Helene Söderlund

Dagens plan vad skidgångsintervaller. Om det skulle gå att genomföra med en eller två stavar var oklart, men tanken var att få in ett högintensivt pass i slalombacke med skidgång för att inte slita så hårt på benen med ändå få hög puls. Jag måste säga att skidgång är ett av mina favoritpass! Det är en så skön trötthetskänsla som kommer av den typen av träning. Jag får flåsa på, men blir ändå inte stum och får mjölksyra i benen.
PERFEKT just nu när jag för övrigt kör mycket ben och de får ta ganska mycket stryk när jag inte har två fungerande handleder.

Redan på första intervallen, den i tröskelfart, insåg jag att det inte gick. Planen med skidgång gick inte att genomföra på ett bra sätt. Till en början försökte jag mig på att hålla i båda stavarna. Det gick inte utan gjorde ont i handleden trots att gipset tog emot. Jag kastade en stav och försökte gå på med den andra staven och gipset vevandes fram och tillbaka. Det gick inte heller. Snett och vint och sjukt jobbigt för svanken. Nej, då flög den andra staven också. Jag fortsatte gå, viftandes och flaxandes med armarna, men nej - det gick inte heller! Jag blev inte trött på det sätt jag ville och hade tänkt mig.

Det blev löpning i backen istället. Och jodu, då fick jag minsann flåsa!! Den tokiga skidåkerskans förmiddagspass var räddat (med viss ironi) och som bonus från passet som inte skulle slita på benen fick hon med sig mjölksyra upp över öronen i lår och vader... Haha! Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blev ett fasansfullt bra pass.

Mina lila snygga skidgångsstavar från OneWay fick inte vara med på intervallerna idag..