Helene Söderlund

Nästan precis 48timmar efter att gipset åkte av i torsdags stod jag idag på startlinjen i säsongens första race på snö. Torsby Ski festival - en tävling i och utanför skidtunneln i Torsby. En kul idé, ett påkostat arrangemang och framförallt ett otroligt engagemang från arrangörerna gjorde tävlingen riktigt bra. Sparad konstsnö hade lagts ut kring stadion och damseniorerna som åkte fyra varv tävlade totalt 6,8km.

Det är märkligt. Man tränar och tränar, lägger ner timme efter timme, pustar och flåsar, sliter och tar ut sig gång på gång under hela året, men så fort det blir tävling kommer både nervositeten och en helt annan trötthet infinner sig i kroppen efteråt. Givetvis blir man nervös för själva tävlingssituationen, men också just för att man vet att man kommer att bli så trött! En skräckblandad förtjusning tror jag, för annars skulle jag nog inte hålla på med det här. Någonstans, i allt det onda och plågsamma, gillar jag det.

Självklart var det lite annorlunda att åka på snö igen, men framförallt var det annorlunda att åka med två stavar och kunna använda båda armarna igen. Kanske låter konstigt, men det var lite knackigt och ostabilt med två stavar. Man blir bra på det man tränar och har man inte tränat skidåkning som skidåkning ser ut vanligtvis, med stavar i båda händerna, så blir det ovant. Lite stressig åkning, svårt att få timingen och svårt att få det att flyta riktigt.

Trots det är jag nöjd med dagen. Jag slutade fyra, sekunder upp till tredje, världens bästa K-gren, och inte mer än ett femtontal sekunder till andra. Emma var grym idag och krossade oss andra - stark tjej!

Nu fortsätter Team 2015 lägret i Torsbys skidtunnel tills på måndaglunch, då vi drar vidare mot Mora för ett styrkepass i Towes fina gym innan vi åker upp till Grönklitt. Lägret fortsätter till söndag, men jag kommer avvika lite tidigare för att springa Tjejmilen och arbeta lite på mässan för min fantastiska sponsor Risenta.