Efter många turer hit och dit, en bristning i sidan och en halvrosslig hals efter mina dagar i Torsby, stod jag ändå på startlinjen på den fjärde sträckan i årets Vasastafett. I herrklassen för min guldsponsor Jale skulle jag springa de drygt 12 kilometrarna mellan Risberg och Evertsberg. Pågrund av mina tidigare känningar och krämpor blev det inget riktigt tävlingsrace för mig idag, men jag flåsade mig igenom loppet och var nöjd när jag växlade över till femtesträckslöparen efter drygt 50 minuters löpning. Att jag dessutom missade starten då farsgubben gjorde en strong insats och sprang fortare än jag beräknat tar jag på mig.
Att få springa i ett sponsorlag var riktigt roligt. Tidigare har jag bara sprungit för klubblag av olika slag, och det har givetvis sin tjusning det med. Men att få göra något tillsammans med en sponsor som betyder otroligt mycket för mig i min satsning kändes väldigt bra. Att alla i laget dessutom sprang så bra och att laget sammanräknat hade en sträcktid på under 5 minuter/kilometer genom hela tävlingen tycker jag är imponerande! Nästa år ska vi pressa ner den tiden.. Eller hur Jale IF?
