Helene Söderlund

Nu är det officiellt och inte någon hemlighet längre. I sommar och höst är det jag som tränar&blir starkare tillsammans med 6 andra härliga tjejer i Team 2015 - Längdlandslagets utvecklingsgrupp.
Det är fantastiskt och inspirerande på alla sätt.

Happy happy happy day!

Det är snart ett år sedan jag började träna inför säsongen 2010-2011. Då helt ovetandes om vilka stora kliv och vilken stor utveckling jag gick tillmötes. Då hade jag drömmar, tankar, visioner om vad säsongen skulle kunna erbjuda. Säsongen gick så mycket bättre än jag vågat tro och jag har lärt mig så mycket om mig själv och fått så mycket tillbaka för den tid jag lagt ner.

Det finns några jag skulle vilja tacka för stöd, hjälp och support under säsongen som varit.

Familj&vänner - finns alltid där för mig, i ur&skur!

Mina tränare/bollplank storebror Peter & Coach Johan - hjälper mig tillrätta & tar hänsyn till mina tankar&funderingar angående träning. En perfekt kombination av tränare tillsammans med mitt eget huvud. Ni är guld!


Coach Johan till höger efter VM-silver 2011

Min mentala rådgivare Åsa Mattsson - utan dig hade jag aldrig varit där jag är idag!

Mina produktleverantörer Peltonen, Alpina, Excel, Future Trading och Nordenmark

Mina privata sponsorer Risenta & Mora Parken



Cateringcompaniet & Vildgåsen Restaurang - Serverar Faluns bästa lunch

Trots att helgens tremil inte blev riktigt så bra som jag hoppats och drömt om har jag massor med positiva minnen, good-feelings och fantastiska upplevelser med mig från säsongen 2010/2011.
För första gången fick jag kliva i den vita landslagsdräkten i längd, jag fick spurta om seger på skejtvasan, jag fick vinna både EM-guld och VM-guld med ett EM-silver och två VM-silver som extra krydda, jag fick vinna två SM-guld och ett SM-silver, jag fick med mig ett antal topp 6 placeringar i Team Sportia Cup och några topp 10 från skandinaviska cupen och jag fick åka världscup i Gällivare. Som ett extra minne från EM-guldet fick jag ju dessutom ett snyggt ärr i rumpan, som jag alltid kommer att bära med mig. Om det är ett bra eller dåligt minne vet jag inte...? 

Snart tar jag semester och lite ledigt från träning och tävling. Jag kommer att hålla i träningen en dryg vecka till med fokus mot terräng-SM i Uppsala redan på lördag. Kanske vansinne att springa asfalts-race bara 6 dagar efter säsongsavslutning i skidor. Men jag tycker att det känns roligt, och därför kommer jag också att göra det! Att få kombinera det med en helg hos Annika gör ju saken galet bra! Redan på torsdag åker jag dit, och som jag längtar.. Tjej-helg i Uppsala.

Därefter tar jag lite påsk-lov från träningen och njuter av påskgodis och god mat.

3milen igår var ett slitsamt lopp där jag verkligen fick kämpa. Mina sjukdagar efter VM hade satt mer spår än jag trodde och benen var inte alls så där pigga som dom varit tidigare under säsongen. Det var svårt att täppa till luckor när folk åkte förbi mig och jag låg hela tiden och sladdade långt bak i klungan. Det var jobbigt och när jag korsade mållinjen var jag totalt utpumpad. Jag gav det jag hade igår och jag slet mig runt i blåsten. Det är inte tremilen som kommer att vara minnet från säsongen, utan det skjuter jag åt sidan och glömmer.

Nu vill jag ha torsdag!

Det är nu snart 5 månader sedan jag åkte säsongspremiär i Bruksvallarna. På lördag står jag på startlinjen där igen för att avsluta säsongen. Hoppas givetvis på ett lika positivt lopp då som vid premiären. Säsongen har hittills varit fantastisk på alla sätt och det vore så skönt att få avsluta med något fantastiskt också.

Idag har jag haft en härlig hemmadag med plugg&allmänt fix. Städat bilen och tvättat lite. Cyklade ner på stan i stormen också vilket var en pers där jag trodde cykeln skulle blåsa bort med mig på flera gånger. Hittade ett par jeans-shorts till sommarens förhoppningsvis lite brunare ben..

Nu drar jag till fjällen!


Premiären i Bruksvallarna i november 2010.

Nu är det snart över. Under säsongen 2010-2011 har jag bara en tävling kvar på agendan. Inte vilken tävling som helst, ingen baggis och definitivt inte meningslös eller oviktig. Inte på något sätt faktiskt. SM tremilen ska avgöras i helgen, och det i samband med fjälltoppsloppet. Kul tycker jag. Jag gillar fjälltoppsloppet och stämningen som är däruppe på avslutningen. Det taggar mig, gör mig inspirerad och tävlingssugen. Visst, det ska bli rätt skönt med lite ledighet efter en lång säsong, men jag ska vara på tårna in i det sista och kämpa mig igenom de där tre milen med glädje. Hela min säsong hittills beskriver jag faktiskt just så: GLÄDJE!

Idag var det i och för sig inte ordet glädje och underbar skidåkning som ekade i mitt huvud under intervallpasset. Klockan var tidig och regnet stod som spön i backen i Hemus imorse när jag var där och pressade ur kroppen inför lördagens race. Ibland är livet som skidåkare härligt, lyxigt, skönt och underbart, men det var det inte idag!
Kroppen var däremot pigg efter förkylningen, så vissa små ljusglimtar fanns trots allt där i rusket. Skönt var det när passet var avklarat också och klockan knappt passerat 9. = Bonustid! (som tyvärr fick gå åt till BARA plugg)

Imorgon drar jag till Bruksvallarna. Det blir GLÄDJE!