Det är en stor skillnad i kvalitet på spår och skatebädd i tunneln i juni och i september. I juni är det lättfört, bra och hårda spår fast det inte är nypistat och helt enkelt otroligt fina förhållanden för skidåkning. I september, när många har snurrat varv på varv på varv därinne blir det lösare och lösare och snön går tyngre. Inget konstigt i och för sig och säkerligen något oundvikligt eftersom att det är samma snö som pistas om och om igen. Det faller ju inte direkt ny snö därinne...
Skidåkningen i torsby är riktigt fin nu och jag är förvånad över hur pass lätt det gått hittills och hur fort tiden rinner iväg. Det är inte betungande eller tråkigt att åka skidor i två timmar därinne utan det går bra.
Inför lägret hade jag bestämt mig för att inte åka mer än max två timmar per pass därinne, och det har jag hållt. Det räcker med den tiden och vill jag förlänga knyter jag istället på mig mina rosa snygga asics-dojor och springer en sväng.
Många pass är avverkade och det är ett härligt go i gänget av brudar. Tjejer, tjejer, tjejer, överallt! Imorse var vi otroligt ivriga att komma igång med träningen, så ivriga att personalen i tunneln knappt han låsa upp förrän vi stod på skidorna. Haha! Allt för att få passet avklarat och kunna vila längre tills nästa träning. Eftermiddagen lär bli tuff. En lång ihållande intervall löpning i A2-A3fart står på programmet, och med lite småmöra ben lär det kännas på efteråt. Imorgon kör vi ett långpass och sedan väntar en skön viloeftermiddag. Mer än halva lägret är gjort! Jag säger det igen, vart tar tiden vägen!?
Vill omnämna min kära vän och lag-kamrat till multisport-SM, Annika, på bloggen idag. En grym insats på Vätternrundan, 10.29h, gör ju att jag blir lite nervös för att hon ska knäcka mig på cykelmomentet på Utmaningen. Sjukt bra trampat!
Ett laddat (överladdat?) gäng inför testet på 3000meter bana.
