när saker inte blir som jag tänker och när saker krånglar. Men nu har alla ogilla-sakerna satts på pränt på ett papper och kan bockas av eftersom de blir klara..

Gillar desto mer mitt spännande skidåkarliv, att jag får se, uppleva och göra galet mycket roliga saker. Gillar att jag är den jag är (ett korsdrag som lika bra kan heta fröken fläng som Helene) och just idag gillar jag alla fantastiska klubbmedlemmar som kom och gjorde torsdagskvällen i Hemus till ett mycket bra tårtkalas! Det är sånt som värmer, sånt jag uppskattar och värdesätter. Det behöver faktiskt inte vara mer än så, en fin gest där någon visar att de bryr sig och tycker att det är roligt med andras framgångar. TACK! Och tänka sig, laktos- och äggöverkänsliga fröken fläng fick också en tårta som hon kunde äta - Det gillar jag!


En flarntårta med vispgrädde och hjortronsylt hade mamma bakat. Mums!

Dålig uppdatering från min sida nu känner jag. Gjorde en liten konstpaus i bloggandet för att samla nya ord, nya tankar och bara vara ett tag.
Är återigen tillbaka på hotell Kaserngården där jag har min egen lyx-svit. Priset för nätterna sjunker mer och mer och det här med att ha en lya i Falun börjar ju bli riktigt ekonomiskt.

Helgen tillbringade jag dock inte i Falun. I lördagsmorse, efter ett TIDIGT intervallpass på Lugnet, satte jag mig på tåget mot Gävle. Där väntade min älskade och så saknade vän Sara. Det var alldeles för längesen jag träffade henne innan den här gången, tror bestämt att det var i slutet av sommaren(!). Tänk, förut bodde vi grannar, vi sågs VARJE dag, vi gick i samma klass och lekte i princip på alla lediga stunder. Nu bor vi nästan 25mil ifrån varandra och ses ALLDELES på tok för sällan! Men, det som är så bra med Sara och vår vänskap är att vi ses så sällan numera alltid vet vart vi har varandra. Sara finns med mig jämt, fast hon inte är där jag är. Vi har olika intressen, tycker om att göra olika saker och lever rätt olika liv, men ändå passar vi så bra ihop! Det är fantastiskt att ha en sådan vän. En vän som står ut med mitt fläng och att jag aldrig är hemma och har tid för henne. Inte alls den tiden jag skulle önska att jag hade för vår vänskap. Ändå är vi vänner i vått och torrt. Lovely!

Tillbringade natten mellan lördag och söndag i Tierp hos Sara och hennes Joachim, som för övrigt är en skön kille som är mycket bra för Sara!(jag är glad för hennes skull att hon har honom) Lördagskvällen ägnades åt tacopaj, godis och melodifestival på tv. En lugn och skön hemma-kväll. Tierps-trippen gjorde gott för kropp&själ - så skönt att tänka på lite annat och bara vara.

Igår, måndag var det jobb på skidgymnasiet igen. Förmiddagens jobb var att åka sträckningen mellan Oxberg och Vasslan, mycket bra inför skejtvasan för egen del då jag aldrig tidigare åkt där. En sväng upp mot Evertsberg blev det också innan jag vände hemåt igen. Oroligt fin morgon men sjukligt kallt(!!!) Mina fötter var ledsna och tyckte  varken om mig eller mitt dumma huvud som inte satt pjäxöverdrag över skidskorna på morgonen. Det fick fötterna sota för och liknade mer tjocka små prinskorvar än tår när jag kom tillbaka till Mora.. Ett tips, åk aldrig skidor i -24grader utan pjäxöverdrag - det är dumt!

Imorgon ska jag tävla. Natt-skidO i Korsnäs. Blir nog väldigt kul tror jag. Förra årets tävling var rolig och klurig, och det hoppas jag att det blir även i år. Här kan ni gå in och kolla på arrangörens hemsida http://www5.idrottonline.se/KorsnasIFOK-Orientering/
Kanske ska just DU också anmäla dig och vara med!?

Vildgåsen bjöd idag på viltfärsbiffar. Oh så gott det var!

www.cateringcompaniet.se

Strålande solsken, vilodag, pajbakning, brödbakning, god lunch på vildgåsen och medaljmiddag. Vilken dag!

Är återigen i Falun i min lägenhet och myser. Åkte hit i måndagskväll efter att pappa lagat min något krånglande lilla kärra som tydligen bestämt sig för att kärva i bromsarna. Är skönt att vara "hemma" och landa lite efter förra veckans EM-resa. I måndags var jag rejält sliten. Inte i kroppen men i skallen. Verkar som att EM-veckan tagit hårt på mitt mentala och huvudet kändes alldeles utmattat och slitet. Kanske kom allt efter, EM-guldet, såret, stygnen och alla tankar på om det överhuvudtaget skulle kunna bli fler lopp under EM. En lugn och skön skidtur i Hemusterrängen på måndagsförmiddagen gjorde gott för välbefinnandet och fick mig att må bättre!

Stygnen har fått rumpan att börja läka ihop och det är inga som helst problem att åka skidor. Det är fortfarande obehagligt att gå och jogga, eftersom att det drar och sliter lite i såret.

Veckorna som kommer blir det fokus på träning. En tävlingsfri helg och inga tankar på att känna att jag behöver prestera eller vara i form. Jag ska träna på och bara vara. Det ska bli skönt. Nästa stora tävling blir SM medeldistans och stafett i Umeå och då ska jag vara taggad för tävling igen. Kommer dessutom att passa på att åka neråt mot min älskade vän Sara, antingen till Gävle eller Tierp i helgen. Det ska bli så härligt att träffa henne och tänka på annat! Det ser jag fram emot.

Igår eftermiddag åkte jag skidor på Lugnet. Helt underbart var det. Även då strålande solsken och sköön värme. Fick känslor av vår när jag fick knäppa upp jackan under passet. Förmiddagens stakpass kändes lite i armarna, men benen var förvånansvärt och härligt pigga. Åkte den nya elit 15km-banan. Vilka backar, jäklar i min låda alltså! Där finns det backar att träna i framöver minsann. Sjukt bra!

Ikväll ska jag ha medaljmiddag med mina "teamisar" från stafetten. Silvermiddag med paj och sallad. Ska försöka mig på att baka eget bröd också kvällen till ära. Det stora problemet är bara att vi blir tre, och i min något begränsande lägenhet finns bara två stolar..

Nu ska jag vandra hemåt efter en god lunch på vildgåsen med fläskytterfile med svampsås och rostad potatis. Alltid lika god mat!

Dalarnas medaljörer långdistans

De sju stygn jag fick sy i min bakdel i förrgår stoppade mig från start i dagens sprint-EM. Imorse var jag helt inställd på att åtminstone prova att åka skidor och ge EM-sprinten en chans. Men efter ett besök hos både tävlingsläkare och doktorn som tog emot mig efter målgång på lången ändrades mitt beslut. Båda två avrådde mig från start eftersom att det fanns en stor risk att stygnen skulle slitas upp vid minsta felbelastning så som ett felskär eller en vurpa. Att låta stygnen vila ett dygn till trodde de skulle göra stor skillnad eftersom att det kan göra att såret "sätter sig" lite och får börja läka ihop. Risken för att såret slits upp blir mindre för varje dag.
Jag fick därför vara publik och supporter på dagens race. Det är bland det värsta jag vet att stå bredvid och titta på mina konkurrenter när de tävlar. Att de dessutom krigar om EM-medaljer gör inte saken bättre..
Roligare blev dock dagen när min alltid lika trogne vän och rese-roomie Josefine tog brons och Hallbys stolthet Påsen knep ett guld!! Frida och Jonas tog dessutom sina andra guld i UEM, Tove ett guld på JVM i damernas tävling och Danne och Sjökan delade på bronspengen i herrklassen. GRATTIS!

Jag håller tummarna för imorgon och hoppas kunna vara med på masstarten. Medeldistans och masstart är något av det roligaste jag vet, och det vore sjukt tråkigt att stå och titta på imorgon med. Men, hälsan kommer trots allt först och jag måste lyssna på kroppen. Håll en tumme för mig så kanske jag kan åka imorgon.


Efter målgång på långdistansen. Foto: Ola Mopers Dalademokraten

YES!!! Igår tog jag mitt första individuella mästerskapsguld i skidorientering. Helt fantastiskt underbart skönt!
ALDRIG hade jag vågat tro på guld på långdistansen här i Sjusjoen. Givetvis ska man alltid gå in med inställningen att kämpa om medaljer och tro på sig själv, men helt ärligt trodde jag inte att långdistansen skulle vara min distans. Det hade ryktats om svår orientering och en bana med riktig långdistanskarraktär. Att det inte var masstart med massa varvningar och kartbyten inne på stadion skulle göra det möjligt för banläggaren att få med riktiga långsträckor. Det brukar vanligtvis passa mig lite sämre och jag brukar ha svårt att se de rätta och bästa vägvalen på denna typ av orientering. Men inte igår!!

11.41 startade jag. Startplatsen var på toppen av Sjusjoens sittlift och utsikten var fantastisk! Så vackert och med strålande solsken och några minusgrader kändes det som att vara i alperna.
Jag fick en bra start på mitt race och tog ettan lugnt och säkert utan att stressa igång. Målet var att dra lite i handbromsen igår, att lita på min åkfart och fokusera på att läsa kartan hela tiden och inte åka fel i någon korsning. Att bestämma sig och genomföra det vägvalet fullt ut.
Efter första kontrollen skulle vi ner för en ENORMT brant backe. På kartan var den utritad som bredspår, men enligt mig var den värre än ett prickspår. Orädd och kanske dum som jag är satsade jag ändå. Jag åkte skidor ner. Fort gick det och jag kände mig som Stig-Helmer i snowrollerfilmen när han tappar kontrollen på slalomskidorna. Det gick ändå hyfsat, till sista sväng. Där gick det alltför fort och skidorna for ifrån mig. SMACK! Rakt på en uppstickande pinne, antagligen från ett bortröjt litet träd. Efter en lång svordoms-ramsa och efter att jag borstat snön ur kartställ och glasögon tittade jag på byxorna, men inget hål. Tur att byxan inte gick sönder tänkte jag, och fortsatte mot tvåan.
Här kan ni se banan från igår och även titta på mina vägval: http://www.tulospalvelu.fi/gps/20110202EOCW/

Loppet gick så bra! Allt stämde. Flytet, förmågan att se de bra vägvalen för att undvika de brantaste backarna och framförhållningen i korsningarna satt som aldrig förr. Ett dåligt gen som kostade mycket tid var mitt enda misstag och att åka in mot upploppet, 88minuter, 15km och 570 höjdmeter (fågelvägen) senare och veta att jag gjort ett bra lopp var en enorm känsla! Visst, medaljer betyder mycket, men att veta att jag gjort ett av mitt livs bästa orienteringslopp rent tekniskt var så skönt. Igår kunde ingen hålla min fart i skogen och jag kunde knipa mitt första individuella EM-guld på seniornivå!

Precis efter målgång var det givetvis många glada miner, både från ledare och landslagskompisar. TACK snälla ni! Att ha storebror på plats var såklart jätteroligt. Synd att inte mamma och pappa också var här igår, men det blir förhoppningsvis fler gånger.. ;)
Först kommentaren jag fick höra var: - Grattis Helene! Men, du blöder jättemycket på baksida lår..

Min vurpa mellan ettan och tvåan var värre än jag trott. Smärtan hade gått över efter en stund och jag hade inte tänkt mer på den. Men pinnen visade sig ha dragit upp ett stort sår på överdelen av mitt lår/rumpan och eftermiddagen slutade med 7 stygn på Lillehammers sykehus.
Gårdagens häftigaste efter EM-guldet blev därför kroppens förmåga att knarka sig själv. Tänk vad adrenalinet i tävlingssituation är viktigt och vad det kan göra med kroppen! Tänk att det kan lindra så mycket smärta. Jag har åkt 83minuter av mitt lopp igår med ett stort blödande sår i rumpan, utan att känna det!

Idag väntar som tur är vilodag. Mitt sår ska få läka ihop lite och stygnen ska få vila och förhoppningsvis kan jag åka sprinten imorgon. Återigen en teknisk utmaning väntar där fokus måste vara på topp från start till mål.
Jag längtar!

Befinner mig återigen i brunostens hemland Norge för att tävla. Denna gång ska kartstället och stortrugorna fram för nu är det skidorientering som gäller. EM i Sjusjoen med en rejäl långdistans imorgon som premiärtävling. Kommer antagligen att bli en utmaning med 15km i den kuperade terrängen där 570 höjdmeter ska avklaras, och då antar jag i huvudsak på smalspår. Det ska bli roligt och spännande, jag ser fram emot det.

Dagen har hittills varit mycket fin med solsken och model event. Sjusjoen är ett fantastiskt skidområde och jag har bestämt mig för att köpa en vinterstuga här i framtiden när jag blir rik. Fantastisk utsikt och helt galet vacker terräng, det vore min dröm.



Så, imorgon långdistans, på fredag sprint, lördag medel med masstart och på söndag en avslutande stafett. Norrmännen har säkert lagt både tuffa tävlingar fysiskt och tekniskt. Den som orienterar bäst kommer att vinna, så är det bara. Om slovakien var en form av längdtävling med orienteringsinslag så blir nog det här raka motsatsen tror jag. Här kommer det att handla om att orientera lugnt, metodiskt och med ett bra flyt. Skidåkningsfarten måste anpassas efter orienteringen, vilket kommer att bli fröken Söderlunds utmaning i veckan. Men jag ska klara det med bravur.

En dag före tävlingsdag är annars ganska ohändelserik och likadan. Det är frukost, det är lätt träning, skidtest, lunch, data-häng, vila, vila, vila, mellanmål, vila, jogg, middag, vila, möte, kvällsfika, sova. Ett ganska enkelt liv.

Vi bor jättebra. En finfin stuga där vi alla damseniorer bor tillsammans. Det är skönt att slippa trängas och sitta bara i ett rum på ett hotell. Det är kul att kunna umgås med fler och sammanhållningen i en stuga blir härligt mysig. Det är bra!

Om ni vill följa EM kan ni titta via den här länken. http://www.skio2011.com/live/