Helene Söderlund

Det blev världens bästa torsdag som jag bestämde mig för igår. Intervaller i härligt sällskap av Jennie och Emma på morgonen i solskenet. Ett sådant där härligt pass där det stämmer, flyter på och känns bra.

Att få avsluta dagens träning med två pers i gymmet gjorde torsdagen ännu bättre! Att utvecklas är kul och inspirerar.

En god "egen-tillverkad efter personliga önskemål"-pizza på American tillsammans med fina Sofia blev en klockren avrundning på denna dag.

Igår var det ner-idag är det upp igen!

Och på lördag åker jag till Italia!

Jag gör som en klok och fin vän sa till mig. "Ta den här onsdagen och packa ner den i stor svart säck och släng bort den" Jag gör det! Alla har vi våra dåliga dagar och idag har det varit just en sådan dag.

Vaknade med lätt huvudvärk alldeles för tidigt. Brist på tid gjorde att jag inte fick somna om när klockan ringde. Hade hoppats på en tid hos min duktiga frisör, brunett ville jag ju bli, men det fanns ingen.

Stress hem efter enkätundersökningen till den examinerande uppgiften för att hinna skriva så mycket som möjligt innan avresa mot Falun - tabellerna i Excel fungerade inte!

En alltför sen lunch på ett av dagens få plus - Vildgåsen, gjorde åtminstone att blodsockernivån höjdes över minimumgränsen för en trevlig och artig Helene.

Givetvis startade inte datorn utan sladd. Bra att ha en bärbar dator som inte startar när bara batteriet ska driva den. Det är ju så meningsfullt med en bärbar dator då menar jag..

Kvällen blev just inge bättre, men nu har jag som sagt försökt kasta alla dumma onsdagsproblem i säcken och imorgon är det en ny dag.

Det kommer bli världens BÄSTA torsdag!

Vilket flyt, vilket flow och vilken härlig känsla. Jag bara älskar att åka skejt när allt flyter. När träffen sitter där, när det går lätt och benen är pigga - det är underbart! Idag var det en sådan dag.

Tyvärr gick Lidingöloppet igår inte riktigt så bra som jag hoppats, då fanns inte det här flowet där. Kroppen, ben och flås kändes visserligen rätt bra. Allt kändes egentligen bra fram till mellan 4 och 5km när jag började känna en sugande, svidande känsla i magen. Plötsligt hade jag otroligt ont. Sista kilometrarna blev mest plågsamma. (nog för att de är plågsamma i vilket fall på Lidingöloppets sista kilometrar, men det här hade en bonus i plågsamhet också)

Lite över 40minuter blev ändå resultatet och en tjugonde placering.

Med facit i hand efter Tjejmilen(som också slutade med magsmärtor) & Lidingö tjejlopp tål jag nog inte att dricka min sportdryck nära inpå löpartävlingar. Under skidlopp går det bra, likaså under träning, men under löptävlingar kan min mage antagligen inte ta hand om sportdrycken och det kommer upp igen. Man lär sig saker hela tiden i den här branschen. Både saker som fungerar bra och som fungerar mindre bra. Att kunna utvärdera, lyssa på kroppens signaler och framförallt fundera på vad som passar just MIG är viktigt! När man sedan kommit underfund med det gäller det att våga följa sin plan och göra det som JAG tror på. Att våga lita på sig själv & sin kropp.

Det är bara döda fiskar som följer med strömmen..

Imorgon springer jag Lidingöloppet. Tio kilometer i tuff, utmanande och kuperad terräng. En hård milbana där både ben och hjärta sätts på prov. Jag önskar att benen kunde kännas så där lätta & pigga. Så där som på Moralånga eller på Tjurruset. Eller på Lidingöloppet för två år sedan. En sån där känsla när jag får känna mig oslagbar i jämförelse med mig själv. När huvudet kan tala om hur fort benen ska springa. Ja, ni förstår?

Igår gjorde en ny kärlek entré i mitt liv.
Den tidigare kärleken hade lixom börjat tappa sin glans. Ja, faktiskt börjat rosta lite..

Här är min nya, fina livskamrat.



Håll en tumme för mig imorgon är du snäll!

Träningen i gymmet börjar sakta men säkert ge resultat. Efter att ha varit delvis handikappad med bruten handled och ett paket på armen i nästan en månad var styrkan betydligt försämrad och jag var faktiskt riktigt klen. Men nu, efter några veckors styrketräning börjar jag äntligen vända trenden och jag känner en förbättring. Det glädjer mig!! De vikter som jag tidigare fått slita och kämpa med för att lyfta for på förmiddagspasset upp enkelt och jag kunde till och med öka lite. Träning ger färdighet!

Annars har morgonen ägnats åt en DXA-mätning på Falu sjukhus. En mätning där man får fram kroppssammansättningen i allt från bentäthet till fettprocent och andelen muskler. Spännande och intressant grej det där tycker jag.

Solen skiner i Falun idag, och jag tror nästan att jag ska skina ikapp med den. Jag trivs bra med livet just nu!


En härlig sensommarbild på mig, Douglas och mamma. Ni är ovärdeliga för mig!

Pengarna rullar in som dom ska, det går bra nu!!
För andra gången har jag fått den stora äran att bli tilldelad RF:s elitidrottsstöd och blivit 40 000kr rikare. Senast var säsongen 2009/2010 efter mina VM-framgångar i Japan. Otroligt tacksam och glad är jag givetvis för detta då det underlättar min satsning på studier och skidåkning väldigt mycket. Att riksidrottsförbundet går in och stöttar oss aktiva är enormt viktigt!! Att kunna kombinera studier med en elitidrottssatsning är ingen enkel grej, utan det krävs mycket för att kunna få det hela att gå ihop, framförallt ekonomiskt, och därför är dessa pengar så värdefulla! TACKTACKTACK!



Helgens klubbläger har varit kanonbra. Fina pass både i tunnel och på rullskidbanan, även om det blev väl löst och uppkört i spåren i slutet av passen. Det är trots allt guld värt att få några timmar på skidor och snö innan den naturligt vita varan faller. Att ha lite känsla för hur långa skidorna är, hur tekniken fungerar och hur materialet känns är en trygghet inför första "riktiga" snölägret.

Igår eftermiddag gjorde vi en rolig grej. Efter ett pass i tunneln på morgonen åkte vi efter lunch till "solskens-staden" Karlstad. Tjurruset, med närmare 1300startande "tjurar" skulle genomföras.
Enligt mig är Tjurruset ett av årets höjdpunkter. En löpartävling utöver allt annat som har allt!! Banan är utsatt till ca 10km, men är hemlig innan start. Att följa snitseln från start till mål är deltagarnas uppgift. I år var banan drygt 12km lång och under den 57min långa löptiden, som mestadels bestod av obanad löpning och myr, passerades även "näcken", djupa vattenhål och sumobrottare. Det är tufft, utmanande och roligt, och sjuukt bra träning!! För en skidåkare är det det perfekta terrängloppet där hjärtat får slå och benen får jobba. GRYMT!
IFK Mora lyckades kamma hem segern både i herr- och damklassen. Martin Johansson vann herrarnas och jag vann damernas.


Segrarna i årets upplaga av Tjurruset. Jag ser betydligt mycket mer sliten ut än Martin på bilden. Haha!

Nu väntar en lugnare vecka med mer fokus på skolan och vila. Träningen ska hämtas hem litegrann och benen ska få återhämta sig. På söndag springer jag Tjejloppet på lidingö, och då vill jag ha "sprutt" i benen igen.

Ett fantastiskt härligt höstväder visar Värmlands skidmetropol Torsby upp. Och idag lyser jag ikapp med den fina gula solen. Jag är glad!! Det går bra nu, det flyter, det är positiva saker som avlöser varandra.

IFK Moras seniorer är alltså på ett fyra dagar långt höstläger. Igår inledde vi med ett skidpass i tunneln som på eftermiddagen följdes upp med en tur på de klassiska skidorna. Lars agerade igår en variant av coach Johan där det bjöds på styrka på rullskidor, smirredrag och ömmande muskler efteråt. Kul att handleden fungerar igen och att jag faktiskt klarade av att ta mig ett varv runt rullskidbanan med smirredrag. När vi var här i augusti fixade jag inte ens ett varv i tunneln. I och för sig var det bara några få dagar efter att gipset åkt av, men det är ändå kul att det går framåt och blir bättre.

Idag har jag kört ett skejtpass, intervaller på rullskidbanan. Seg kropp inledningsvis, men ju fler intervaller jag åkte, och ju längre tiden gick desto mer släppte känslan av trötthet och sista intervallen gick riktigt bra. Härligt driv, flyt och tryck. Det är skönt när huvudet kan säga "-Kroppen, åk lite fortare nu så är vi snabbare uppe för backen och får vila" och så gör kroppen som huvudet säger. Det är skidnördsglädje det!!


Jag i Bruksvallspremiären förra säsongen. Foto: Moa Molander Kristiansen

I onsdags fick jag dra på mig "min" fina kulldräkt igen och känna mig vacker. Moradräkten är underbar!! Jag skulle agera kranskulla i en TV-inspelning till ett nytt frågesportsprogram med Björn Hellberg & Ingvar Oldsberg alias "På-spåret" håller i. Under vintern kommer detta program att sändas, och då är alltså jag med. KUL!


Jag som kranskulla i Vasaloppet 2010. Foto: Carl Magnusson

Tidigare samma dag hade jag dessutom hunnit med ett intressant möte som jag tror kan bli givande i framtiden..
Och igår kom ännu ett gläjdande besked! Hoooolimakarooni, det går bra nu!!!!  (jag vet att jag är tråkigt hemlighetsfull. Håll bara ut kära bloggläsare, ni ska få veta. Sen..) Detta utöver det fina stipendium jag fick från Mora of Sweden för en dryg vecka sen. Kära nån vad roligt!!


Jag och min fina, personliga, Morakniv med mitt namn på.

I det fina vädret är jag inte så sugen på att gå in i kylan i tunneln, men eftermiddagens vistelse där blir ganska kort. Ett kort klassiskt pass och lite löpning på det får räcka. Lite krafter vill jag allt ha kvar imorgon när jag ska rusa bland massa andra tjurar(kan jag kalla mig tjur!?) i Karlstad. Tjurruset står på agendan. Det är löpargläjde det!!

Återigen ska far&fläng packa väskan och dra mot nya träningsmarker. Nya och nya förresten. Tunneln i Torsby är allt annat än ny egentligen, men det är inte en plats jag tränar på varje dag. Den här gången är det IFK Moras seniorer som har ett fyra dagar långt läger i Värmlands skidmetropol och det ska snurras några varv i betongröret igen. Jag har valt att lägga in ett skidpass per dag den här gången. Både lite för att "spara på det goda" med skidåkningen och för att inte gå över gränsen och göra det för tufft. Tunneln blir ganska kuperad om man åker där i ett par timmar. Backarna kommer tätt och det är lätt att pulsen sticker iväg lite för högt på distanspassen. Det är givetvis jättebra att åka skidor och nöta teknik därinne, men ju närmare säsongen jag kommer måste jag vara extra försiktig för att inte bränna för hårt på energin under de lugna passen och istället försöka fokusera och köra riktigt hårt på de högintensiva.
Det är trots allt bara två månader kvar tills formen ska finnas där och kroppen ska vara pigg&alert. Två månader. Två månader till snö och tävlingspremiär. Galet!

Hittade en bild på SSF:s Team 2015-sida från lägret i Sundsvall. Slänger med den idag på bloggen.

Så, idag packar jag bilen och far hem mot Mora. Morgondagen ägnas åt vila och några andra riktigt roliga saker. Vad det blir talar jag inte om idag. Det håller jag på lite. Ror jag det i hamn kommer det nog att bli väldigt lyckat och bra tror jag! Det ser jag fram emot.
Ikväll ska jag försöka mig på klubbens teknikträning i orientering också. Längesen jag höll i karta och kompass nu och orienteringstekniken sitter väl inte riktigt som ett smäck, men det blir säkert roligt. Och ja, jag lovar att hålla armar och ben hela den här gången!

Igår var jag, Thomas och Anton på bio. Jägarna2. En bra film och ett trevligt sällskap gjorde kvällen riktigt lyckad! Tack för det boys.

Vill passa på att tacka Vildgåsen och Cateringcompaniet, återigen, för Eran grymma service!

Dagarna rullar på. Träning varvas med skola och diverse hemmasysslor. Efter resan hem till Mora i tisdags då jag tog emot mitt mina stipendium av Mora of Swedens VD Fredrik Skarp återvände jag på onsdagen till Falun. En härlig lunch med Thomas på cateringcompaniets restaurang vid Gruvan och ett kärt återseende. Thomas är en bra kille, en sån kompis som alltid kommer finnas där. Tyvärr har vi setts alltför sällan den senaste tiden och det var verkligen dags.

Gårdagen ägnades åt två träningspass. Ett riktigt bra styrke/stakpass med Lina på förmiddagen och en extremt rolig comeback som skidorienterare på rullskidsO på eftermiddagen i Bojsenburg. Coach Johan hade lagt 4 roliga och tekniska banor där kartläsningen sattes på prov. Senast jag hade kartstället på magen var vid VM-stafetten i Tänndalen i Mars, så det var ovant! Riktigt knackigt och amatörmässigt i början faktiskt, men det tog sig. Ränderna går aldrig ur och efter två rundor började även orienteringstekniken sitta hyfsat. Som bonus är denna typ av träning otroligt bra för koordination, balans och teknik på skejtrullskidorna och jag kommer därför att försöka lägga in så många pass som möjligt av denna sort under hösten. Trots att jag inför säsongen 2011/2012 har bestämt mig för att satsa hårdare på längdåkningen har jag mål att åka endel skidorientering, och då måste kartläsningen också med på vägen. Förhoppningen är att EM i skidO ska få plats i planeringen och tävlingsprogrammet i vinter.

Idag har jag tränat ett tidigt morgonpass med Emma och Lina. Skönt att ha det gjort tidigt då dagen nästan blir som en hel vilodag fast man tränat. Imorgon ska jag kvalitetsvila! Det innebär nästan två hela dagars vila framför mig. Välbehövligt, skönt och efterlängtat. Kroppen, framförallt den övre delen, behöver ta igen sig lite efter några tuffa dagar med mycket styrka och stakning. Fokus just nu ligger på att försöka komma ikapp styrkemässigt i överkroppen efter min månad i gips. Att lägga in perioder med mycket överkropp tror jag kan vara ett bra sätt att komma tillbaka snabbt, men däremellan behövs återhämtning för att inte överbelasta.

Nu ska jag njuta, njuta och njuta. Det ser ut som att solen tänker bjuda på sig själv under mina vilodagar också. Härligt!

Här kan ni läsa om mig på längd.se

Jag vill tacka Mora of Sweden, juryn och de fantastiska personer som hjälpt mig att bli tilldelad den fantastiska utmärkelsen Stipendium Morakniv® . Det är en ära att bli vald som stipendiat och jag har inte ord som räcker för att beskriva min tacksamhet. Givetvis är pengarna betydelsefulla och kommer att hjälpa mig enormt mycket på min väg mot toppen inom idrotten, men själva utmärkelsen och förtroendet väger lika tungt och är lika dyrbart för mig. Att andra tror på mig och vill stötta mig värmer något otroligt och gör att jag är beredd att ge ännu mer och kämpa ännu lite hårdare.

Om Du är intresserad av att läsa mer om Mora of Sweden som företag eller om Stipendium Morakniv® kan du klicka här och här.

Motiveringen till stipendiumet kan jag läsa om och om och om igen. Det är lycka!

”Helenes målmedvetna och knivskarpa fokusering har lett till resultat i toppklass i skidvärlden. Detta vittnar om en proffsighet på högsta nivå. Med en stor passion för sporten har nya utmanande mål satts upp. Parallellt med de tuffa idrottsliga målen lyckas Helene även bedriva studier på högsta nivå. Sammantaget gör detta Helene till en god förebild och ambassadör för Mora. Stipendiet avser att uppmuntra och stötta den fortsatta utvecklingen mot toppresultat inom längdskidåkningen och att nå de nya mål som Helene har satt upp.”

Ta tjuren vid hornen, bita i det sura äpplet och ta tag i allt igen. Det är ungefär så det känns just nu. Jag är tillbaka till verkligheten och skolan i Falun.

Det har varit ett fantastiskt sommarlov där jag fått in allt jag velat och lite till. Jag har träffat många av mina underbara vänner, jag har varit på några välbehövliga mini-semestrar runt om i Sverige och jag har fått vara frisk och (nästan) hel och kunnat träna på enligt plan hela sommaren. Givetvis blev det lite redigering i träningen i och med min handledsfraktur, men inget ont som inte har något gott med sig. Att tänka nytt, tänka om och förändra. Göra saker som man kanske inte skulle göra om kroppen var helt hel är inte alltid fel. Benen fick sitt under en måndads tid och jag ser bara positivt på det som hände den där första etappen av årets O-ringen. Hjärtat har fått slå, och det är trots allt det som bygger skidåkaren till stor del. Armstyrkan kan jag jobba upp nu under de månader som är kvar till tävlingspremiären i Bruksvallarna.

Sommarlovet avslutades på bästa tänkbara sätt med en underbar helg med mamma i Stockholm. Förutom att springa runt Djurgården med 30 000 andra tjejer har vi ätit god mat, strosat runt, shoppat lite, bott fint och njutit av ledigheten. Tågresan hem igår blev mest en varm plåga men jag räddades av två trevliga damer i första klass som hade en biljett över. Tack för det!

Tävlingen i lördags gick bra. Jag är nöjd. Det är fruktansvärt plågsamt att springa tio kilometer på asfalt för en skidåkare som är van att träna i terrängen. En pina faktiskt.Det platta, hårda underlaget gör att samma muskler arbetar hela tiden och det finns aldrig tid för vila. Men, det är ändå ett plågsamt nöje. Stämningen, publiken och alla glada tjejer gör att mungiporna ändå dras uppåt mellan de plågade och ansträngda andetagen på detta arrangemang. Mamma och jag har efter årets upplaga bestämt oss för att göra Tjejmilen-helgen till en tradition.

Mot mål i Tjejmilen 2011

Så, nu sitter jag här då. I verkligheten. I skolan med böckerna uppslagna. Ett nytt läsår är här och jag har missat första veckan. Det blir endel att ta igen, men när jag kommit in i det ska det säkert gå bra. Om fyra veckor är jag "fri" igen och drar till Toblach på läger med Team 2015-gänget. Det ser jag fram emot!

Ett otroligt bra läger har avverkats, igen! Först fina skidpass i tunneln med mycket teknikfokus, framförallt på den klassiska skidåkningen. En av mina akilleshälar är stakningen - det är svårt. Svårt att få till timing, rätt tryck och rätt stavisättning. Att min handled varit inpaketerad i gips i nästan en månad har väl inte direkt rosat marknaden för min utveckling av stakningen heller, men det är bara att gilla läget, bita ihop och träna, träna, träna. Någon dag sitter det - stämmet, träffen och flytet. Det ska inte bara vara lätt att idrotta, det är ju utmaningen jag gillar.

I måndags efter lunch packade vi in oss i bussarna och for till Mora. Styrka på Towes fina gym och en löptur på Östnors sandhed där vi återigen kunde konstatera att "det är bra fiiint i Mora".
Team 2015 vid Östnors skidstadion

Efter träningen fortsatte vi upp mot det nya lägertillhållet Grönklitt. Fina dagar med en härlig "fri-dag" i onsdags som det så fint stod i Mora Tidning idag. Lite sovmorgon & lite längre och mer avslappnad frukost innan vi återigen åkte till vackra Mora. Ett besök på Zorn-gården med Eva som gudie var en höjdare. Ärligt talat är jag inte speciellt kulturellt intresserad eller brukar tycka att historia är speciellt roligt, men detta var riktigt riktigt spännande. Att det var Eva som berättade och visade oss runt i Anders Zorns gamla hus var förstås ett stort plus.


Tjejerna i Team 2015 besöker Zorns gamla bostad i Mora på "fri-dagen".

Lägret pågår egentligen till söndag med avslutning på Bjarnerundan, men jag har smitit iväg på annat. Just nu sitter jag på ett hotellrum på Hotell Sergel Plaza i Stockholm efter en dag på "tjejmilen-mässan" i Risentas monter. Häftigt att se så mycket tjejer, gamla som unga, elit som motionärer, på samma ställe. Givetvis har alla sina individuella mål, sina förväntningar och förhoppningar inför morgondagen, men något har vi alla gemensamt - Vi ska ta oss runt Djurgården ett varv och genomföra Tjejmilen.

Tanken är att öppna kontrollerat och inte galoppera iväg som en travhäst imorgon. Loppet är tio kilometer långt, inte två. Förra året hade mina ben gärna velat att loppet varit just två kilometer - det var ungefär då mina ben stumnade totalt efter en tokrusning i början med tätkänning de första kilometrarna. Att det var Isabella Andersson som anförde klungan jag låg med i kanske säger endel om farten..



Givetvis springer jag i år igen i en ill-gul överdel. Denna gång ett snyggt linne med Ristentas logga på ryggen. Ni lär GARANTERAT se linnet imorgon om ni är ute och hejar efter banan. Det LYSER - precis som företaget Risenta själv.