Att svettas och plågas..

2012-08-13 @ 13:09:27
Tossebergsklätten. En pärla i Värmland om man är skidåkare. Eller kanske ett rent helvete? Det råder säkerligen delade meningar om detta. Ett fruktansvärt bra pass som jag kan tänka mig att många bävar och gruvar sig inför om man har detta i sin vardag och på nära håll. För mig som inte är i Torsby speciellt ofta är det en skräckblandad förtjusning med detta Tosseberg. Jag vet hur jobbigt det är innerst inne, men eftersom att det är så långt mellan gångerna jag är där hinner jag glömma bort och förtränga smärtan. Inför första intervallen idag kändes det därför inte så hemskt. Tills den första intervallen var avverkad...
 
BAM! Mjölksyra, svettigt och plågsamt. Minst lika jobbigt som förra gången, men ändå härligt på något vis. Att veta att man genomför ett förjäkla bra pass om man tar sig upp fyra till fem gånger för backen med bitvis 20% lutning är motiverande och trots att kroppen skriker och gör ont fortsätter man. Kämpar, svettas, plågas och pumpar på i jakten på toppen. Gång på gång på gång på gång.
 
Efter ett avslutat pass i Tosseberg är man nöjd. Och tro det eller ej, men känslan av hur jobbigt det var därute är som bortblåst redan, bara några timmar efter den sista intervallen. Antagligen är det väl denna förmåga att förtränga och glömma bort smärtan som gör att vi skidåkare gång på gång utsätter oss för denna plåga.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback