Helene Söderlund

Sista helgen på säsongen 2011/2012. SM i stafett och tremil, som i Långberget imorgon blir 34km. Individuell start, klassiskt och 4 varv på en 8,4km lång bana. Det kommer att bli en utmaning. Kroppen kommer att få slita, och huvudet ska jag nog stoppa under armen tror jag. Att vara mentalt stark, orka kämpa, jobba och plåga kroppen en sista gång denna säsong blir morgondagens mål. Förhoppningsvis blir det en fin dag i skidspåren med rättvisa och spännande tävlingar, vilket jag säkert tror att det blir. Vi är många tjejer som vill vara med och göra upp om detta..!!

Idag värmde vi upp kroppen med SM-stafett. 5km, tre sträckor och vilken jämn kamp det blev!! 0,8sekunder skiljde oss, som blev tvåa, från guldmedaljöserna Åsarna idag. En kamp ända in på spurtrakan där Emma Wikén var imponerande stark. Vilken vinnarskalle den bruden har!! Givetvis känns det lite snöpligt med ett silver, vi åkte ju för guldet idag, men samtidigt så har vi alla gjort precis det vi kunde för dagen och då måste man vara nöjd. Åsarnas brudar var helt enkelt 0,8sek starkare än oss idag. Grattis tjejer!

Trots att jag verkligen försöker fokusera på detta nu, sista skidtävlingen, tremilen imorgon, så har jag också mina tankar på onsdag. Kanske både dumt att lägga tankarna på något annat, men samtidigt ser jag det som något positivt och något som ger mig extra energi till morgondagen. På onsdag lyfter jag och Annika mot San Fransisco! Hur häftigt är inte det!? Det kommer att bli en grym resa på alla sätt och jag är övertygad om att vi kommer att ha det så fantastiskt bra där borta på andra sidan. Wow!

Vill avsluta med att ge ett stort beröm till SK Bore som har lyckats ordna till dessa SM-tävlingar trots blidvädret och den dåliga tillgången på snö. Bra jobbat och väldigt roligt att vi i Sverigeeliten får chansen att göra upp om de sista SM-titlarna på ett bra sätt!

2,5km skejt. Team Sportia Cup Gällivare. Sista rycket. Kör bara kör!

Två tävlingshelger återstår och inte vilka två tävlingshelger som helst. Avslutning i Team Sportia Cup och SM 30km klassiskt och stafett. Två roliga tävlingshelger som jag med stor glädje ser fram emot. Det ryktas om att IFK Mora kommer att ha en supporterbuss till SM-tävlingarna på Långberget och det kommer förhoppningsvis att bli ett gäng glada påhejare längs spåren i Värmland.

På morgonen genomförde jag och LK, tillsammans med Nilsson och Sandgren, ett riktigt bra intervallpass på Lugnet. Mitt fäste var lite sådär i de sockriga och isiga spåren, men både muskler och hjärta fick arbeta hårt och jag blev riktigt trött!

Nu ska jag handla lite friluftsmat inför morgondagens lunch utomhus med klassen.

Imorse provade jag på herrarnas prologbana till morgondagens världscuprace, King of Mördarbacken. Banan är 3,3km lång och innehåller, som man kan utläsa av namnet, den beryktade mördarbacken. En fin & tuff bana, trots att den är så kort. Kroppen svarade bra på mitt race och jag kunde åka mig trött.
Efter racet skulle jag köra 3 maxintervaller. Dessa tre blev två och en halv på grund av denna lilla olycka.. Ajdå!

Det var fantastiska dagar som jag och Anton hade i fjällen. I den lilla, mysiga fjällstugan i Sågliden, alldeles vid uppfarten mot Lövåsen. Lugnt och skönt, avkopplande och med en lagom dos träning.

Fredagens första utmaning när vi kom fram var att skotta oss in till huset. En uppfart som inte blivit skottad sedan precis efter nyår är ganska snötäckt. Men precis som någon sa(utan att nämna några namn):
"Att lägga pengar på att beställa plogning är ju som att betala för att vara lat. " Samma person gjorde ett mycket bra skottningsjobb och både vi och min lilla blå bil kom in på tomten till sist. Därefter blev det ett kortare skejt&stakpass i det tunga föret innan vi åkte hem och lagade middag.

Inför lördagen fanns bara en sak i våra tankar. Skaråkning i solskenet! Den varma luften och den blöta snön skulle givetvis omvandlas till fantastisk skare i takt med att graderna sjönk under natten. Klockan ringde klockan 6 och vi som annars båda två är ganska morgontrötta hade inga problem alls att kliva upp. Det skulle ju bli en underbar dag på fjället!
Strax efter sju klev vi ut genom dörren. Solen hade inte riktigt letat sig fram mellan molnen, men det gjorde inte så mycket. Skaråkningen skulle ju bli perfekt!! Men; Det var ingen skare! Inte alls faktiskt.
Skarturen blev en långtur på skoterspåren och längdspåren istället. Och först när passet var klart, strax före elva på förmiddagen, började molnen spricka upp och solen tittade fram. Nästan som ett hån mot att vi varit så morgonpigga.
Jag åkte inge mer skidor den dagen utan hängde i stugan, tittade på femmilen från kollen och pluggade lite. En skön eftermiddag i vilans tecken och med bästa tänkbara sällskap!!
En god middag och melodifestivalen, till Antons förtjusning, fick avsluta kvällen.

Givetvis bjöds det på strålande solsken och perfekta skidförhållanden på söndagen när vi skulle åka hem. Det tog emot att behöva lämna det lugna, vackra, vita och perfekta! Det gjorde nästan ont. Jag ville inte åka hem! Jag ville stanna i paradiset och bara vara. Men, efter ett intervallpass i de långa stigningarna, där jag och Anton matchade varandra, begav vi oss hemåt igen.

Ja, jag längtar tillbaka! Jag vill åka dit igen. Helst nu på en gång! Fjällen på våren är underbart och det bästa som finns.
Veckan innehåller istället många timmar i simhallen. Lektioner och redovisningar av vattenaktiviteter samt en tenta i näringslära står på programmet. Sedan är det helg! Skidspelshelg. Kul att det händer någonting i Falun!

Våren är på väg & solen har börjat värma. I helgen åker jag till Grövelsjön med den allra finaste och åker skidor och andas fjälluft.
Behöver jag säga att livet känns enkelt just nu?

Bara den här plutten som är otroligt saknad!

Imorse när jag drog upp gardinerna från mitt hotellrumsfönster snöade det. Och blåste. Tung, blöt, slaskig snö visserligen men ändå långt ifrån det härliga vårväder som jag skrev om i mitt förra inlägg. Det är mycket snö kvar här i Vierumäki där vi bor, och även borta i Lathi vid stadion är marken helt vitklädd och vintrig.

Dagens pass blev lite annorlunda än det brukar dagen före tävling. Eftersom att vädret lovas ska slå om tills imorgon med minusgrader och solsken var det ingen större ide att prova skidor. Att gå lite på känn, välja efter huvudet och inte alls på känslan idag blir morgondagens recept. Men det ska nog bli bra. Vallarna brukar sköta sitt jobb och jag litar på det!

Banan imorgon blir en utmaning. Som vanligt på världscuper är det ingen barnlek utan banorna består av backar, backar och åter backar. Här i Finland är backarna ofta väldigt branta. Brant upp och brant ner igen. Minimalt med stakning och heller inga långa glidpartier. Det gäller att ligga på över krönen och skapa hög fart in i nästa brant för att tjäna meter. På den klassiska banan, som är 3,75km går vi direkt upp i en lång stigning från start.

Kroppen lär få en chock imorgon när damklassen startar, det är det bara att räkna med och förbereda sig på. Det brukar ju inte vara mys-tempo direkt när de tre röda drar iväg.

Hemma i Mora har både bror, svägerskan Towe och min Anton åkt stafettvasan idag. Går rykten om att Anton åkt fort dessutom på sista sträckan. Kul!

Nu väntar en promenad och middag. Imorgon gör jag min tredje wc-start denna säsong. Jag ser fram emot det!