Helene Söderlund

Igårmorse när jag vaknade slog regnet mot mitt fönster i Falun. Inte okej! Speciellt inte okej med tanke på att det var två dagar till nyårsafton. En tid då det ska vara alldeles fullt av snö, många minugrader och en härlig vinterkänsla ute. Istället för att åka på Lugnets milslånga och så fina tränings-och tävlingsspår snurrade jag på en 800meter lång slinga i spöregn. Jag var genomblöt efter en och en halv timme och det gick att vrida ur strumporna när jag kom hem. Fruktansvärt deprimerande och jag, som annars är rätt positiv, var riktigt less!

Detta dåliga humör drogs upp idag när jag fick åka upp till vinterparadiset Grönklitt med en god vän. Ett fint klassiskt pass i nydragna spår och med lätt soldis var underbart idag. Känslan på skidorna och i kroppen var lagom. Inte jättebra, men heller inte dålig. Det var några dagar sedan jag körde fart senast och jag tror och hoppas att dagens pass var en väckarklocka för kroppen inför morgondagens 5km i Hemus.



Imorgon arrangerar min hemmaklubb IFK Mora den så välkända Morapinglan. En tävling som detta år förlängts med en dag och består av två fina tävlingsdagar. Från början var det tänkt som en prolog med jaktstart lördag och söndag, men det milda vädret och bristen på snö har gjort att det blir ändringar i schemat. Två skejttävlingar med individuell start väntar. Eller, parstart, där jag ska få starta med min fina vän Lina. Det kommer att bli åka av och jag ser fram emot det. Lagtempo? Resultaten kommer du att hitta här efter tävlingarna.

Jag är hemma i Färnäs igen och njuter av det. Hemma hos mamma och pappa. Hemma med Douglas. Jag gillar det!


Dogulas på sitt favoritspår - Hundspåret i Östnor/Björka

Jag skulle ju intr shoppa idag. Bara följa med Sofia på stan och vara smakråd. En nyårsklänning skulle hon ha. Och det köpte hon. Jag köpte en väst. Helt oplanerat, men kunde inte låta bli. Så mjuk & snygg! Perfekt över skinnjackan. Rea är bra när man hittar saker som man suktat efter, tittat på men tyckt varit för dyra. Västen var för dyr från början, men idag blev det ett bra pris på den!

Idag har jag hunnit med maxstyrka och skidåkning på Lugnet. Tro det eller ej, men det är fullt åkbart på Lugnet. 800meter skidspår finns det och det är helt okej förhållanden. Blev väldigt löst och sockrigt under passet när det blev mycket folk, men huvudsaken att det går att åka skidor på något sätt. Jag är glad att jag kan åka skidor. Och glad att jag kan vara hemma och göra det. Slippa bo borta, slippa bo i en väska och bara kunna njuta av att vara hemma ett tag. Det behövs! Januari kommer att bli en intensiv månad med många resdagar och mycket tävlingar. Att kunna vara hemma och landa lite i jul och nyår är därför mer än välbehövligt för mig.

Ikväll väntar kafferep hos en god vän och jag har hört att det blir riktigt gott kaffe. Pixie tror jag visst hon heter. Hon som bjuder. Gott!

Dålig uppdatering från mig under julen och efter mitt besök i Voukatti. Tappade gnistan för bloggandet ett tag och bestämde mig för att inte skriva. Jag vill skriva när jag vill och när jag känner för det, och det har jag inte gjort. Men nu är det dax.

Veckan efter Finland har varit brabrabra! Massa positiva saker som jag har fått mycket glädje och fina känslor ifrån. En härlig mysfrukost med klasskompisar i tisdags på Scandic och ett härligt skidpass i solskenet efter det.
Ett efterlängtat besök av Annika på onsdagen efter en hektisk dag som gick i ett. Träning, lunch och träning igen innan jag knappt hann duscha och byta om. Men eftermiddagen & kvällen blev fantastisk och det var så värt all stress.

Julen har jag tillbringat i Färnäs med familjen och det har verkligen känts som att "komma hem bara för jul" för första gången. Det känns inte som att jag bor här längre utan det känns som att jag är här på besök. Och jag gillar känslan. Jag har mitt eget nu. Min lägenhet i Falun. Det är där jag bor!

Ikväll blir det bio med mamma&pappa. Men först lite middag.

Står man inte på benen när man tävlar tappar man både balansen, dyrbara sekunder och placeringar. Ett fall på dagens tio kilometer klassiskt gav en tolfte istället för en möjlig 7 eller 8plats.

Känslan och farten finns där. Jag är besviken men använder denna ilska imorgon. Då jävlar!! Nu vill jag åka fort.

Och nej, kaffet smakade inte bättre idag.

Enligt tidigare erfarenheter är inte Finland kända för att laga fantastisk mat. Det är ingen italiensk klass på den direkt. Osaltat och smaklöst är det som karaktäriserar maten och frågan är om den finska kocken ens kan stava till ordet krydda!?Att kaffet mer liknar klorvatten och har samma färg som te är heller ingen nyhet..
I jämförelse med förra årets skand. cup i Keuruu smakar ändå maten helt ok, om man saltar den. Kaffet däremot. Njaaa. Det är finskt och blaskigt.

Idag har vi åkt en prolog på 3km fritt. En bana som mer liknade en ungdomsbana med korta, ibland branta, backar. Mycket plattåkning och fokus på att hålla hög fart över krönen. En relativt lätt bana kan tyckas men en bana som blir jobbig på sitt sätt. Korta och snabba uppför ger ganska naturligt lite vila utför.
Jag är nöjd med dagen. En tolfteplats, 20sek efter Riita-Liisa Roponen som vann, och med en god känsla i benen.

Första fartpasset efter höghöjden förra veckan och ett positivt besked inför kommande race. Nu är jag igång och nu ser jag fram emot två vanliga tävlingar med mer "normala" distanser lördag och söndag. 10km klassiskt imorgon och lika långt i den fria stilen på söndag. Samma bana fast fler varv. Det blir riktigt riktigt roligt!!

Nästa vecka ser jag också fram emot. Tre härliga kvällar tisdag, onsdag och torsdag väntar med trevligt sällskap och massa kul. Underbart!

Frågan är bara: får jag en vit jul i Färnäs??

Hemma från paradiset. Paradiset med snö, värmande solsken och vackra alper. Hemma i ett blött och regnigt Falun. Plusgrader och snön som sakta men säkert väljer att smälta bort. Det är så deprimerande att se snö som rinner bort framför ögonen på en. Speciellt när det är 13december och lucia och med en dryg vecka kvar till julafton. Det ska ju vara kallt, många minusgrader och snötäckta granar nu.

Dagens överraskning och ljuspunkt var trots blidvädret skidpasset på Lugnet imorse. Mycket snö på milen och ett fint skidpass på en längre slinga än jag åkt någongång i år hittills. Det är så härligt att åka iväg, ut i skogen, och komma tillbaka en lång stund senare. Slippa snurra på en kort slinga och se samma sak gång på gång på gång.
Ett pass idag bara för att vänja kroppen vid "lågland" och för att komma igång efter resan igår. En väldigt smidig resa men trots allt påfrestande. Efter tävlingen i lördags kände jag mig ganska pigg och relativt fräsch i kroppen. Smällen kom på söndagen!! Det kändes som att en ångvält kört över mig, backat över mig och vänt igen för att mosa hela mig. Jag var så seg & trött, både i kropp och huvud. Skidpasset som skulle bli en härlig mystur i solskenet blev visserligen fin, men med en totalt energi- och kraftlös kropp. Det fanns ingenting att hämta och pulsen gick inte att få upp över huvudtaget. En väldigt märklig känsla faktiskt. Som att man halvsover medan man tränar och som att huvudet inte kan styra över kroppens rörelser.

Det blev alltså hemresa för mig. Inget Rogla nästa helg. Både bra och dåligt kan jag tycka. Tråkigt att lämna det vackra Davos och tråkigt att åka ifrån ett väldigt härligt gäng! Det hade varit roligt att få prova på en till WC-tävling på höghöjd och få mer erfarenheter i ryggsäcken, men samtidigt tror jag att det här alternativet också är bra. I helgen väntar skandinavisk cup i Voukatti i Finland. Tre tävlingar där det hela inleds med en prolog 2,5km fritt på fredag. På lördag kör vi en jaktstart i klassisk stil och på söndag får jag skejta igen. Tre tuffa men roliga dagar väntar och jag kommer att åka iväg redan imorgon. Sova på Arlanda och flyga mot Finland med laget tidigt på torsdagmorgon. Fröken fläng, men jag tycker ju om det!

Att vara tillbaka i skolan idag blev dock som en käftsmäll. Så mycket som jag har tänkt idag har jag inte tänkt på hela förra veckan tror jag. En omställning att lyssna på föreläsning igen och en mindre chock att behöva koncentrera sig på annat än träning, mat eller vila som skidåkarlivet består av. Det härliga skidåkarlivet!


Min världscuppremiär blev en HÖJDARE och något jag alltid kommer minnas.

Wow! Det är häftigt med världscup. Det är en sak jag vill göra igen och igen och igen... Jag vill ställa mig på startlinjen där igen. Snart! Jag hoppas att jag får chansen och möjligheten att göra det igen. Snart!

Loppet då? Jag är nöjd och min prestation var bra. En 35e plats och inga världscuppoäng, men ändå med nosande på världscuppinnarna och definitivt med mersmak. Det var inte många sekunder bort idag & jag tror att jag snart är där, med lite mer rutin och lite mer erfarenhet i stora världen.

Egentligen är det konstigt att jag skriver att jag vill göra det igen och igen och igen, för samtidigt som det är så fantastiskt att få tävla är det en ren pina! Kroppen skriker, armar & ben värker och huvudet spränger. På toppen idag, efter 11,5km och vändning längst upp på banan var jag illamående. En otroligt tuff bana på hög höjd är krävande och det är tufft. Men det är ju det som är tjusningen och det är ju därför jag håller på med denna sport. Det är inte bekvämt på något sätt, men ändå älskar jag det!!

Nu väntar snart en välbehövlig massage av vår duktiga sjukgymnast Ida innan middag. Hur länge jag blir kvar här i Davos vet jag inte än. Det får tiden utvisa. Jag hoppas & önskar att jag får stanna i paradiset ett tag till!!


Den här tjejen slet idag. Gav allt och körde tills det verkligen inte gick längre. Vilken kämpe!

Allt är klart. Skidorna är testade. Banan är testad. Kroppen är testad och läget är under kontroll. Jag är redo att göra premiär i världscupen och åka 15km skejt imorgon.

Efter det kraftiga snöfall här i Davos i förrgår kunde distanserna ändras tillbaka till ursprungsplanen och vi damer kommer att åka femton kilometer och herrarna trettio. Det är en fin bana, men den är defitivit utmanande! Det är en lång stigning som börjar redan från start och fortsätter nästan konstant upp till 4km. Några korta plattare partier, men ingen vila någonstans. Från 4km och till mål är det relativt lättåkt med långa sluttande utförslöpor, men ändå ingen fartställningsåkning förrän in mot skidstadion efter ca 6km. Det blir en utmaning och viktigt att kunna åka två jämna varv imorgon. Ingen stress, ingen jäkt utan kontrollerat och stort.

Igår eftermiddag efter intervallpasset med Lisa & Sara åkte vi upp på 2663möh med ett litet tåg. Otroligt vacker utsikt och med solen som sken på oss kunde det inte bli en bättre fikapaus på terrassen. Riktig livskvalité & som jag njöt! Jag älskar alperna och jag börjar inse mer och mer att jag någongång i framtiden MÅSTE köpa mig ett hus här nere. Jag mår aldrig så bra som jag gör nere i dessa omgivningar. Det är en sådan energiboost att se dessa toppar överallt!







Det här ska bli så sjukt roligt!

Idag står intervaller på schemat i Davos. Trösklar ska blandas med lite högre tempo och fart för att prova "vart gränsen går". Spännande och intressant att se hur kroppen kommer att reagera på höghöjden i fart.

Idag vill jag skicka en hälsning på bloggen. En hälsning till en person som har betytt och fortfarande betyder massor för mig trots att han inte längre finns nere på jorden. Men i himlen och i mitt hjärta finns du morfar. Idag skulle du ha fyllt 92år. Tänk om du hade fått leva nu och dela mon glädje och lycka över att få vara här. Du hade varit stolt som en tupp och du hade gått med näsan i vädret bland de andra gamlingarna. Jag är säker på att du är stolt där du är, och att du har näsan i vädret uppe i "kaffe- och mazarinhimlen".

Jag älskar dig morfar!

Snön faller i Davos & förmiddagen har bjudit på ett lugnt och fint klassiskt pass borta på skidstadion.
Slingan som går att åka på har vuxit under de sista dagarna och efter en höst och försäsong fyllt av snurrande på korta slingor med snö känns det här lyxigt.

Givetvis mår jag som en prinsessa. Jag njuter av att få lapa höghöjdsluft, åka skidor i snöfall och vara på plats i Davos för att göra världscuppremiär i vit dräkt. Ett delmål på vägen och en möjlighet. Jag har inga förväntningar inför helgen utan mer förhoppningar. Jag hoppas att min kropp ska vara pigg på lördag, att jag kan göra ett lopp som JAG är nöjd med och där jag kan känna att jag givit max och kunnat ta ut mig till min översta gräns. Det är viktigt att se detta som en möjlighet att se&lära inför framtiden och som ett steg på vägen i min utveckling.

Distansen på lördag har kortats ner från 15 till 10 kilometer pga snöbristen som varit. Just nu faller ju snön, men det är antagligen försent för att arrangörerna ska känna sig säkra att kunna få till bra och rättvisa tävlingar i längre distanser. De beslutade därför igår att korta ner båda klassernas tävlingslängd. För oss damer blir det ingen stor skillnad att korta ner från 15 till 10, men för herrarna handlar det om en tremil som kortas ner till 15km. Det är skillnad!

Eftermiddagen kommer att ägnas åt en lättare skejttur i samma lugna och fina tempo som på förmiddagen.
Imorgon kör vi ett fartpass för att känna på hur kroppen reagerar på den höga höjden. Det blir spännande!

Avslutar med att skicka ett stort leende till Er läsare. För jag ler. Hela jag ler! :)

Världscup i Davos. Bara drömmar och ord som funnits långt bort i fjärran för mig. Att det nu är verklighet och att jag ska få tävla i paradiset Davos redan nu på lördag är helt galet!! Jag har nog inte riktigt förstått, eller fått det att fastna.

Samtidigt är det samma jobb som ska göras. Jag ska åka så fort jag kan och bli så trött jag kan. Samma som hemma på tävling, fast ändå så annorlunda. Och det är just det där som är lite annorlunda som får mig att le och bli extra lycklig. Jag ska åka världscup i Davos!!

Nu kör vi!

Nu sitter jag här i bussen igen. Många många många mil hem till
Mora&Falun. Det blir en sen(eller tidig)hemkomst. Om allt går bra ska vi kunna vara framme i Mora mellan 3 och 4 imorgonbitti..!

Helgen i Gällivare har varit positiv. Många härliga besked även om jag inte haft varken tiondelar eller sekunder på min sida. Snöpligast kändes det igår när jag var 0,1sek från en A-final på sprinten. En sprint som gick bättre och bättre för varje lopp och som jag överlag ändå är nöjd med. Givetvis hade jag velat åka finalen, men samtidigt känner jag att jag är med i matchen på ett helt annat sätt i år. Som en vis man sa till mig igår "det börjar ju komma lite snabbhet och klipp i den där kroppen"

Dagens klassiska lopp är mest glädje. Totalt utpumpad kunde jag bli i snöfallet, vilket jag ser som positivt. Att kunna ta ut mig på klassiskt tyder på klara förbättringar teknikmässigt. Med svåra förhållanden,sladdriga och lösa spår,som jag tidigare haft svårt för, blev jag femma. Återigen otur med sekunderna, nu 1 sek upp till plats 4.

Extra kul den här helgen är våra två Mora-segrar. Johan som visade världsklass igår på sprinten och Sofia som vann dagens lopp. Riktigt bra och roligt både för er och för oss övriga rödluvor. Ni inspirerar!!

Det blåser. Vinden har verkligen skrikit utanför fönsterrutorna på eftermiddagen och snön har yrt omkring. Som tur var fick vi prova tävlingsbanorna redan på förmiddagen och kunde skönt sitta inomhus under eftermiddagsblåsten.

Imorgon är det sprint. En sprint i fristil som kommer att gå fort. Banan är snabb, bitvis teknisk men innehåller också två riktigt fina stigningar och åkbackar. Jag tror att morgondagens ledord är LUGN! Att hitta ett lugn och ett driv i åkningen och inte stressa. Åka på skidorna och inte studsa upp och ner. Svårt under en sprint, men ändå ett nödvändigt faktum imorgon för att åka riktigt fort.
Starten går redan klockan tio och jag startar 1minut och 45sekunder senare, 10.01.45. Det ska bli så roligt! Jag är lagom laddad, men känner ändå LUGNET. Det har varit fina träningsveckor de senaste och jag känner mig lugn i det. Jag har gjort mitt träningsmässigt och nu ska kroppen få visa vad den går för.

Det är roligt att vara ute med moragänget igen och det känns som att vi har ett härligt go i truppen nu! Det känns bra inför säsongen och jag tror och hoppas att många rödluvor kommer att visa sig högt upp i listorna redan den här helgen. Här kan du läsa om oss på vår hemsida. Där hittar du även anmälan till Intersportloppet om du glömt att anmäla dig.

Under eftermiddagen har jag haft syjunta och varit riktigt kreativ och sytt fast mina sponsormärken på tävlingsdräkt och överdrag.

Risenta AB & Jale Åkeri - Ni är GULD!


Imorgon är det Ni & jag som gör jobbet.

NU är det dax på riktigt. Yiiiha!

Dagens händelse: minibuss till Gällivare & punkt. Inget mer.
Konstaterar att Sverige är ett långt land & att man hinner lyssna på mycket musik under 14timmars bilresa!

Dagens & helgens mest gruvsamma : det är lika långt hem på söndag!

Men det tar vi då. Snart framme i norr och jag är så pepp på tävling. Jag har ett skönt lugn i kroppen. Nu jäklar!