Igår inledde jag sommarlovet med Blodomloppet med Dsa:s brudar. Fyra starka tjejer som sprang tio kilometer och även Eli som sprang 5km och gjorde det med bravur. Loppet gick bra. Det var tuffa, platta tio kilometer på asfalt. Kanske låter konstigt, men det är faktiskt värre att springa bara platt än när det är kuperat och med backar. På en platt bana är det samma muskelgrupper som får jobba hela tiden och när det dessutom är asfalt tar det hårt på benen.
Jag och Kajsa Pettersson från Hässelby hjälptes åt med tempohållningen. Det kändes som ett jämt lopp, men mellan 6 och 7km hade jag en rejäl svacka. Det var ytterst nära att jag fick ge mig och släppa Kajsa, men så intalade jag mig själv att "det blir bara jobbigare om du släpper Helene, då får du göra jobbet själv" Efter 8km fick jag förnyade oanade krafter och benen kändes fräscha igen! Jag provade ett ryck men insåg rätt snabbt att det var jävligt korkat att göra det så tidigt och med nästan två kilometer kvar att springa. Kajsa kom ikapp igen och då trodde jag att loppet var kört för min del. Men, viljan och envisheten besegrade mina ömmande ben igår och jag vann tillslut loppet.

Jag och Emma. Emma sprang BRA och slutade 3:a. Lina kom 4:a och Kajsa 6:a. GRYM laginsats!
(bilden är från Linas blogg. www.skidorarmode.blogg.se - läs den!)
Efteråt fick vi en välförtjänt picknick-korg som avnöjts på gräsmattan i solskenet.
Idag är det studentfirande i Mora och jag slutar som tränare på skidgymnasiet, vilket känns lite trist och vemodigt. Det finns det även andra saker som gör. Men men, livet går vidare och det är i motvind som de stora drakarna lyfter..