Helene Söderlund

Tjejerna i Team 2015 laget - det behövs bara ett ord - GLÄDJESPRIDARE!

Och den här bruden alltså - hon får mig att skratta så tårarna rinner!

Nästan precis 48timmar efter att gipset åkte av i torsdags stod jag idag på startlinjen i säsongens första race på snö. Torsby Ski festival - en tävling i och utanför skidtunneln i Torsby. En kul idé, ett påkostat arrangemang och framförallt ett otroligt engagemang från arrangörerna gjorde tävlingen riktigt bra. Sparad konstsnö hade lagts ut kring stadion och damseniorerna som åkte fyra varv tävlade totalt 6,8km.

Det är märkligt. Man tränar och tränar, lägger ner timme efter timme, pustar och flåsar, sliter och tar ut sig gång på gång under hela året, men så fort det blir tävling kommer både nervositeten och en helt annan trötthet infinner sig i kroppen efteråt. Givetvis blir man nervös för själva tävlingssituationen, men också just för att man vet att man kommer att bli så trött! En skräckblandad förtjusning tror jag, för annars skulle jag nog inte hålla på med det här. Någonstans, i allt det onda och plågsamma, gillar jag det.

Självklart var det lite annorlunda att åka på snö igen, men framförallt var det annorlunda att åka med två stavar och kunna använda båda armarna igen. Kanske låter konstigt, men det var lite knackigt och ostabilt med två stavar. Man blir bra på det man tränar och har man inte tränat skidåkning som skidåkning ser ut vanligtvis, med stavar i båda händerna, så blir det ovant. Lite stressig åkning, svårt att få timingen och svårt att få det att flyta riktigt.

Trots det är jag nöjd med dagen. Jag slutade fyra, sekunder upp till tredje, världens bästa K-gren, och inte mer än ett femtontal sekunder till andra. Emma var grym idag och krossade oss andra - stark tjej!

Nu fortsätter Team 2015 lägret i Torsbys skidtunnel tills på måndaglunch, då vi drar vidare mot Mora för ett styrkepass i Towes fina gym innan vi åker upp till Grönklitt. Lägret fortsätter till söndag, men jag kommer avvika lite tidigare för att springa Tjejmilen och arbeta lite på mässan för min fantastiska sponsor Risenta.

Intervaller på förmiddagen. Enbart benskejt för min del, lite blandat för de andra brudarna. Alla kämpade och flåsade och vi brudar på DSA lär bli grymma!

Kul med lite nytt sällskap i form av Lisa, Bente, Emelie och Anna. Vi "gamlingar" kan behöva lite nytt för att inte trötta ut och lessna på varandra. Haha, nejdå. Jag gillar Er!



En enarmad bandit?


Jag och mitt träningssällskap de senaste 4 veckorna. Imorgon kanske vi lämnar varandra för alltid.

Efter en härlig träningsvecka i fjällterräng med avslutning i cykelsadeln på Treken mestadels asfalt från Lindvallen till målet i Mora var jag nöjd och lagom trött. Fina pass i fjällmiljö,blandat med löpning och rullskidor gjorde träningsveckan med klubben riktigt bra.

Söndagen ägnades åt vila och ett besök hos fina farmor i Karlholm. En positiv överraskning där vi inför besöket trott att slutet var nära. Farmor är envis, precis som så många andra i familjen Söderlund och jag förstår vartifrån min vilja och kämparglöd kommer. Tack farmor för att du kämpar ett tag till! Jag älskar dig.

I onsdags packade jag bilen med alltifrån cyklar och utrusning för multisporttävling till dansskor och festblåsan. Semester med bästa Annika i Stockholm och Karlstad väntade.
Dagen i Stockholm var lagom - alldeles perfekt lagom. Vi sprang en sväng på söder i en jättefin skog runt en liten sjö innan frukost i strålande solsken. Därefter duschade vi och gjorde oss i ordning för en heldag på stan. Lagom mycket fläng&ashopping avslutades med en underbart middag på Kho Phangan med Annikas kusin. Ett lass (!) med vitlöksmarinerade revbensspjäll - till min stoora lycka då jag är frälst i revbensspjäll.
Därefter blev det häng på Chill en stund innan tunnelbanan tog oss hem till sängen och en god natts sömn.

Efter sovmorgon, god frukost med nybakat valnötsbröd och inpackning i bilen for vi vidare. Mot Karlstad. Ett enormt dåligt väder, det värsta på hela sommaren för min del, mötte oss i Värmland. Det började kännas skrämmande likt förra årets trip till Karlstad då vi även då möttes av spöregn! För att "hålla rutinerna" drog vi oss därför till Bergviks köpcentrum och fördrev lite tid. Kvällens middag blev kebab på en mysig pizzeria innan vi gick på bio och såg Bridesmaides och smaskade godis.

Lördag, tävlingsdagen, inleddes med hotellfrukost och förberedelser i form av cykelmeck, skruvning, fixning och trixning. Efter start mitt på dagen handlade det om 2 timmar och 20 minuter lycka. Sjukt rolig tävling med spännande och fantasirika moment, trots att vi deltog i motionsklassen pga min handled. Löpning, simning, cykel, hopp, paddling och trailrun. Galet roligt och en härlig tävlingsupplevelse för min del. Både Annika och jag var glada & nöjda när vi korsade mållinjen. Multisport borde man tävla i oftare - det är enormt bra träning och en väldigt rolig tävlingsform!!

Kvällens SM-middag och efterföljande festligheter blev lyckat inledningsvis - som vanligt med Annika, hon gör mig aldrig besviken! Att göra om saker som man ångrar och vrida tillbaka tiden vore dock bra ibland. Det tog emot i hjärtat att lämna Karlstad efter en fantastisk semester med min fina vän i söndags. Jag ville vara kvar!

Nu är jag tillbaka i Falun några dagar. Träningsupptakt med DSA och jobb på Maxi innan jag på fredag far till tunneln i Torsby för läger. Hör och häpna, men på lördag inleds säsongen 2011/2012 på längdskidor. Ingen allvarlig tävling utan mest ploj, men med höga prispengar i vinster. Det blir spännande. Först och främst hoppas jag att gipset ryker på torsdag och att jag är en "fri" människa med funktion i båda händerna som står på startlinjen på lördag.

Långpass. Löpning på fjället och rullskidor klassiskt, alltså diagonal utan stavar för min del, bestod förmiddagens pass av. Härlig och fin löpning, lite stenigt bitvis, från Myrflodammen till Stöten med en extrasväng i början. Drygt två kalla och blåsiga timmar senare snörade vi på oss pjäxorna och fortsatte passet hemåt på rullskidorna mot Lindvallen. Hösten är verkligen här nu. Kalla vindar och sommarvärmen är som bortblåst. Gick lite för fort tycker jag så jag håller mina tummar för att sommaren kommer tillbaka minst en gång till och att jag får träna i bara korta tights och sporttopp en gång till.

Passet avslutades med ett magplask på asfalten. Slog skidorna i varandra och smack, där låg jag och nosade på asfalten. Räddade handleden och gipset bra och knäna tog smällen istället. Men, lite svullna och blå knän gör väl ingen skada!? Haha, klant-Helene!

Eftermiddagen ägnades åt tupplur innan ett styrkepass a´la Söderlund/Svensson. Tanterna bangade fotbollen nere i byn och körde eget upplägg. Jag är nöjd med att ha en handled opaketerad, så jag höll mig hemma.
Återigen en jättegod middag med fisk som Lena lagat och till efterrätt mammas rabarberpaj. Gottgott!

Dag 3/6 på lägret är avslutad och imorgon ska jag kämpa på först i skidgångsbacken, löpandes, och sedan Sälenbacken upp, rullandes. Dag 4/6 blir säkerligen en tuff och flåsig dag!

Nu är IFK Moras juniorer och seniorer på klubbläger i Sälen. I röda byn i Lindvallen bor vi bra i stugor med fantastisk mat-service av Lena Solin som bjuder på goda middagar som överträffar varandra. Lunchen äter vi på Gustav Grill för att underlätta lite för kocken och för att hon ska slippa titta ner i grytorna hela dagarna. Att laga mat till hungriga skidåkare är inte en barnlek minsann.

Dagen började med grötfrukost innan bussarna rullade ner mot Sälen by där starten på backracet upp till Högfjällshotellet är. Drygt 32minuters ren uppförsåkning för snabbaste herre tyder på att det är ett riktigt tufft race. För min del blev det i intervallform idag. Att utmana och köra ett race med en stav kändes onödigt med tanke på att ryggslutet tar ganska mycket stryk när jag inte kan åka med båda stavarna. Att åka med en stav ger högre puls än att åka helt utan, men risken för snedbelastning och att kompensera med ena sidan blir samtidigt större. Därför valde jag att åka fem-minutersintervaller i backen för att få vila ryggen däremellan. Passet blev riktigt riktigt bra!

Efter en god lunch och någon timmes sömn under täcket var det dax för nästa pass. Ett fristilspass i lugnt tempo plus impulser. Jag tog mina rullskidor och ben till hjälp idag. Inga stavar fick följa med utan passet gick i benskejtens tecken. Går faktiskt riktigt bra och jag tror att detta utvecklar mig som skidåkare. Att inte ha stavarna till hjälp och fokusera på en stor, rytmisk och avslappnad rörelse med benen är bra! Kanske blir det väl långt och tufft för benen med ett distanspass utan stavar för ofta, men i läget jag befinner mig nu finns inte så mycket alternativ. Det gäller att gilla läget och utnyttja situationen, snart kan jag åka med stavar igen och då kommer benen att vara sjukt starka!

Imorgon väntar ett fint långpass, löpning och rullskidor i fjällmiljön. Ett långpass utan regn vore skönt så det håller jag tummarna för.

Mina sista rader idag går till min fina farmor. Jag tänker på dig och älskar dig farmor!

Jag är nöjd&glad och lagom trött. Så där härligt trött. Jag känner att jag gjort någonting och att jag inte legat på sofflocket en vecka, men samtidigt är jag inte FÖR trött och sliten. Inte plågad och förstörd i kroppen, utan skönt trött.
Det har varit en bra vecka. 7 fartpass, varav 3 race. Två på egen hand - 3000meter bana och rullskidor fritt utan stavar(med min gipsade arm som anledning) och en löptävling idag.

Mora Långa, ett arrangemang av min klubb IFK Mora friidrott, där man kan springa antingen 17km eller 8km. Jag valde 8km-loppet från Eldris till prästholmen. Anledningen till detta var att jag ansåg att ett kortare race på ungefär en halvtimme i högt tempo skulle passa bättre i min fartvecka än det längre loppet.
Kroppen och benen var med på att rejsa idag och det gick riktigt bra. 28min och 22sekunder tog jag på mig från start till mål och jag kunde som grädden på moset avsluta min fartvecka med en seger i damklassen. Inte alls märkvärdig seger egentligen, utan känslan av att vara pigg trots mycket träning var mer värdefullt för mig och sådant som jag tar med mig.

Återigen en fantastisk dag vädermässigt med sol och värme. Grillade hamburgare nere vid båthamnen i Färnäs fick avsluta min dag och träningsvecka. På måndag eftermiddag åker IFK Moras seniorer och juniorer på läger i Sälen. Härligt med fjällmiljö, klubbkompisar och bra sparring på passen igen. Det ser jag fram emot.


Mamma, Douglas och jag njuter!

Min vackra älskling vid Siljan

Imorgon åker jag och mamma och kollar läget i min lya i Falun. Förhoppningsvis står den kvar, blommorna lever och postfacket är inte översvämmat av tidningar och reklam..

Dagens plan vad skidgångsintervaller. Om det skulle gå att genomföra med en eller två stavar var oklart, men tanken var att få in ett högintensivt pass i slalombacke med skidgång för att inte slita så hårt på benen med ändå få hög puls. Jag måste säga att skidgång är ett av mina favoritpass! Det är en så skön trötthetskänsla som kommer av den typen av träning. Jag får flåsa på, men blir ändå inte stum och får mjölksyra i benen.
PERFEKT just nu när jag för övrigt kör mycket ben och de får ta ganska mycket stryk när jag inte har två fungerande handleder.

Redan på första intervallen, den i tröskelfart, insåg jag att det inte gick. Planen med skidgång gick inte att genomföra på ett bra sätt. Till en början försökte jag mig på att hålla i båda stavarna. Det gick inte utan gjorde ont i handleden trots att gipset tog emot. Jag kastade en stav och försökte gå på med den andra staven och gipset vevandes fram och tillbaka. Det gick inte heller. Snett och vint och sjukt jobbigt för svanken. Nej, då flög den andra staven också. Jag fortsatte gå, viftandes och flaxandes med armarna, men nej - det gick inte heller! Jag blev inte trött på det sätt jag ville och hade tänkt mig.

Det blev löpning i backen istället. Och jodu, då fick jag minsann flåsa!! Den tokiga skidåkerskans förmiddagspass var räddat (med viss ironi) och som bonus från passet som inte skulle slita på benen fick hon med sig mjölksyra upp över öronen i lår och vader... Haha! Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blev ett fasansfullt bra pass.

Mina lila snygga skidgångsstavar från OneWay fick inte vara med på intervallerna idag..

..pryder numera min högra handled och en liten bit av armen. Det var en fraktur i handleden. Magnetröntgen visade saker som man missat på två tidigare röntgenundersökningar. TUR att jag hade en så bra doktor i lördags som förstod allvaret och satte in mig på en magnetkameraundersökning. Tänk vad många det måste vara som går hem med diagnosen att inget är brutet fast skelettet egentligen är trasigt.

Ett svart plastgips 3-4 veckor framåt. Det betyder hejdå cykelvasa, och kanske också Utmaningen och multisport-SM. Sommarens höjdpunkter som jag sett fram emot, längtat till och tyckt ska bli så roliga. Det är åt h**vete, men måste samtidigt se ljuspunkterna. Jag kan springa, jag kan gå skidgång, jag kan åka rullskidor utan stavar och med en stav. Det finns möjligheter och att gräva ner sig i att det inte blir som planen gör mig inte bättre. Benskejt är ju lite av en favorit (eller hur Lina?? )
OM det läker fort så finns ju fortfarande hopp för tävling i sola i Karlstad åtminstone..! Annars blir det ändå en roadtrip med massa annat skoj, det lovar jag! Annika och jag får väl agera supporters eller nått sånt på tävlingen och sedan ge järnet på annat.. Bo i Karlstad på hotell ska vi iallafall!

Imorgon ska jag dra på mig löpar-dojorna på morgonen och ta en tur på tallheden kring Hundspåret och Alderängarna. Hoppas på sol imorgon med. Har varit fantastiska träningsdagar hittills. Eftermiddagen ska tillbringas i riktig Gustav Vasa-stil med en stav på rullskidor.



Är dessutom enormt glad att kunna meddela att jag behåller min fantastiska sponsor Risenta AB till kommande säsong. Ett guld-företag som har stöttat och hjälpt mig otroligt mycket under det gågna året. Det känns jättebra att Ni fortfarande tror på mig och vill fortsätta detta fina samarbete.

Som jag skrev igår kunde jag inte åka med de andra upp till Östersund och fartlägret med laget. Handleden hade andra planer än mig där. Men för det har den inte fått ligga på latsidan, eller jo, handleden har varit still idag, men resten av kroppen har plågats.

Tidigt imorse, för att undvika den västa hettan av solen, joggade jag från Färnäs ner mot Prästholmen och det älskat hatade 3000-meters-testet. Det är just ett älskat hatmoment med race. Tidtagning, press på sig själv och med förhoppningar om att slå nya personliga rekord. Ingen annan att tävla mot än sig själv, orken och tiden. Det är bara JAG som kan påverka resultatet, och det är alltid lika äckligt nervöst men samtidigt så spännande!
Sekunderna innan start vet man inte alls hur det kommer sluta. Ovanan vid banlöpning överlag gör att dagsformen kan påverka så mycket. Lite småsega ben på en löparbana är en mardröm, men med lätta ben är banlöpning något av det roligaste som finns enligt mig.

Lite drygt tio minuter senare var racet klart och jag var nöjd. En bra tid med tanke på att jag spang helt i egen majestät utan draghjälp eller någon som hjälpte mig att ta vinden. Bara 2sek över personbästa. Mest nöjd var jag nog att jag i princip lyckats hålla och följa mitt varvschema. En lite långsammare inledning hade nog givit en lite bättre sluttid, men det är ett stort fall framåt mot mina tidigare öppningsvarv...

Eftermiddagens intervaller diagonal&stakning med frånskjut genomfördes med en stav. Riktigt bra gick det. Det är så härligt när kroppen blir trött, men inte stum, när man flåsar som en älg, men ändå kan tala om för sig själv att åka liiiite fortare och liiiite fortare och bara göra det. Sånna träningspass gillar jag!

Imorgon fortsätter hemma-fartlägret i Hemus med skejtrace i väntan på röntgensvar. Om det blir race med en stav eller helt utan återstår att se..


Riktigt så här många taggade tjejer kom inte till start på Prästholmen idag..