Helene Söderlund

Förväntansfull, glad och smått nervös satte jag mig i bussen i onsdags eftermiddag för att börja resan mot Savalen, Tynset i Norge. En mora-buss med åkare drog iväg och vid sjutiden på kvällen var vi framme. Min första helg i vit skiddräkt, åkandes för Sverige, i skandinaviska cupen väntade.

Torsdagsmorgonen började med en kortare joggingtur för att skaka ur resan ur benen och efter frukost begav vi oss upp mot stadion för skidtest och det vanliga tävlingsförberedelserna dagen innan tävling. Fredagens lopp skulle bli 12km skate och banan visade sig vara tuff och knixig med branta och tuffa backar. Fyra stycken branter per varv skulle det trampas uppför, alltså 12 rejäla backar under loppet. Det var ganska löst och ojämnt i spåren, men det ryktades om kallgrader som antagligen skulle göra att banan skulle frysa ihop under natten innan starten på fredagmorgon.

Loppet på fredagen gick bra! Benen var inte jätterappa och pigga, utan jag fick verkligen kämpa från start till mål. Men trots småstumma ben kunde jag kriga och plockade placering för placering ju längre loppet gick. Det räckte tillslut till en tiondeplats, endast 5sekunder upp till sjunde. En bra premiär i skandinaviska cupen där motståndet var av toppklass med riktigt duktiga åkare i listan. Jag är nöjd!

Under natten till lördagen och inför sprinttävlingen som skulle komma var min mage väldigt orolig. Den gjorde ont och jag hade svårt att sova. Att det var hunger kändes konstigt eftersom att jag ätit ordentligt, och det skulle också senare visa sig att bero på något annat.
På lördagmorgon fick vi veta att fyra killar i laget drabbats av vinterkräksjukan under natten.
Jag däremot kände mig piggare. Lite småont i huvudet och en halvseg kropp övertygade jag mig själv om att det berodde på dålig sömn. Tänk vad mycket bra man tänker när man så gärna vill tävla... Idiotiskt!
Uppvärmningen var seg, kroppen var inte helt med och magen krånglade. Med tanke på min annars ganska märkliga mage var även detta något som hade "en förklaring" och jag startade sprinten. Idiotiskt igen! 

Resten av norgevistelsen spenderade jag på mitt hotellrum, sovande. Hög feber, spränghuvudvärk och ont i magen gjorde att jag inte lämnade sängen förrän klockan 8 morgonen därpå. Vinterkräksjukan tog mig också. Min variant var dock lindrig mot vad många andras var, men febern var inte att leka med och jag lovar er att eftermiddagen i Tynset i hotellsängen inte var något jag minns med glädje!

Söndagens tävlingar blev (som tur var, för både mig och de andra 15  sjuka svenskarna) inställda pga kyla.

Min premiär i landslagsdräkt i skandinaviska cupen var alltså en blandning mellan topp och botten. Prestationen under fredagen kommer jag att minnas med glädje, men resten sopar jag under mattan och glömmer bort. Nu några dagar senare är jag på benen igen. Jag har åkt lite skidor och kan äta relativt normalt. Jag ser därför fram emot en härlig jul med god mat och gott sällskap av nära&kära. Det ska bli så mysigt med jul!

Imorgon tackar jag eleverna&de andra tränarna på Mora skidgymnasium för denna termin. Det har varit så enormt lärorikt att få arbeta med dessa unga lovande skidåkare och dessa kunniga tränare, och jag ser fram emot vårterminen! TACK!


Förresten kommer avslutningslunchen&julbordet att ätas hos en av mina privata sponsorer. Härligt!