Helene Söderlund

Det är verkligen vår i luften nu. Solen värmer och plusgraderna närmar sig tiosträcket. Samtidigt som det skriker lite i kroppen att snön inte redan kan smält bort, är det faktiskt väldigt härligt. Skidturerna blir rena rama njutningen och det är snarare svårt att slita sig från skidstadion och bege sig hemåt än att fortsätta åka. Givetvis blir det ganska tungåkt när snön blir blöt, men det är otroligt härligt att åka och njuta i det fina vädret. Så, trots att jag tycker att det är tidigt att vintern börjar försvinna redan före mars månad säger jag : Välkommen våren!

Dagen började med ett långpass i fädrens spår. Från Hemus och upp mot kontrollen i Hökberg och lite till innan det bar hemåt mot Moraparken, upploppet och tillbaka till Hemus. Ett fint, långt stakpass i stenhårda spår och soluppgång. Armarna fick sig en duvning igen och det har de fått några gånger denna vecka. För att inte tala om mina ben efter gårdagens redovisning i skolan. Träningspass med inriktning power och effekt i ben, snabbhet, maxstyrka och aerob effekt i hinderbana. Ja, ni förstår kanske själva.. Mina ben skriker idag!

Tur att jag inte ska åka Tjejvasan imorgon med tanke på denna träningsvärk och att jag med ro kan ta att det gör så här ont. Ingen tävling i helgen utan bara ett styrkepass kvar innan planerad vila.

Efter en god lunch väntade lite jobb i vasaloppsmässan åt en av mina sponsorer. Risenta är guld värda för mig och under Vasaloppsveckan passar jag på att ge lite tillbaka till dem genom att hjälpa dem i deras monter. Inget betungande jobb utan bara roligt och inspirerande. Just nu kan man dessutom storfynda hos Risenta och köpa dessa tre blandningar, samt en påse med saltade mandlar och en påse med saltade cashewnötter för endast 50kr och få tidningen Hälsa på köpet. Ett pangerbjudande!



Eftermiddagspasset var ett stoooooooort men så underbart misstag. Med skejtskidor på fötterna, i solnedgången gav jag mig ut på skoterspåren i Hemus&Eldris-området. Helt fantastiskt var det och så otroligt roligt. Känslan som jag får är som ett barn på julafton. Jag älskar det. De smala spåren, det trixiga, luriga och tekniska. Att parera för grenar, vara mjuk och följsam och åka ute i skogen - Det är något alldeles extra. Suget efter skidorientering blev stort. Jättestort. Nästan desperat...!! Snälla kung Bore, låt det finnas snö kvar i Borlänge den 10-11mars. Då kanske, kanske, kanske jag kan få göra årets första skidO-tävling..!!


En god middag hemma hos storebror med sambo fick avsluta min fredag och nu väntar mer Vasaloppsjobb lördag och söndag. Lycka till alla tjejer som skidar mellan Oxberg och Mora imorgon. Jag håller tummarna för Er och hoppas givetvis att det är en Moratjej som är först under målportalen imorgon. Fort kommer det att gå, och jag är lite lur på om inte den tjej som är först till Mora imorgon blir en bil rikare..

Först ett stort GRATTIS till mina fina vänner Emma & Jennie som tagit silver och guld vid dagens sprint i U23 VM i Turkiet. Riktigt roligt och inspirerande att se mina vänner och träningskamrater lyckas och jag glädjs med dem. Under lunchen idag uppdaterade jag twitter om och om och om igen, nästan till bristningsgränsen, för att se hur det gick under tävlingarna nere i Erzerum. Spännande!

Eftermiddagen bjöd på en till energiboost. Ett fint, lungt skejtpass på Lugnet med Lina i solskenet. Solen värmde och det var hårda, fina, kalla spår. Så underbart härligt att orden inte räcker till. Ett pass som ger mer energi än det tar. Ett vårpass! Våren är snart här, med blandade känslor givetvis..

Något som däremot tar mer energi är plugget. Redovisning på torsdag och jag sliter mitt hår.. Nej, inte riktigt, men jag är lätt stressad just nu. Sånt tar energi. Kämpa Helene, det är snart torsdag!

Dagens lopp blev, precis som jag anade innan, tufft! Banan luras och den som i lugnt och behagligt AI-tempo kan upplevas som relativt lätt och inte speciellt kuperad blir otroligt jobbig i tävlingsfart. Helt naturligt ger inga långa stigningar uppför heller inga långa partier av vila utför. Det gäller att ligga i, kämpa, slita och jobba över krönen. Krypa ihop i fartställning några sekunder och sedan på´t igen.

Min taktik inför loppet var en offensiv start, som jag brukar ha ganska svårt för. Jag tänkte sedan lugna mig lite, spara lite krut, för att sedan öka tempo igen på slutvarvet. Jag tycker att jag höll mig till planen. Jag var i delad ledning efter ungefär 2km, men tappade lite in mot stadion. Denna tendens hade jag hela loppet. Starkare bort till vändingen och lite till, där banan var som mest kuperad uppför, och lite svagare på stakpartierna in mot mål. Jag tappade sekunder, jag tog in sekunder, tappade sekunder och tog in, om vart annat. Mest tappade jag kanske på varv tre, men detta kunde jag hämta igen med ett starkt slutvarv.

I mål var jag 3a, slagen av fröknarna Eriksson, Mia & Emma. Ett godkänt klassiskt lopp, även om jag känner att det där sista lilla klippet fattas. Det där naturliga i min klassiska åkning som jag tyckte i början av säsongen att jag börjat hitta. Det känns som att jag får slita mer nu. Kämpa mer och ta i mer. Men, återigen ett bra lopp och en stabil insats.

Imorgon väntar fem kilometer skejt. En snabb bana där det gäller att vara på tå. Från start. Ingen tid att spilla eller tappa bort. Varje stavtag är viktigt, varje benskär. Det ska bli riktigt riktigt roligt att få åka ett distanslopp i skejt igen. Även om distansen är ganska kort är det ändå inte en sprint, och inte klassiskt. Det är skejt!

Nu ska jag vila, njuta av att dagen gick bra och njuta av att titta på skidåkning. Heja på mina klubbkompisar via TV-rutan och se världens bästa skidåkerskor flyga fram i spåret i Polen. Inspirerande!

Veckan efter hemkomsten från Tjeckien har gått alldeles för fort. Tiden bara springer iväg, nästan ifrån mig och jag hinner knappt med. Det har gått i ett från i måndags och mycket fokus har legat på att ta igen det jag missat i skolan. Det har varit laborationer, grupparbete och genomförda pass till detta. Vi har i vår grupp planerat, genomfört och utvärderat tre träningspass, ett styrka, ett uthållighet och ett snabbhet, för att sedan rapportredovisa detta. Grupparbeten tar mycket tid, och det krävs god planering för att det ska passa alla. Men, det har fungerat och nu är vi klara för inlämning.


För övrigt har det varit ganska lite träning, allt för att samla kraft, energi och ork till kommande tävlingshelg. Även om det bara blev två tävlingar förra veckan istället för de planerade fyra valde jag att köra mycket fart, både i Lettland och i Tjeckien. Att inte utnyttja tävlingsbanorna i Nove Mesto, de långa stigningarna och de ännu längre krönen, till intervaller kändes dumt. Så innan stafetten i söndags tog jag ett intervallpass i tröskelfart och kände på åkningen lite.



Nu är jag i Ulricehamn och imorgon ska jag få åka klassiskt igen. Göra om, göra rätt. Ladda om, fokusera om och tävla igen. Skönt! Det bästa med idrotten är att man får nya chanser, och man får prova igen. Det gillar jag!
Banan imorgon är relativt lätt, men kommer ändå att ta ut sin rätt efter 4 varv. Det är mestadels korta backar där stor åkning ändå är ledordet. Väderprognosen inför imorgon talar dessutom om att det inte blir de veka som lyckas imorgon. Borra ner huvudet, grisa på och kämpa hela vägen. Jag tänker göra det!

Vi bor bra, alldeles intill skidstadion. Inga onödiga resor eller transporter. Ingen att anpassa sig efter eller vänta på. Bara jag och mitt. Egoistiskt? Kanske. Men ändå enormt skönt på tävlingsdagar.

Trots att min vecka har varit lite stressig, lite fulltecknad och lite rörig mår jag ändå som en prinsessa. Jag har de allra bästa omkring mig och jag njuter! Livet är underbart just nu.
Dessutom har jag nått nytt och spännande på gång under våren. Den här sidan är snart ett minne blott. Du kommer givetvis att kunna fortsätta läsa om mig, på annat håll..

Lördagens världscuplopp blev en katastrof. En käftsmäll och en tung dag. Skidåkning kan vara ett glädjerus, det bästa som finns och ren lycka de dagar allt flyter, men även som en värsta mardröm de dagar allt går emot.
Jag tyckte att jag fick en okej start från min plats nummer 40 i masstarten. Plockade endel placeringar i början och kände att åkningen fungerade bra. Efter två kilometer, i banans andra utförslöpa försvann allt. Flytet, timingen, träffen, allt! En tjeckiska som körde rakt in i mig, över mina skidor och fortsatte neråt i backen medan jag flög som en vante, landade på rygg med ansiktet uppåt i backen. Krånglandes med stavar och skidor överallt såg jag hur åkare efter åkare svischade förbi. Säkert tio, femton åkare. FAN!!!

Min klassiska åkning är för osäker för att jag efter en sådan miss ska hitta flytet i åkningen fort igen, speciellt när tempot är sjuhelvetes högt på mina konkurrenter. Det blir stress, jäkt och allt ska gå fortfort och helst ännu fortare! Lugnet försvinner, stämmet, träffen, allt försvinner. I skejt är jag tryggare och kan komma tillbaka till min åkning igen efter ett fall eller en miss. Men i klassiskt är det svårare.

Jag är otroligt besviken över min insats i lördags. Nästan sist och ljusår efter! Dåligt dåligt dåligt. Men, erfarenheter har jag fått och jag har lärt mig mycket. Jag har fått åka ett världscuplopp i klassiskt. Vem trodde det för ett år sedan!? Inte jag iallafall.
Givetvis hade det varit väldigt roligt att åka min favoritdistans på skandinaviska cupen i torsdags. Få göra det jag tycker allra bästa om, skejta 15km på fina, tuffa banor. Men samtidigt är det världscupen jag drömmer om. Det är dit jag vill och det är där jag får möta världens bästa. En käftsmäll efter lördagens lopp. En käftsmäll som vittnar om att jag har mycket att jobba med i min klassiska åkning, men samtidigt så lärorikt. Jag har fått vara ute på världscup igen, jag har fått se, prova och lära. Svenska skidlandslaget är ett härligt gäng och jag vill tillbaka. Jag vill ha revansh!

Och, vi hade ju iallafall tur med vädret...!! :)

Nej, det blev ingen resa till Tallinn för mig. Redan efter en dag på skandinaviska cupen fick jag lämna laget och tävlingarna i Baltländerna för att åka hem igen. Eller, inte hem, men till Arlanda och vidare för en natt på Scandic i Uppsala. Helt oväntat och väldigt överraskande fick jag, mellan prolog och kvartsfinal på sprinten, veta att jag blivit uttagen att åka världscup i Nove Mesto istället. 15km klassisk masstart. Pga sjukdom fattades tjejer i laget till Tjeckien och givetvis var det enormt roligt att jag fick denna chans.

Sprinten i onsdags är jag inte alls nöjd med. Prologen var seg och inte alls bra. Kvarten något bättre men det räckte inte till vidare tävlande för min del. Istället gav jag mig ut och körde intervaller efter tävlingen för att ändå få till ett bra fartpass innan helgens utmaningar.
Resan igår startade redan kl 5.45 från hotellet i Uppsala och var inte över förrän kl 15 på eftermiddagen. En lång resa, och det var därför väldigt skönt att dra på sig löparskorna och ta en joggingtur med tjejerna vid ankomst.

Idag har vi provat banan och halleluja, det blir åka av imorgon. Tufft tufft tufft. Jag lämnar mitt veka huvud hemma imorgon tror jag och packar med mitt jävlar anamma. Det kommer att göra ont, det kommer att bli smärtsamt, men jag är definitivt redo att plocka fram den offensiva Helene och köra imorgon. Startnummer 40 talar om en position långt bak i fältet, och det kommer att krävas omkörningar för att jag ska nå mitt mål. Drömmålet är, som ni kanske förstår, att plocka någon världscuppinne denna säsong, och jag tänker defintivit göra ett försök imorgon. Även om klassiskt inte är min paradstil så tror och hoppas jag att min kropp är med mig imorgon och att jag kan slita mig mot målet. Jag är laddad!

Vi bor bra och maten är god. Det finns mycket att välja på vid varje måltid och det mesta smakar gott.
Vädret idag var helt underbart. Drygt tio minusgrader, solsken med värmande solstrålar och räls till spår. En dröm för en skidåkare och jag hoppas att vi får lika fina förhållanden imorgon. Tre varv på femkilometersbanan. Fort fort fort! 

Kvällsfika, möte och sängen väntar. Imorgon gör jag mitt andra världscuplopp i vit dräkt, och mitt första någonsin i klassisk stil! Wow! Häftigt.

Jag sitter just nu på tåget mot Stockholm. I eftermiddag tar det svenska laget färjan över till Lettland&Estland för säsongens sista deltävlingar i skandinaviska cupen. Fyra tävlingar i olika distanser och stilar väntar där jag, som ni som känner mig säkert förstår, mest ser fram emot fristilsloppet. Förhoppningsvis en masstart i skate som går på torsdag.

Veckan efter SM har varit bra. Jag har haft endel skola att ta igen, men har ändå hunnit med att träna lagom, åka hem till mamma&pappa i färnäs och träffat dem jag tycker allra mest om. Igårkväll var det semmelbakning hemma hos Lisa&Bente som sedan Emelie, Jennie, Emma, Lina och Hanna kom och smakade på. En trevlig tjejkväll med spel och skratt.

Vi blir borta en vecka och återvänder till Sverige igen nästa måndag. Förhoppningsvis finns det nät på ställena där vi bor så jag kan uppdatera bloggen och berätta hur jag har det. Det blir jätteroligt att åka ut på internationella tävlingar igen och tävla i den vita dräkten. Kroppen&knoppen är laddade och nu vill jag bara sätta igång!!

SM-veckan är över och det är "vardag" igen. En tuff vecka med många tävlingar har delvis satt sina spår både i kropp och knopp, men jag känner mig ändå förvånansvärt pigg. Två lugna pass på skidor igår och idag har känts helt okej och jag är inte så sliten som jag befarade efter SM-sprinten i söndags.

Sprinten gick bra för min del. Klassisk sprint är inte min paradgren och siktet var inställt på ett bra kval till att börja med. Det var stressig åkning som Helene bjöd på i prologen, men det räckte ändå till en artondeplats och vidare till kvartsfinaler. Där stämde åkningen bättre, det var lugnare, större åkning och jag lyckades komma trea i mitt heat. Anna och Linn var för starka för mig, och tiden räckte tyvärr inte till för en semifinal. Men att bli trea i heatet var jag nöjd med och jag hamnade till sist på en fjortonde plats i SM-sprinten.

Sammanlagt är jag givetvis jättenöjd med min SM-vecka. Min sjukdom innan verkar inte ha tagit så hårt och jag tycker att jag gjorde bra lopp hela tiden. Jag hade kanske kunnat öppna lite hårdare på skejtloppet och inte behövt tappa så mycket från början, men samtidigt vet jag inte hur länge det hade hållt då. Jag gjorde det jag kunde och slutresultatet blev ändå bra. Tre topp 8 placeringar, varav en medalj, och två i lag, samt en fjortondeplats på sprint är en SM-vecka att glädjas över.

Ännu mer kunde jag glädja mig i måndags när jag fick besked om att den vita heldräkten ska på igen snart. På måndag åker jag och nio andra skidåkare på skandinavisk cup  i Estland och Lettland. En minitour med fyra tävlingar, två i skejt och två i klassiskt. Två distanslopp och två sprintlopp. Det blir riktigt roligt och jag ser mest fram emot masstarten i fristil på torsdag.

Nu kommer jag att ta några lugnare dagar. Låta kroppen och knoppen bestämma hur mycket och vad som ska tränas. Jag går på känsla och jag vill behålla min fina, goda känsla från SM och ta med den nästa vecka. Eventuellt tävlar jag ett kortare fristilslopp på lördag, men det kan lika väl bli ett kortare intervallpass om det känns mer rätt. Jag vet inte än hur jag kommer att göra.

Det är mycket i skolan nu, och det gäller att både jobba ikapp och ligga i framkant inför nästa veckas frånvaro. Jag ligger i fas just nu och tänker därför unna mig en tur på stan i eftermiddag. Lite nya tröjor och tekoppar står på inhandlingslistan.