Helene Söderlund

Det var fantastiska dagar som jag och Anton hade i fjällen. I den lilla, mysiga fjällstugan i Sågliden, alldeles vid uppfarten mot Lövåsen. Lugnt och skönt, avkopplande och med en lagom dos träning.

Fredagens första utmaning när vi kom fram var att skotta oss in till huset. En uppfart som inte blivit skottad sedan precis efter nyår är ganska snötäckt. Men precis som någon sa(utan att nämna några namn):
"Att lägga pengar på att beställa plogning är ju som att betala för att vara lat. " Samma person gjorde ett mycket bra skottningsjobb och både vi och min lilla blå bil kom in på tomten till sist. Därefter blev det ett kortare skejt&stakpass i det tunga föret innan vi åkte hem och lagade middag.

Inför lördagen fanns bara en sak i våra tankar. Skaråkning i solskenet! Den varma luften och den blöta snön skulle givetvis omvandlas till fantastisk skare i takt med att graderna sjönk under natten. Klockan ringde klockan 6 och vi som annars båda två är ganska morgontrötta hade inga problem alls att kliva upp. Det skulle ju bli en underbar dag på fjället!
Strax efter sju klev vi ut genom dörren. Solen hade inte riktigt letat sig fram mellan molnen, men det gjorde inte så mycket. Skaråkningen skulle ju bli perfekt!! Men; Det var ingen skare! Inte alls faktiskt.
Skarturen blev en långtur på skoterspåren och längdspåren istället. Och först när passet var klart, strax före elva på förmiddagen, började molnen spricka upp och solen tittade fram. Nästan som ett hån mot att vi varit så morgonpigga.
Jag åkte inge mer skidor den dagen utan hängde i stugan, tittade på femmilen från kollen och pluggade lite. En skön eftermiddag i vilans tecken och med bästa tänkbara sällskap!!
En god middag och melodifestivalen, till Antons förtjusning, fick avsluta kvällen.

Givetvis bjöds det på strålande solsken och perfekta skidförhållanden på söndagen när vi skulle åka hem. Det tog emot att behöva lämna det lugna, vackra, vita och perfekta! Det gjorde nästan ont. Jag ville inte åka hem! Jag ville stanna i paradiset och bara vara. Men, efter ett intervallpass i de långa stigningarna, där jag och Anton matchade varandra, begav vi oss hemåt igen.

Ja, jag längtar tillbaka! Jag vill åka dit igen. Helst nu på en gång! Fjällen på våren är underbart och det bästa som finns.
Veckan innehåller istället många timmar i simhallen. Lektioner och redovisningar av vattenaktiviteter samt en tenta i näringslära står på programmet. Sedan är det helg! Skidspelshelg. Kul att det händer någonting i Falun!