Helene Söderlund

Alperna väntar. 10dagars träningsläger i Seiser Alm och Toblach med team 2015. Jag är spänd av förväntan och ser fram emot bra, lagom hård och klok träning nere i Italien!

En intervall. Ett tröskeldrag klassiskt. 85% diagonal. Knappt 19minuter lång. Två gånger upp så är man klar. Vilken perfekt backe! Tänk om man hade backen upp mot CopperHill hemma..

Förmiddagens pass var ett sånt där "good-feeling" pass. Ska jag vara ärlig så var jag nervös innan. Lite så där pirrig och spänd på hur kroppen skulle svara efter snart en veckas hård träning utan en hel vilodag. Redan på uppvärmningen kände jag till min glädje att kroppen var med mig idag. Kroppen ville detsamma som huvudet. "Stor, teknisk och bra skidåkning" var tankar som susade igenom mitt huvud. Sån där skidåkning som gör att hjärtat får jobba ganska hårt, men inte för hårt, att benen känns lätta och utan att vara sprängfulla med syra. En sån där känsla där jag upplever att jag har kontroll. Jag bestämmer och kan reglera och kontrollera. Sänka farten lite om det behövs och trycka på om jag vill och har kraft. En skön känsla!

Nu återstår bara två pass på detta läger. Ett stakpass i eftermiddag och ett valfritt distanspass imorgon innan hemresa. Jag kommer, som den fjälldyrkare och löpälskare jag är, att ta med mig mina stavar upp på Ottfjället. Jag hoppas givetvis på solsken men vädret är verkligen det sista man kan lita på här uppe så vi får se hur det blir.

Jag hoppas att fjällen kommer att visa upp sitt rätta jag imorgon. En önskan vore en klarblå himmel som gör att solen kan lysa upp alla vackra gula och röda höstfärger och en klar, lite småkylig luft som är så där lätt att andas och full av syre. En vacker förmiddag på fjället skulle vara en perfekt avslutning på denna vecka!

Efter en ovanligt fin förmiddag vädermässigt igår med stakning och paddling på schemat väntade en eftermiddag med vila. Ofta ser jag fram emot vilodagarna på ett läger. Vilodagen blir lixom som ett litet mål och något man strävar och längtar efter. En hel eller halv dags vila och återhämtning. Tid då man "slipper" dra på sig träningskläderna, pjäxorna eller löpskorna och tid för att bara vila och ta det lugnt. Kanske till och med göra något annat, som igår när vi besökte Åre Bageri för en gofika.
Jag längtar och ser fram emot den där vilan på ett läger som att det vore julafton. Men när vilodagen väl kommer är den oftast en besvikelse..

Vilodagar eller viloeftermiddagar på ett läger är nästan jobbiga och plågsamma. Det knark, timmarna av träning och endorfinerna som träningen medför, som vi under flera dagar i sträck tillfört kroppen, uteblir och den brutala tröttheten slår till. Det är skillnad på att vara "träningstrött" och att vara "vilodagstrött". Personligen föredrar jag det förstnämnda, vilket är en betydligt mer behaglig trötthet. En vilodagströtthet är ofta enorm seghet och huvudet känns lixom tungt och tomt.

Samtidigt som vilodagströttheten kan kännas plågsam känner jag hur nyttig denna vilodag är och hur mycket den tillför kropp och knopp inför de resterande dagarna av "träningströtthet". Och det finns ju inget som är så motiverande och inspirerande som att längta och se fram emot något, att ha ett mål. Så jag tänker fortsätta längta efter mina vilodagar som att de vore julafton, och får helt enkelt försöka förtränga "vilodagströttheten".

Förmiddagens pass kommer säkerligen att bjuda på en hel del mjölksyra och smärta. Ett A3plus-pass med sprättande skidgång upp mot fjället väntar och med en blandning av Sveriges bästa juniorer, seniorer och militärer lär det gå undan uppöver. Det är bara att ladda och förbereda sig på ett tufft och smärtsamt träningspass, men också så givande och utmanande!! Bättre träning än så här går knappast att få.

Den nervositet som uppstår inför dessa tuffa pass är jämförbara med nervositeten inför en tävling. Det är inte själva resultatet eller hur passet kommer att gå som påverkar, utan mer känslan för hur otroligt trött man kommer att bli. Vi skidåkare genomför många, många, många pass av detta slag under våra träningsår, och ändå uppstår denna nervositet. Jag tror att det är fler än jag som känner så här!?

Ladda, nu kör vi!

Imorse när vi vaknade regnade det för fullt utanför fönstret, och på fjälltopparna inte alls lång ifrån oss låg vackert, vitt puder. Den första snön!!

Regnet avtog mot det första passets start och löpturen blev mestadels i uppehåll och riktigt fin. Att springa i fjällen en klar, kall höstdag är bland det bästa jag vet. Luften är lätt att andras och alla vackra färger gör mig alldeles salig. Nu fattades dock solskenet på förmiddagen men den två och en halv timme långa turen blev ändå väldigt lättsam och härlig.

På eftermiddagen har vi kört ett sprintrace på en motorbana utanför Järpen. 4heat med olika motståndare och med en epilog som avslutning. Tuffa, hårda och tighta dueller gjorde eftermiddagens pass till något riktigt riktigt bra. Det är just detta jag behöver träna på! Att åka i hög fart och få trycket rätt med armar och ben. Explosivitet i skidåkningen. Det är svårt, men oj vilken förbättringspotential jag har här!! Utmana, träna och våga. Små steg framåt. Snart så kanske det sitter.

Imorgon väntar en distansdag med löpning och stakning. Lite solsken hade ju inte suttit fel men tyvärr är jag tveksam..

Blir det sista barmarkslägret på svensk mark årets första snöläger!? Rapporter om minusgrader och snöfall i vålådalen lutar åt det. Ikväll när vi kom upp var det 5 grader varmt, blåste storm och regnade. Tur jag tog med mig mössa och långkalsonger!!

Imorgon väntar en löptur på fjället innan eftermiddagens sprintpass som sägs ska gå på en motorbana i närheten av Järpen.

Nu; godnatt!

Dax för läger igen med det härliga Team 2015-laget. Denna gång i sällskap av både juniorlandslaget och militärlandslaget. Ett stort gäng med andra ord och med fjällen som destination, närmare bestämt Vålådalen, känns det på förhand som att detta kan bli en fin och givande vecka. Löpning ska varvas med rullskidåkning och imorgon eftermiddag bränner vi av en sprint på Eagleskidorna.

Sedan jag skrev sist har jag börjat skolan igen. Idrottsvetenskaplig metodik står på schemat och tyvärr känns kursen inte jättespännande i min värld. Men, det ska läsas och det är bara att göra det bästa av situationen.

Flyttpackningen är dessutom i full gång och trots att det är nästan en månad kvar till utflyttning är det inte mycket kvar att packa. Jag längtar så mycket till den första oktober och tills jag blir sambo! :)