Helene Söderlund

Äntligen sitter jag här i min mysiga lägenhet igen. Det var alltför längesen nu. Tror det var i början av december jag var här senast. Det tyder på att jag bor i en riktig lyxvåning minsann. Två nätter på två månader ger väl en kostnad på 3000kr/natt. Vilket annat hotell har den kostnaden på sina rum tro? Att man dessutom får bestämma helt själv vad som ska finna och vad man vill avnjuta på frukostbuffén är ju rena drömmen. Jag lever lyxliv alltså.



Kommer att stanna i min lya till på lördag. Då bär det av mot SM-området i Säter för ett sista kartpass i intervallform inför EM. En sista urladdning innan mästerskapet där skärpan och fokus ska vara på topp! Det är alltid roligt att avsluta sin träningsperiod inför viktiga tävlingar på ett bra sätt och jag hoppas att kroppen och knoppen är med på noterna på lördag så att jag kan vara nöjd och trygg inför avresa på måndag.

Igår var det verkligen inte ett sånt pass! SkidO-medel masstart i Grönklitt med skidgymnasiet och skidhögskolan. Ett lopp och träningspass som jag inte vill ha med mig till Norge. Ett träningspass som jag helst glömmer, både i åkkänsla och orienteringsteknik. Att skidorna, som är slipade för blötföre, inte gled speciellt bra i dryga -15grader(konstigt nog) gjorde inte det hela roligare. Blä! Nya pass väntar och det där är glömt. Nu ser jag fram emot lördag. Vi kommer nog att bli ett gäng som drar mot Säter och som kommer att kämpa emot varandra på intervallerna. Coach Granath (www.johangranath.se) står för banläggning och kommer säkert att erbjuda rejält kluriga vägval för att skapa huvudbry hos fröken Söderlund.

Passade på en snabb-runda på stan efter god lunch på Falu Gruva. (www.cateringcompaniet.se) Geshwornergården vid gruvan tillhör samma restaurangkedja som Vildgåsen på skolan och båda har mycket god mat! En lunchbuffé med god sallad, god mat och bra service. Ett tips är att testa något av ställena nästa gång du är i Falun, du lär inte bli besviken.


Geshwornergården vid Falu Gruva som tillhör Cateringcompaniets restauranger

De fyra små kronorna som fanns i myntfacket på plånboken gjorde stadsturen kort men intensiv. Tack vare den korta tiden hann jag inte fundera över om jag skulle köpa de jeans jag provade eller inte och jag gick ut från byxshopen med en kasse. Ett par Miss Sixty på rea är lycka!

Eftermiddagens promenad i vintersolen var fantastisk och nu väntas middagslagning i min ensamhet. Det är det tråkiga med att bo själv, man har ingen att laga mat till och ingen att äta tillsammans med..

Mitt frisyrdilemma kvarstår. Frustrationen över att jag inte vet vad jag ska göra med håret har bara blivit större, och frisyren är densamma. Hjälp mig snälla!

Imorgon ska jag ha sovmorgon och vila i min lyx-svit och ser fram emot att fika med Marie på Waynes på eftermiddagen.

Jag har alltid varit ambitiös i det jag gör och tar åt mig. Visst, en jättebra egenskap, men ibland kanske på gränsen till överdrivet och rent av galet.. Det är så lätt att tacka ja till allt som känns roligt. Det är så lätt att tänka: klart jag hinner med allt, jag vill ju så gärna. Men ibland måste man nog tänka efter före och fundera om tiden finns. Givetvis finns alltid tid för att proppa in saker. Dygnet har ju 24 timmar som man kan fylla med en hel massa. Det går ju ett tag, men funkar det i längden?

Jag har världens bästa jobb, jag får träffa och peppa underbara elever, jag har möjlighet att faktiskt få träna och vara ute i friska luften på arbetstid och jag gör det jag älskar. Jag kan satsa till hundra procent på min idrott tack vare förstående och stöttande föräldrar,det jobb jag har och tack vare de elitidrottsprojekt jag ingår i på Högskolan. (http://www.dalasportsacademy.se/)



Samtidigt pluggar jag och vill så gärna få en examen i mitt idrottstränarprogram med hälsoinriktning. Jag vill jobba med människor och friskvård, med människor som vill förändra sitt liv och börja leva sundare och hälsosammare, eller helt enkelt ha tips och råd både kost- och träningsmässigt. Frågan är bara om det är så bråttom? Behöver jag ha hundra bollar i luften samtidigt? Funkar det verkligen i längden att jobba 50%, studera helfart, träna och tävla på elitnivå och försöka hinna med allt annat vardagligt som man vill? Ja, kanske är det möjligt, men för mig är det nog dax att tänka till..

Jag tror inte att min redan småstressade och känsliga mage mår bättre av att flänga omkring på allt, göra allt och hinna med allt samtidigt. Jag vill inte att bägaren ska rinna över igen och jag vill verkligen inte tappa det flow jag faktiskt har nu inom det jag älskar allra mest och brinner för. Det är inte värt det.

Nu när jag har möjligheten att få jobba, att få göra det jag vill och får chansen till, tänker jag pausa lite. Något måste bort. Allt får inte plats just nu. Jag prioriterar bort för stunden men inte helt, jag skjuter det bara på framtiden. Jag har huuur många år på mig som helst att läsa och bli färdigutbildad. Och trots allt handlar det ju bara om en ynka kurs som inte passar in. Inte just nu..

SM i helgen var en blandning av allt. Dåligt flyt, vurpor och kass framförhållning blev lördagens melodi medan söndagens lång innehöll riktigt, riktigt bra orientering och flow bitvis. En elak bom gjorde inte loppet prickfritt, men den är glömd och det är det positiva från slinga två jag tar med mig till Sjusjön nästa vecka.



Dagen som varit. Falun imorse, kursintro och föreläsning till 12.10. Kastade mig i bilen, träning i mora 13.30. Ett fint skidpass med enbart stakning (tack vare dåligt fäste) till Norra Garberg med gott sällskap av Maria Rydqvist (www.mariarydqvist.se) och eleverna följt av styrka på kvällen. Nu är jag trött och måste sova.
Allt för nu.

I dagarna beställt ett par nya linser till mina Bliz-brillor och ett par i en ny modell. Förhoppningsvis kommer jag att ha ett par sånna här i början av nästa vecka.


Är otroligt nöjd med min glasögon-sponsor Bliz. Det jag beställer levereras på bara några dagar och glasögonen håller hög och bra kvalitet. Det är kul när ett samarbete fungerar och jag uppskattar verkligen den goda service som Jan Jonsson och Bliz har mot sina åkare.



Har haft en bra dag. Lite morgonträning, morgonmöte, jobb, lunchbuffé (mamma bjussade=ännu bättre, TACK mamma) en sväng på stan och sedan en skön promenad med hunden. Tråkigt att det skulle regna bara, men det tänkte vi inte så mycket på efter en stund ute. Kvällen ägnas åt en god laxsoppa med saffran och en stillsam TV-kväll. Musklerna ska fyllas med energi för i helgen ska det tävlas igen. Sprint-SM och långdistans-SM väntar. Det sägs bli tekniska tävlingar med endel kruxigheter & svårigheter. Långdistansen blir nog också en utmaning då den är ganska lång...
Det blir en helg i Säter. Ännu ett vandrarhem ska läggas till i "boenden-i-mitt-liv-listan".

Det kom verkligen över mig nu hur mycket jag saknar mina kompisar som bor alltför långt bort. Ingen nämnd och ingen glömd, men Ni som känner Er träffade som mina riktiga vänner - Ni är så saknade!! Jag är hopplös, framförallt under vintern, att ha tid att träffa. Jag är som ett yrväder - jag vet. Jag far hit och dit och är i stort sett jämt upptagen på ett eller annat sätt. Livet som skidåkare är fantastiskt, men det är samtidigt tråkigt att inte ha tid att träffa alla som betyder så mycket så ofta.. Ni är ändå guld värda för mig!

Imorgon åker kartstället på igen. Här ska tävlas.

Idag har det varit en fantastisk dag. Skidtränare för underbara elever på Mora skidgymnasium i strålande solsken, tio minusgrader och räls eller manchester till spår. Kan man ha det bättre? Tror inte det.
Förmiddagen i Hemus var kall. 17 minusgrader visade termometern när jag sprang iväg mot gymmet imorse. Konstigt väder de senaste dagarna. Först bitande kyla under helgen, plusgrader och regn i början av veckan och nu ner i massa minus igen. Det svänger minsann.

Eftermiddagen ägnades åt sprint-stafett i skidO i vackra Grönklitt. Oj vad roligt det är! Snabb kartläsning, snabb skidåkning och snabba beslut. I love it! Solnedgången och fullmånen som framträdde på vägen hem var inte fy skam den heller. Som sagt, jag har ett grymt jobb och jag är lyckligt lottad!



Igår eftermiddag fick ja klart med allt strul som varit med skolan de senaste veckorna. Det har blivit missförstånd och massa krångel och jag har verkligen inte kunnat sluta tänka på det. Det är det värsta jag vet att ha saker hängande över mig som jag inte riktigt kan ta tag i och påverka!! Alla resor den senaste tiden har gjort att det varit svårt att få kontakt med berörda lärare på högskolan, men nu tror jag att problemet är löst och jag kan pusta ut lite. Kommer inte att kunna släppa det helt förrän det är över, men det känns åtminstone lite bättre..

Har ätit en GRYM korvstroganoff till middag efter dagens alla träningspass. Den var så otroligt god att den nu toppar min lista över "mitt livs godaste korvstroganoff´s"

Funderar på att göra något åt min långa kaluffs också.Just nu känns den mest tråkig och hjälplöst ostylad. Skulle vilja göra något nytt och spännande, men är lite feg och har idébrist. Så vad tycker du? Fortsatt långt? Kort? Ljust? Mörkt? Tror du att jag skulle passa i mörkt hår? Hjälp mig!

Nu sitter jag och väntar på att få checka in mina saker på flygplatsen i Wien. Åkte hit igår efter tävlingen och bodde på ett hotell alldeles intill flygplatsen med Emanuel och Åsa. Jättebra ordnat och perfekt när vi skulle åka hem med olika flyg under dagen. Det var jätteskönt att kunna fortsätta sova och sedan ta en lätt morgonjogg innan frukost när de lämnade hotellrummet imorse. Fem i tolv flyger jag hemmåt från detta äventyr.

För något utöver det vanliga och något väldigt speciellt har det varit i Slovakien och Skalka. Om det varit speciellt och annorlunda på ett bra sätt vet jag inte. Visst har arrangemanget och tävlingarna haft sina ljusa sidor, men allt runt om kring med dimma, spöregn och dåliga snöförhållanden drar ner betyget. Varför lägga skidorientering på ett så snö- och relativt spårfattigt område när det finns så många fina ställen i Europa att tävla på? Arrangörerna har åtminstone varit eldsjälar och slitit för att få ihop tävlingar. Att anordna skidorientering med de förutsättningar som varit kräver vilja, och det har dom verkligen haft!

Gårdagens medeldistans liknade mer en kämpig långdistans. 70minuters åktid och långa sträckor mellan kontrollerna gjorde att all medeldistans-karraktär försvann. Det var ett okej lopp från min sida. Gjorde ett dumt vägval ner till första kontrollen utför en BRANT BRANT backe på smalspår! Jag tänkte flera gånger när jag stod där och vinglade på skidorna och absolut inte(!) kunde bromsa: Nu jädrar smäller det snart, nu slår jag ihjäl mig. Efter ett flertal trikå-bromsar på rumpan överlevde jag utförsbacken, men tappade endel tid på det dåliga valet.

Från andra kontrollen och till sjätte var det "svårare" orientering med endel smalspår. Dock var gen det bästa alternativet, om man startade sent... Jag hade åkt ifatt de övriga damerna som startade framför mig vid tvåan och var alltså först ut på alla gen. Jag tappade mycket tid trots att jag inte tyckte att jag åkte så dåligt... Mest på sjätte kontrollen där två och en halv minut(!!) försvann...
Benen kändes sådär igår och började bli slitna efter 5 tävlingar på 8 dagar, men jag kunde ändå pressa kroppen på bredspåret tillbaka mot mål och tjäna endel tid. Jag blev femma, och ett okej resultat utifrån mina förutsättningar. Hoppas att rankingen kan stiga något till EM så att jag får starta senare i fältet då.

Nu får jag snart åka hem!!! Det ska bli skönt att landa lite efter alla resor och tänka på annat. Ska jobba endel i veckan på skidgymnasiet och nästa helg väntar SM-tävlingar i Säter.

För övrigt längtar jag till min lägenhet i Falun. Var så längesen jag var där nu och jag skulle så gärna bo där och känna mig riktigt hemma igen. Det kommer dröja någon vecka till innan jag återvänder till dit. Åker istället hem till mamma och pappa i Färnäs och bor där. Det är ju hemma det med! :)

Dimma, regn och 3 grader varmt. Ypperliga förhållanden för skidåkning.. eller???
Dagens sprint avgjordes inte i det vackraste vädret och stadion liknade mer en simbassäng än ett upplopp på en skidO-tävling. Men det är bara att gilla läget, inte haka upp sig på att det är jobbiga förhållanden och enbart köra! Att vara skidorienterare kan innebära allt från tjugogradig kyla och förfrusna fingrar till detta. Man kan få uppleva allt! Det är det som är lite av tjusningen med vinteridrott tycker jag.

Sprinten idag gick i samma område som gårdagens masstart. På grund av dåliga snöförhållanden och för lite av den vita varan på det tänkta sprintområdet fick arrangörerna lägga om banorna och flytta tävlingen. En sprint som bestod av mycket skidåkning, precis som igår, men även endel avgörande vägval där det gick att tjäna eller tappa tid.
När tävlingen var avgjord idag stod jag överst i listan. Jag vann alltså dagens sprint, 7sek före Tatiana Kozlova från ryssland. Josefine blev 4a, Magdalena 7a och Kajsa 8a. Alltså en bra dag av oss svenska flickor! Det lovar gott inför kommande stafetter i EM och VM!
Jag tror att jag vann idag tack vare ett mycket bra vägval till kontroll 7. Närmaste vägen var helt klart att åka bredspår för att sedan ta in på ett smalspår upp mot kontrollen. Men eftersom att jag visste att tövädret tagit hårt på den hårda ytan i snön som var igår antog jag att smalspåren kunde vara lösa. Jag valde därför ett lite längre vägval på bara bredspår. Det visade sig vara mycket snabbare. KUL!


Första etappsegern på SkiO-tour 2009

Det var längesen jag vann en sprint. Sprintdistansen brukar inte vara min starka sida, men idag lyckades jag hålla ihop det och det är jag glad över!
Efter två lopp är jag, som ni förstår, mer än nöjd över resultaten hittills. Det ska bli roligt med en till medel imorgon, då med individuell start. Det blir ett nytt område och det innebär nya utmaningar och problem att lösa.

Regnet fortsätter ösa ner, så vi får väl se om skidstadion här i Skalka finns kvar imorgon eller om det blir löpning in i mål..
Jag tänker nog hålla mig inne resten av dagen. Kanske se en bra film eller sova lite innan middagen.

Har idag fått ett trevligt mail från restaurangen på Högskolan och Thomas&Stefan om fortsatt samarbete med dem under året 2011. De kommer att fortsätta bjuda mig på fantastisk lunch varje dag. Det är ett av de bästa sponsoravtalen man kan tänka sig. Att slippa laga mat och fundera över vad man ska inhandla och äta efter eller inför träningspass när man samtidigt går i skolan är guld värt!
Att maten dessutom är otroligt god gör ju inte saken sämre.

Tack för att Ni tror på mig och för att Ni vill hjälpa mig!


Deras lunchmeny kan du hitta här:
www.cateringcompaniet.se

Gå dit och prova deras utsökta lunch om Ni är i Falun.

Säsongens skidO-premiär är avklarad. Imorse när vi vaknade låg dimman (som vanligt) tjock i Skalka och det snöade dessutom lätt. Under natten hade det kommit några centimeter nysnö som lagt sig på den annars ganska snöfattiga marken.

Starten i damklassen gick halv tolv. Banan bestod av 3 olika slingor som var gafflade mot varandra. Det var 95% heldragna spår och alltså mycket skidåkning. Svårigheten som fanns var hur man skulle gena och framförallt vart genen skulle tas. Att åka runt blev alldeles för långt och på flera ställen tog jag av mig skidorna och sprang nerför slänten till spåret nedanför. Det första genet på slinga 1 gick ganska bra och var väl upptrampat av herrklassen. Genet på varv 2 var däremot inte lika lyckat! Dåligt val av Helene att försöka gena genom ett grönområde med skidor och stavar i händerna. Förutom att utrustningen fastnade i träd och grenar hade kartstället också en förmåga att trassla till det i det gröna. Hahaha! Det var nästan komiskt och jag kände mig verkligen inte som en elitidrottare när jag sprang där ner för slänten med skidor och stavar över huvudet för att fastna så lite som möjligt.
Att få ur snön som fastnar under pjäxorna blir också ett efterföljande problem när man väl kommer ut på rätt spår. Att vara stressad i tävlingssituation och att försöka få bort snö under skorna är ingen lyckad kombination och går oftast väldigt sakta och dåligt...

Det sista och det tredje varvet gick bättre och här behöll jag skidorna på hela rundan. Genen som fanns här gick att åka med skidor på och jag tror att mitt sista varv var det snabbaste av de tre.
Jag passerade mållinjen som tvåa, slagen endast av Natalia Tomilova. En bra start på skidO-säsongen och det är skönt att känna att jag hänger med orienteringsmässigt trots att både träning och tävling i skidO har varit väldigt knapp hittills. Orienteringen idag var inte speciellt svår i och för sig, men det var ju lika för alla..

Dimman ligger fortfarande tjock och man ser knappt ut genom hotellrumsfönstret. Eftermiddagen blir lugn och imorgon ska det sprintas. Genen och framförallt val av gen kommer antagligen att bli väldigt avgörande imorgon när sekunderna är viktiga. Det ska bli spännande att se hur banläggaren har fått ihop en sprintbana på det här området!

Allt för idag. Fortsätt håll tummarna för mig, det verkar ha funkat bra idag. :)

På plats i Slovakien efter en låång resa igår. Första flyget från Arlanda lyfte redan strax före halv sju på morgonen och efter en mellanlandning i Berlin var jag i Wien strax efter halv elva. Där blev det några timmars väntan. Elin hade nämligen, oturligt, tråkigt och jättesynd nog, blivit krasslig i Alpluften och skulle ta sig hem. Att hitta en flygbiljett till henne tog en stund men efter att ha lämnat henne på hotell i wien fortsatte resan mot Skalka med Emanuel och Åsa. Elin och jag skulle ha delat rum här nere i Slovakien, och det är tråkigt att hon inte kunde följa med och genomföra hela touren. Nu får jag bo med Josefine istället och det är inte fy skam det heller.

Efter många timmars bilresa, som kändes som en oändlighet, hittade vi det försvunna hotellet i dimman. Det var så mörkt och så tjock dimma att vi inte såg mer än två meter framför bilen. Dimman ligger fortfarande tjock över oss och vi har inte sett mycket idag heller.

Sängen på hotellrummet är under all kritik! Jag känner varenda fjäder i den och den är allt annat än skön. Trots detta har jag sovit som en stock, så det tyder väl på att sömn inte är en vara jag fått i överdriven mängd på slutet. Efter en tråkig och rätt klen frukost begav vi oss ut på skidorna. Hahaha! Det är nästan komiskt på något vis. Det är dåligt så dåligt med snö och det ryktas om att det kommer bli groteska utförslöpor. Med en ekvidistans på 10meter på kartan tyder det också på att det lär bli brant. Om väderleken inför imorgon stämmer ska det dessutom frysa på under natten. Det här kan bli ett spännande äventyr utöver det vanliga..

Eftermiddagen har spenderats nere i Kremnica, byn som ligger ungefär 20minuters bilresa ner. Där såg vi solen! Det var härligt. Vi åt lunch på "blå katten" och fick ganska god mat. För övrigt har jag laddat upp med ett rejält lager från Risentas produkter som "nödproviant". Man vet aldrig vad man får för mat på sånna här ställen. Det är tur att jag har en sponsor som har produkter som jag gillar och som ger bra energi för en skidåkare! Gå in här och se vad de har att erbjuda: www.risenta.se



Imorgon väntar då den första skidorienteringstävlingen för säsongen. Visst, det hade kunnat vara lite roligare ingångsförhållanden, men jag ska ändå försöka se det positivt och göra det bästa jag kan orienteringsmässigt. Farten vet jag att jag har och det viktiga imorgon blir kartan! Trots att skidåkningen gått så pass bra under säsongen hittills är det ingen garanti för att lyckas när jag byter gren. Ett moment till ska in och jag kommer fokusera på att dra ner farten på skidåkningen lite och istället åka rätt. Flytet och framförhållningen kommer nog att bli avgörande på dessa snabba och lättåkta spår. Speciellt om det fryser på och blir skare. Att det är masstart gör också att det är viktigt att ha fokus på sitt. Att inte bry sig så mycket om hur alla andra gör och vart alla andra åker. Det är min bana jag ska följa och det är i den ordningen jag ska ta kontrollerna, inget annat!

Innan maten blir det nog en lätt "finn-jogg". Hoppas på något ätbart till middag...

Håll en tumme för mig imorgon.

Vilket driv och vilka pigga ben! Det var en fantastisk kropp som idag genomförde 10km i den fria stilen på Valberget i Torsby. Uppför kunde jag trycka på utan att stumna och på platten likaså. Jag fick en bra start på masstartsloppet och låg med i den andra klungan hela loppet. Den första klungan med Steira och Skofterud i spets kunde vi inte riktigt hänga med i de branta och långa backarna men kraften fanns definitivt i benen för att åka med andraklungan uppför. Tyvärr ville inte utrustningen riktigt detsamma som jag idag. Det är det värsta jag vet att skylla på materialet och det handlar absolut inte om att jag har dåliga grejer! Hittills under säsongen har skidorna varit fantastiska.
Jag valde nog helt enkelt fel skidor. De var nog för hårda och istället för att driva på utför nöp de fast när jag stod i fartställning och konkurrenterna susade förbi.

Ja, det är frustrerande när kroppen vill så mycket och skidorna inte riktigt är på samma linje. Att tappa utför och kämpa sig ikapp uppför är slitigt, men ändå klarade jag av det, nästan hela vägen! Att avsluningen på banorna i Torsby består väldigt mycket av utförslöpor gjorde dock att jag inte nådde riktigt ändå fram idag. Det som var så nära... Till råge på allt gjorde jag dessutom en snygg piruett och tittade lite på konkurrenterna bakom mig när Jennie åkte om före upploppet. Tur att jag klarade mig från att stupa ner i lössnön på sidan..

Trots detta slutade jag som fjärde svenska och summan av helgen är ju fantastiskt bra igen! Jag är stabil och håller mig däruppe hela tiden. Saknas gör bara det där lilla extra klivet upp på pallen. Idag trodde jag att jag skulle ta det.. men icke!
Det kommer. Jag vet att jag är med och jag vet att kapaciteten finns där i mig. Jag kan åka skidor, speciellt i skate, lika fort som de andra svenska tjejerna som är precis utanför världscuplaget. Jag kan!

Nu väntar nästa resa. Jag byter gren för en stund. Imorgon åker jag till Arlanda och flyger tidigt på tisdagmorgon ner till Wien. Där hämtar Elin och Åsa upp mig och tar med mig i bilen till Slovakien. Tävlingspremiär i skidorientering för säsongen. Känns pirrigt faktiskt. Har ju knappt tränat skidO än och fokus har varit på längden. Men kul ska det bli! Hoppas på solsken och fin terräng. Gärna mycket bredspår och långa, branta backar!! ;)

Först en härlig dag på jobbet på världens bästa skidgymnasium! Terminstart väntar.

10 tuffa och långa kilometer var det idag. Det snöade rejält under förmiddagen men lättade som tur var lite innan vi skulle ge oss iväg. Som jag misstänkte blev det en hård tävling där jag fick kämpa från start och hela vägen in. Var ganska pigg på första varvet och med mina superskidor uppför kunde gå som en bergsget i backarna. Fegheten inför start kanske gjorde att "säkerhets-lagret" med valla blev lite för tjockt, men jag är ändå nöjd skidorna. Vallarna från Mora gör ett kanonjobb och i klassiskt har vi ofta väldigt bra skidor!

Andra varvet tröttnade jag lite på tycker jag, men enligt resultaten är det ändå då jag plockat placeringar. Jag slutade som 16e i skandinaviska cupen, sjätte svenska. Riktigt roligt att göra om det jag gjorde i Skellefteå och jag är nöjd. Det går bättre och bättre i klassiskt och jag känner att jag kan driva på och åka mer avslappnat nu än i början av säsongen. Kanske inte så konstigt med tanke på hur lite klassiskt mina senaste skidår bestått av.
Jag tycker det är så roligt det här med skidåkning och tävling.

Morgondagen ser jag fram emot. 10km fritt och masstart. GRYMT!



Kvällen blir lugn med fångarna på fortet och nötter, givetvis från fantastiska Risenta!

På plats på Torsby vandrarhem. Valbergsängens vandrarhem, där jag trodde att vi skulle bo, förvandlades till Torsbys vandrarhem en bit utanför... orten. Eller, vad kallar man Torsby? Stad, nej. By, nej. Ort, ja, så får det bli.

Att bo på valbergsängen skulle ha varit perfekt, nära till spåren och frihet att kunna röra sig fram och tillbaka på ett enkelt sätt. Men det här blir också bra. Det blir vad man gör det till. Delar rum med mina härliga klubb-brudar Hanna, Eva och Sofia. Trångt och militärsängar..
Imorgon ska jag åka klassiskt. 10kilometer i Valbergs-terrängen ska avverkas. Det är en tuff, hård men fin bana. Tror den kommer att bli utslagsgivande och rejält jobbig. Men jag ska kriga och kämpa och försöka åka stort och avslappnat båda två varven på femman. Det är ett stort startfält när både finskor, svenskor och många norskor ska göra upp om pallplatserna i den andra skandinaviska cupen för säsongen. Starten för damklassen är sen, och jag kommer inte att få ge mig iväg förrän några minuter före två. Hoppas att snön inte har börjat falla då utan att det kan komma senare under dagen. Det vore skönt om spåren kunde hålla ihop hyfsat och att det inte blir alltför löst och söndertrampat. Andra klassiska distansloppet för säsongen, det här blir kul!



Skidåkningen idag var underbar! solsken, några minusgrader och fina spår gjorde skidtestet till något alldeles fantastiskt! Hade kunnat åka huuur länge som helst tror jag, om jag hade haft tid och ork.
Eftermiddagen har varit ganska stillsam med en lätt jogg i mörkret här ute i skogen.

Imorgon fyller min vän Marie år också. Grattis gumman! Hoppas du får en fin födelsedag.
Nu väntar soff-häng, möte och kvällsfika om en stund. Schemat inför tävlingsdagar är rätt lika och man börjar som kunna det.. ;)
Håll en tumme för mig imorgon om du vill.

Kina var en upplevelse! Det var ett äventyr och något jag aldrig tidigare upplevt. Jag kommer att minnas landet och resan så länge jag lever, och har både positiva och negativa upplevelser att tänka tillbaka till.
Det är så stort. Det är så enormt och det är så annorlunda. Det går inte riktigt att beskriva med ord, utan jag tror att man själv måste uppleva det för att förstå.

Ett av mina starkaste minnen är min shoppingrunda i den vanliga (också den enorma!) matvarubutiken intill hotellet i Beijing. ICA Maxis julrusning-släng Er i väggen! Jag har ALDRIG upplevt en sådan shopping-panik och stress. Kineserna for runt som yra höns bland de halva grisarna som satt upphängda i taket och de färska fiskarna som låg och stank apa i kyldiskarna. Var man ivägen för den handlande kinesen blev man överkörd. Det spelade ingen roll om det var en mamma med barnvagn eller en pensionär med rullator. Bestämde sig kinesen för att komma fram så kom kinesen fram! 

I Changchun bodde vi lyxigt som få. 5stjärnigt hotell med den mest fantastiska lunch-buffén man kan tänka sig. Där fanns ALLT och lite till. Alltfrån nybakad pizza med de ingredienser man själv önskade till grillspett och egenkomponerade sallader.Dessertbordet var inte sämre utan hade en egen glassbar, choklad-fondue och sockervadd att erbjuda. Sockervadd - på en lunchbuffé? Speciellt och LYXIGT!


Det svenska Vasaloppets kranskulla och det kinesiska Vasaloppets snow-angel

Middagarna spenderades mest i kulldräkt eftersom att uppdraget för veckan var att vara kranskulla på det kinesiska vasaloppet på söndagen. Att få representera Mora och Vasaloppet i kulldräkt var kul och kändes som ett hedersuppdrag. Många roliga minnen och fina möten kommer jag att bära med mig.


Middagsdukningen första kvällen

I måndagsmorse satte vi oss i taxi mot flygplatsen och hemresa. Det hade varit en häftig resa och jag ångrar absolut inte att jag åkte. Det här kommer jag aldrig att få uppleva igen. Efter 26timmar på resande fot kom vi i måndagsnatt hem till färnäs igen. Och jag är så tacksam över lugnet! Löpturen med hunden i skogen på tisdagförmiddag var fantastisk! Tänk att få vara själv, inte se en människa och andas frisk luft. Under löpturen insåg jag hur bortskämda vi svenskar är med lugnet och tystnaden och den vackra naturen. Kina var riktigt riktigt bra, men Färnäs är ändå bättre!

Det vore hemskt trevligt att få uppleva Kina och Bejing även sommartid och jag hoppas att jag någon gång får chansen att åka med Nordicways på deras sommar-tour. I samband med detta vill jag även tacka Torbjörn och Janne Pettersson för en otrolig resa och även Nordicways för det fantastiska bemötandet och servicen!


Prispallen i Birdsnest