Helene Söderlund

...sista passet nu. Ett pass kvar av detta fantastiska läger som inleddes med Sälenfjällen och avslutades med tunnelseende i Värmland. Imorgon skiljs gänget åt världens alla hörn, från Piteå i norra Sverige till andra sidan Atlanten och Alaska. Häftigt! Så stora skillnader geografiskt men ändå med så mycket gemensamt och med samma fina träningsvecka att se tillbaka på. För bra det har vi haft det.
För min del drar jag till Mora och förhoppningen är att jag kan genomföra en sträcka på Vasastafetten där jag springer för min guldsponsor Jales lag på lördag. I vilket tempo det blir får min skadade sida avgöra.

Det blir mycket rullskidåkning utan stavar för min del under detta läger. Min mage är fortfarande inte helt hundra och för att verkligen få bort skadan kör jag rullskidpassen utan stavar. Detta är faktiskt, även om man är skadefri, ett bra sätt att träna såväl teknik som balans på. Utan stavar i händerna mer eller mindre tvingas man att arbeta med god överföring från sida till sida i diagonalen och ett noggrant höft- och benarbete.
Dagens förmiddagspass bestod av intervaller. Långa drag i tröskelfart, alltså under mjölksyragränsen, fyra till fem gånger tio minuter. Upp från byn i Sälen till toppen ovanför Högfjällshotellet tog vi oss. Peppande, sporrande och inspirerande, återigen, att träningarna består av alla dessa duktiga och starka tjejer.
Ett grymt bra pass och som belöning riktigt god lunch på Restaurang Gustav.

Frukost framför Nyhetsmorgon en söndag, utan stress och utan att vara smånervös inför morgonens träningspass-det är vilodag för mig! Gårdagen bjöd efter hemresa från Uppsala, som för övrigt var en mycket lyckad resa med många härliga återseenden, på lunch med Antons mamma, pappa&farmor i parken nedanför oss. Därefter tog jag en sväng på cykeln i solskenet vilket till min lycka gick bra. Inget problem med ryggen när jag sitter på hojen som tur är. Kvällen med lite godis och en grymt spännande friidrottskväll avslutade en härlig dag. Idag åker vi hem till Färnäs och åker lite båt på Siljan innan middag och mer friidrott. En perfekt vilodag med andra ord och imorgon laddar jag de sista batterierna för läger i Sälen och Torsby med världens bästa damlag, A-laget och team 2015, tillsammans.

Sitter på tåget mot Uppsala och Annika. En avskedsfest för Anders flickvän Kayleigh och ett hejdå till min fina vän Annika för ett halvår. Kommer sakna den tjejen i Sverige alltså. Imorse klev jag upp tidigt för ett tänkt A2-pass på rullskidorna. Insåg dock ganska fort att det inte skulle bli någon träning för mig idag. Smärtorna i ryggen som kom igår är inte bättre och nu tar jag mitt förnuft till fånga och vilar. Låter det få en chans att läka tills på måndag då nästa läger drar igång med landslaget. Det är sjukt tråkigt att ställa in planerade träningspass men ibland måste kroppen få bossa över viljan och knoppen. Ser fram emot ett härligt dygn i Uppsala med fina vänner istället.

Efter O-ringen, som slutade med en tredjeplats i D21L totalt, har jag haft lite problem. Någon gång under inledningen av sista etappen, kommer inte exakt ihåg när i min bubbla i jakten på totalseger, ramlade jag och drog till sidan. En trolig bristning eller sträckning i sneda magmuskeln med fäste på revbenen som efter målgången gjort fruktansvärt ont stundtals. Alternativa träningsformer och sådant som gjort mindre ont har därför fyllt denna veckas aktivitet. I förrgår lånade jag Antons racer som ett alternativ. Ett distanspass var tanken, men att tiden skulle flyga iväg till ett tretimmarspass, skvallrar om hur kul jag tyckte att det var!! Med strålande solsken cyklade jag både runt Runn och Varpan med omnejd och njöt. Träning som kan blandas med att se massa fina saker och omgivningar är ju att förena nytta med nöje. Jag fick se massa fina hus, gårdar, byar och stället jag kan tänka mig att flytta till i framtiden. Idag har det återigen blivit en tur på landsvägscykel, denna gång på pappas Bianchi och tillsammans med Anton. Sundborn, Enviken & Svärdsjö har besökts och fasen vad långt man kommer på en racerhoj! I helgen, eller närmare bestämt på fredag, åker jag och tar adjö för ett halvår av min älskade Annika. Som tur är hinner vi ses en sista gång innan hon far västerut för studier. Jag är så lycklig och så lättad att det gick att få till. Jag kommer sakna min vän så mycket dessa månader!! En dröm vore ju att åka till Florida och hälsa på men tyvärr passar det av naturliga skäl dåligt med en semestertripp under hösten och vintern. Det är nämligen lite halvknackigt med snö där på den amerikanska östkusten då sägs det. Efter tre riktigt bra träningsdagar på hemmaplan i Falun är jag ikväll lite halvmör och trött. Perfekt med lite OS-simning att slötitta på!