Halv ett steg jag in genom dörren på kasernen och kunde somna gott i min egen säng. Den vilodag som jag sett fram emot, längtat efter och som skulle gå i just vilans och slapphetens tecken blev istället en dag i kaos. Verkligheten kom ikapp mig när jag kom hem och tusen saker fanns att ta tag i. För att få ihop pusslet med alla möten, frisörtider och packning åkte jag till Mora redan samma kväll, igår.
Mysigt och roligt att träffa min fina hund och familjen och umgås några dagar med dem.
I förmiddags lämnade jag mitt blonda jag bakom mig och inledde hösten som brunett. Ovant och annorlunda, men jag gillar det och kommer säkert att trivas i det så småningom.
Mitt nya jag.
Att göra maxtest på rullband är alltid nervöst. Alla som någon gång ställt sig på det där bandet håller nog med om att det är det jobbigaste man kan göra, både fysiskt och psykiskt. Att åka tills kroppen skriker, musklerna värker och lungorna håller på att sprängas är en utmaning. Det är en tävling mot sig själv och sitt mentala och inget annat. Att orka kämpa, slita och plåga sig för att få ut det maximala av den egna förmågan. Imorgon är det dax. Jag hoppas att kroppen & huvudet är med mig imorgon. Jag vill åka tills jag hänger i selen och är totalt slutkörd!!
Innan testet väntar ett spännande möte som kan leda till något bra om det klaffar. Mer om det en annan gång :)
Som löning för mödan kommer jag nästan direkt efter mitt test imorgon att sätta mig på tåget. Tåget som ska ta mig iväg på världens bästa&mysigaste tjej-helg. Först ett stopp i Tierp hos min fina barndomsvän Sara och sedan vidare på en "återträff" med de gamla skidåkarkompisarna från gymnasiet. Vi är ett gäng tjejer som ska träffas i Annikas nya lya, träna lite, umgås, äta gott, snacka skit och bara ha det sjukt bra! Som jag har längtat efter den här helgen. Marie, Sara, Annika, Eva, Stina, Emelie... åh. jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på det!
