Min taktik inför loppet var en offensiv start, som jag brukar ha ganska svårt för. Jag tänkte sedan lugna mig lite, spara lite krut, för att sedan öka tempo igen på slutvarvet. Jag tycker att jag höll mig till planen. Jag var i delad ledning efter ungefär 2km, men tappade lite in mot stadion. Denna tendens hade jag hela loppet. Starkare bort till vändingen och lite till, där banan var som mest kuperad uppför, och lite svagare på stakpartierna in mot mål. Jag tappade sekunder, jag tog in sekunder, tappade sekunder och tog in, om vart annat. Mest tappade jag kanske på varv tre, men detta kunde jag hämta igen med ett starkt slutvarv.
I mål var jag 3a, slagen av fröknarna Eriksson, Mia & Emma. Ett godkänt klassiskt lopp, även om jag känner att det där sista lilla klippet fattas. Det där naturliga i min klassiska åkning som jag tyckte i början av säsongen att jag börjat hitta. Det känns som att jag får slita mer nu. Kämpa mer och ta i mer. Men, återigen ett bra lopp och en stabil insats.
Imorgon väntar fem kilometer skejt. En snabb bana där det gäller att vara på tå. Från start. Ingen tid att spilla eller tappa bort. Varje stavtag är viktigt, varje benskär. Det ska bli riktigt riktigt roligt att få åka ett distanslopp i skejt igen. Även om distansen är ganska kort är det ändå inte en sprint, och inte klassiskt. Det är skejt!
Nu ska jag vila, njuta av att dagen gick bra och njuta av att titta på skidåkning. Heja på mina klubbkompisar via TV-rutan och se världens bästa skidåkerskor flyga fram i spåret i Polen. Inspirerande!
