Helene Söderlund

VM-veckan var påfrestande och tuff. Både fysiskt och mentalt. Att vädret inte var det bästa har nog också påverkat. Jag har blivit krasslig och lite småsjuk. Ingen fara tror jag, utan mest snorig och tung i huvudet. Om jag håller mig i skinnet nu och kan vila och inte starta igång för tidigt tror jag att det snart ska vara bra igen. Kanske är det kroppen som talar om att det behövs lite vila nu. Jag har dessutom inte varit förkyld sedan början av september. Jag har alltså fått vara sjukdomsfri hela skidsäsongen hittills!! Tråkigt bara att förkylningen kom två veckor för tidigt.. Men, det här kanske bara gör gott för mina muskler, lite vila.

Dagen har ändå haft några ljuspunkter. Stadsbesök där jag hittade nya örhängen, ett par shorts och en tunn vit tunika till sommaren. Hittade även skorna här nedan, men dom har jag inte köpt än. Tycker ni att jag ska köpa dom?

Lunchen på Vildgåsen var som vanligt av toppkvalitet! Kan verkligen rekommendera Restaurang Vildgåsen eller cateringcompaniets restaurang vid Falu Gruva.
http://www.cateringcompaniet.se


Dagens katjiiiiiing bjöd pappas telefonsamtal på nu i eftermiddag. Skatteåterbäringen!
Tummen upp för den.

Nu ska jag lägga mig i soffan, dricka en kopp te och tycka synd om mig själv som är sjuk.. eller näe, det ska jag inte. Jag ska njuta av allt bra som den här säsongen givit mig och vara tacksam för att jag fått vara frisk hittills!
Det är bara att gilla läget.


Jag vann EM-guld i långdistans


Jag vann VM-guld i långdistans, silver i sprint och silver i sprint-stafett


Jag kom tvåa på skejtvasan


Jag var kranskulla på det Kinesiska vasaloppet


Jag kom fyra på sprinten i Birds Nest i Beijing


Jag fick åka skandinavisk cup med flera top 10 placeringar under säsongen

Nu ska jag bli frisk tills nästa helg. Jag vill åka 3milen i Bruksvallarna.

TACK för alla fina ord och kommentarer, gratulationer och blommor jag fått efter min pang-vecka i fjällvärlden. Det betyder så mycket att få uppskattning och det gör att framgångarna får ett annat värde för mig. Tack söta vänner!

Tulpaner från kollegor och grannar och en vacker ROSA(!!!) bukett av storebror och Towe har jag fått. Jag älskar tulpaner. Det betyder vår för mig. Apropå vår så skiner solen så där härligt i Falun idag. Våren är här. Lovely!

Om du inte riktigt har tid, har planerat in något att göra preciiiis efter att du läst mitt inlägg och har lite bråttom iväg bör du nog stänga ner sidan redan nu och läsa mitt inlägg senare.
Jag tänkte nämligen försöka sammanfatta min VM-vecka i Tänndalen nu och risken för att jag svävar iväg endel och kommer att skriva FÖR mycket är stor. Jag har mycket att berätta och dela med mig av från denna drömvecka i fjällvärlden.

Som ni redan vet inleddes veckan med en sprint där det seedade fältet tyvärr hade alla vädergudar rakt emot sig. Som ett stort hån började det toksnöa under de tjugo minuter de sista åkarna startade. Tidigare hade solen tittat fram och efter målgång på sista seedade dam visade den sig igen. Inför loppet var jag lite besviken över min tidiga startposition bland de i röd grupp, men så här i efterhand är jag väldigt nöjd att jag fick starta när jag gjorde. Endast under loppets sista del drabbades jag av snöfallet och jag hade endast problem med kartläsningen i mjölpåsen de sista kontrollerna. Jag förlorade dock inte ett guld pga snöfallet utan jag VANN ett silver!!



Medeldistansen tänker jag inte lägga speciellt stort fokus på, inte ens så här i efterhand. Jag gjorde det jag kunde, men snöfallet och bristen på synliga och tydliga spår förstörde min dag. Det funkade inte för mig den dagen och minnena från medeldistansen på VM 2011 blåste bort med fjällstormen...


Trots min usla orientering på medeln fick jag chansen till revanch redan dagen efter på sprint-stafetten. Och oj vad roligt det blev. En rafflande tävling där både skidåkning, teknisk orientering och risk för fall erbjöds till fullo. En fantastiskt rolig tävlingsform för både åkare och publik och med en intressant huvud-kamera på en åkande arrangör kunde åskådarna följa oss tävlande under banan live. Häftigt!
Dagen slutade med min andra silvermedalj för veckan efter en hård fight med både finland och norge på sista sträckan. Ryssland vann stafetten. I det svenska laget ingick även min team-kamrat Peter.



Vilodagen var så välbehövlig och skön för både mina ben och mitt huvud. Att inte jogga eller på något vis försöka bli av med mjölksyran i benen efter sprint-loppen straffade sig dagen efter. Morgonjoggen kändes mer som en elefant-parad med tunga ben och en pirrande och ömmande känsla. Resten av dagen blev därför väldigt lugn med ett besök hos Kjell och Ulrik i Tännäs. Myskox-utflykt och fika i funäsdalen följdes av fynd-shopping. En ROSA dunjacka som jag bara älskar!!



Inför långdistansen på lördagen var jag förväntansfull och såg verkligen fram emot loppet. Med en bana på nästan femton kilometer fågelvägen och över 400meters stigning förstod jag att det skulle bli tufft. Med veckans väder, snö, snö och mera snö, skulle det dessutom bli lösa spår och små chanser till några längre gen. Det skulle alltså bli ett kraftprov. Till min stora glädje kände jag direkt när starten gick att elefant-benen från dagen innan var som bortblåsta. Fruktansvärt lätta och pigga ben uppför första stigningen till ettan, med en höjdskillnad på över 160 höjdmeter. Första delen av del ett gick riktigt bra och tillsammans med Kozlova och Antilla gick det fort i täten. Ingen mer lyckades följa vårt tempo från start. Påväg mot sjätte kontrollen fick dock fröken Söderlund ett av sina hjärnsläpp som tyvärr inträffar ibland under en tävling. Över en minut förlorad men mot varvningen var jag ändå hyfsat med.
I stigningen upp mot ettan på andra varvet, återigen med samma höjdskillnad, var benen fortfarande oförskämt pigga och när jag återigen var ikapp Kozlova kändes tempot på skidåkningen rätt behaglig. Rycket kom därför på bredspåret där jag tidigare gjort misstaget, nu hittade jag ju där.
Att få skida in över mållinjen i ett VM, som dessutom går på hemmaplan, i en masstart först av alla med en svensk flagga i handen är något av de roligaste jag upplevt i min idrottskarriär!! Att få höra nationalsången spelas för MIG och bara MIG är något som ger så otroligt mycket glädje och vilja att ha mer och mer och mer...!!! Jag är inte färdig med det här, var så säker!!



Söndagens stafett gick också bra för egen del. Inte lika oförskämt pigga ben som på långdistansen(kanske av förklarliga skäl?) men ändå bra orientering och skidåkning. Tyvärr räckte det inte hela vägen för oss svenska damer i år, men vänta ni bara..!!

Dagen blev så fulländad och fantastisk ändå, för på kvällen fick jag mitt GULD runt halsen. Det är mitt, jag har vunnit det och jag är så sjukt stolt och glad! JAG VANN!!!


Foto: Mikaela Sundbaum, www.mikaelas.se

Inför mästerskapet skrev jag om mitt äventyr i Japan 2009, om hur stolt jag var över att ha vunnit fyra medaljer. Jag är baskemej lika stolt nu. Visserligen blev det inte medalj på alla distanser den här gången, inte ens fyra medaljer. Men att ta tre medaljer på ett VM på hemmaplan, att genomföra det och lyckas under säsongens stora mål och verkligen prestera och vara i form på rätt dag gör mig stolt! Jag tog ett guld på den distans som jag tränat som hårdast för, på långdistansen på VM!

Arrangörer och allt folk runtomkring, skoterförare, banläggare, servicepersonal, coacher, vallare, familjemedlemmar och vänner, tack för en fantastisk skidvecka och ett minne för livet!! (vi hade ju iallafall tur med vädret)

Nu laddar jag för sista tävlingen säsongen 2010/2011. Tre mil utan kartställ.

JAAA! Äntligen ett individuellt guld. Att det dessutom var på långdistansen gör ju saken riktigt KUL!

Igår avgjordes tidernas första mix-sprint-stafett på ett världsmästerskap i skidorientering. Peter Arnesson och jag representerade det svenska laget i stafetten som blev en rafflande tävling med stora omkastningar i toppen.
Under förmiddagen blåste det och snöade som vanligt och inte förrän efter lunch spikade man att tävlingen skulle gå att genomföra.

Peter åkte första, tredje och femte sträckan och jag åkte andra, fjärde och den sjätte och avgörande. Peter åkte bra på alla sina varv, medan jag gjorde ett ganska dåligt andravarv. Småbommar, strulig orientering och ett fall gjorde att jag tappade tätkontakten med Norge och Finland. Peter gjorde en fenomenal femte och sista sträcka för hans del och växlade ut mig dryga 40sek efter täten Finland. Då låg vi på fjärdeplats.
Tack vare mellanvarianten av banlängd och gaffling och bra orientering från min sida kunde jag passera två lag och vi fick silvermedalj!!


Det svenska silverlaget

Otroligt roligt att ta ett guld tillsammans med Peter och jag tycker att tävlingsformen var riktigt bra. Kanske skulle sträckorna ha varit lite kortare, 7-8minuter istället för 11-12. Det blev en jobbigt och en tuff tävlingsdag. De korta distanserna/varv inbjuder till "överfart" under racen men med en total tävlingstid på ca 34-36minuter/löpare i överfart blir det slitsamt! Jag tycker definitivt att tävlingsformen ska fortsätta ingå i VM-programmet!

Idag är det vila vilket är väldigt skönt efter tre tävlingsdagar på raken. Både kropp och knopp behöver lite återhämtning. En kort joggingtur i stormen imorse följs under dagen av en myskox-safari i Tännäs med laget och en runda på byn med mor&far. Imorgon är det långdistans vilket nog kommer att bli en lång, tuff, snöig men utmanande tävling. Jag ser fram emot det och har redan börjat ladda med mycket energi.

Ett snökaos och inte mycket till spår. Det beskriver dagens VM-medeldistans ganska bra.
Snön föll tätare och tätare ju närmare start vi kom imorse och jag förstod redan innan loppet att det skulle bli en utmaning och att det var viktigt att hålla i riktning och kompass idag. Spåren snöade och drev igen av blåsten, och det var svårt att överhuvudtaget se om det var ett uppkört skoterspår som fanns med på kartan eller ett gen.

Inledningen gick bra och farten fanns i både ben och huvud. Påväg mot fyran började dock eländet. Det vägval som jag planerat att ta fanns inte!! Spåret som jag hade tänkt att åka var översnöat så jag fick snabbt ändra mitt vägval. Påväg mot femman blev det FÖR svårt för lilla mig. Jag tappade bort mig i mjölpåsen och fattade verkligen ingenting!! Där stod jag på myren och såg ut som ett stort frågetecken. Jag visste inte om jag skulle åka uppåt eller neråt och spåren gick inte att läsa in sig på. MÅNGA minuter gick innan jag kunde ta femman.

Tian var också ett mysterium under dagens lopp och återigen försvann minuter. Slingan efter varvningen gick bra och jag lyckades plocka 6 placeringar och bli tia. Besviken? Både ja och nej. Jag hade inte det som krävdes idag och inte flytet och jag vet faktiskt inte vad jag hade kunnat göra bättre. Det var helt enkelt för svårt för mig i snöfallet, det är bara att konstatera och gå vidare. Jag kan bättre än så här!!

Som ett litet plåster på såren efter dagens lopp blev jag ändå uttagen att åka sprint-stafetten för Sverige imorgon. Peter Arnesson och jag ska åka tre sträckor var där han startar och jag kommer att gå i mål. Det ska bli en spännande stafett där jag vet att fokus på orienteringen måste vara nummer ett. Det kommer att bli tight och sekunderna är viktiga. Fullt fokus imorgon i snöstormen!


Spurt mot mål.

Ikväll kommer mamma, pappa & Douglas hit och supportrar på resten av loppen! Det är tre viktiga tävlingar kvar på det här mästerskapet och nu ser jag bara framåt. Sprint-stafett, vilodag, långdistans och stafett med avslutning på söndag.

Hade förövrigt riktigt bra skidor idag. Tack Peltonen och våra fantastiska vallare som gör ett grymt jobb!

Helt galet!!
Jag lyckades återupprepa det jag gjorde i Japan för två år sedan. Jag tog silver på sprinten och öppningsdistansen på VM!
Tove Alexandersson, världens bästa sprintjunior, och idag även senior, vann med tre sekunder. Häftigt med två svenskor på pallen!



Jag var länge i ledningen och hade greppet om tävlingen ända tills näst sista kontrollen. Där tog Tove ett mycket bättre vägval än mig och lyckades smita förbi.
Trea blev finskan Liisa Antilla.

Seedade gruppen hade verkligen inte vädergudarna med sig idag. Jag hade ändå tur som startade tidigt i röd grupp. Jag drabbades bara av skyfallet av snö på andra halvan av banan. De som startade senare hade problem redan från start. 30 sekunder före min start började snön falla och det tilltog mer och mer. Sista slingan var det otroligt vitt, och svårt att se både karta och spår. Men, det är en vinteridrott vi håller på med och bara att gilla läget. Vädret kan man inte göra mycket åt tyvärr..

Nu sitter jag och myser och njuter med min vår-spotify-lista i solen på balkongen. Ibland är det lätt att leva!!

Imorgon åker vi medeldistans. Vad som erbjuds då återstår att se.

Jag är på plats på Hotell Tänndalen och jag och min kära "tävlings-rese-favvo-sambo" har intagit rum 175.
ALLTID bor jag och Josefine tillsammans på sånna här äventyr. Det känns lixom bra och tryggt. Vi funkar rätt lika hon och jag. Vi har samma rutiner och vill ha det på samma sätt. Ordning och reda är vår melodi och det är bra att bo med Josefine tycker jag.


Här är vi, min tävlingssambo och jag!

Läget är under kontroll. Boendet, maten och omgivningarna verkar bra. Tyvärr utbyttes det strålande solskenet som var här när vi kom mot moln och en grå himmel. Snön har under kvällen också börjat falla så smått från himlen. Tyvärr ryktas det om snöfall under hela VM-veckan. Men vad kan jag göra åt det? Gilla läget och tycka att det är bra!

Imorgon är det model event och skidtest. Vi ska ut och prova spåren och se hur det ser ut i grova drag. Nya kartstället från Nordenmark ska invigas. Det blev riktigt bra faktiskt!



Måste även gratulera världens bästa LK till sina första världscuppoäng idag. Som hon åkte på jaktstarten i Falun idag. Så fantastiskt roligt. Påsk-kul som hon själv skulle sagt.
Kolla in Linas blogg här: http://www.skidorarmode.blogg.se

Imorgon åker jag till Tänndalen. Platsen där VM kommer att avgöras.



När det är så här nära kan jag inte låta bli att tänka tillbaka till mitt förra VM. Skidorienterings-VM i Japan 2008. I dagsläget och efter allt hemskt som inträffat och drabbat japanerna de senaste veckorna känns det lite konstigt.
Jag gick in i förra världsmästerskapen med i princip NOLL förväntningar och förhoppningar om framskjutna placeringar och resultatmål. Min försäsong hade varit bedrövlig träningsmässigt på grund av min elaka mage. Bara att få åka till Japan och delta på mästerskapen var en upplevelse i sig och jag såg verkligen fram emot resan dit. De två veckorna på andra sidan jorden blev magiska!

Japan var speciellt på många sätt och aldrig har jag upplevt ett sådant väderomslag under en vecka och inte heller sådan konstig snö som jag fick tävla i där. Under stafetten gled inte skidorna en meter utan vi fick diagonala och springa på skidorna för att ta oss framåt. Annorlunda!

Jag kom hem från Japan med 4(!) medaljer!! Helt otroligt, galet och som världens största bonus. Det hade jag aldrig räknat med. Givetvis drömmer man alltid om medaljer när man går in i ett mästerskap och jag förstod att vi skulle ha en bra chans på stafetten. Men att jag skulle ta 3 individuella medaljer var inget jag vågat hoppas på.


Guldlaget i VM 2008 med VM-veckans "skörd"!

Inför VM 2011 i Tänndalen drömmer jag också om medaljer. Skillnaden nu mot för 4 år sedan är att jag har förhoppningar, men definitivt inte förväntningar om att ta dem. Trots att säsongen hittills varit näst intill magiskt bra och att jag utvecklats mycket både som skidåkare och orienterare sedan 2008 vet jag hur svårt det är att lyckas när det verkligen gäller. Det är fler än jag som vill ha en medalj och det är fler än jag som kommer att kämpa om dem. En medalj är något man får efter en prestation och det är därför där mitt fokus ligger - på min egen prestation och det jag gör i spåret och i skogen.
Jag ska ha roligt och jag ska glädjas i det jag gör. Allt annat är en bonus.

Nu ska jag njuta av lördagskvällen hemma med kycklingsallad, förhoppningsvis en bra film och soff-häng. Imorgon åker jag!

Jag fick mina brillor från Prestige igår. Sjukt snygga och lila. TACK!

Dom ska packas ner till solskenet i fjällen.

...inför kommande VM på hemmaplan. På tisdag är det premiär. Sprint på VM i skidorientering. Det ska bli roligt att ÄNTLIGEN få komma igång. Ett VM på hemmaplan lär bli speciellt, men ändå precis som vanligt. Till fördel har vi svenskor och svenskar att allt faktiskt är bekant och inte helt främmande. Vi är vana vid typen av spårsystem, typen av terräng(även om detta blir lite speciellt i fjällmiljö), speakern är densamma som på SM (för min del även snudd på KM), det är kända personer som står i starten, maten är svensk husmanskost och inte en rysk buffé där det bjuds på allt och ingenting och vi har trogna supporters i form av mammor, pappor, syskon och hundar på plats. Det är klart det ska bli roligt och en HÄFTIG utmaning och upplevelse.

Jag kan nöjd gå in i mästerskapet och veta att jag gjort det jag ska. Nu gäller det att fokusera på rätt saker och njuta. Då tror jag att det kommer att gå som allra bäst. Mitt nyckelord i skidåkningen är glädje, och jag ska ha förbaskat roligt!

Helgen kommer tillbringas hemma i Färnäs. Inget skidspel för mig. Det tar för mycket kraft och energi att vara supporter och jag väljer därför att stanna hemma och ladda. Givetvis är Falun otroligt häftigt under skidspelen, men när det väntar ett VM bakom knuten får det tyvärr vara utan mig i år. Det kommer fler år.. och då vill jag vara med!!

Vill avsluta dagens inlägg med att skicka tankar till min klubbkompis/lagledare i IFK Moras OK, Rune Larsson, som så tragiskt lämnat oss igår kväll. Jag tänker på alla hans nära och kära och beklagar sorgen.<3

Vilodag. Solsken och vår i luften.

Idag är det en rätt vanlig måndag. Inga speciella planer förutom lite uppsats-skrivning och en promenad till Restaurang Vildgåsen för lunch. Ska inte träna något idag. Helgen har bestått av mycket fart och kroppen behöver återhämtning. Det ska bli skönt. Det är härligt att veta att man gjort en bra träninghelg och att känslan i skidåkningen är bra när man har en hel vilodag framför sig.

Ikväll åker jag mot Mora igen. Imorgon väntar jobb på skidgymnasiet hela dagen och på onsdag kör vi sista teknikpasset i förberedelserna inför VM nästa vecka.
Kommer att stanna hemma i Färnäs ända tills söndag då vi reser upp mot Tänndalen. Hade sett fram emot skidspelshelg här i falun, men tror att jag spar mest energi och kan ladda upp bäst på hemmaplan när det blev som det blev. Jag har lite svårt för att stå bredvid och titta och heja på tävlande skidåkare när jag inte får tävla själv. Det är väl tävlings-jävulen i mig som inte riktigt pallar det..



Nu börjar verkligen säsongen lida mot sitt slut. Samtidigt är det otroligt mycker ROLIGT kvar. VM och SM är båda högt prioriterade mål för mig och jag ser fram emot den här sista månaden på skidor. Om en dryg månad byter jag gren och idrott direkt. Från skidåkning till löpning. Jag har idag anmält mig till terräng-SM i Uppsala den 16 april. Jag har inga stora förväntningar på att benen ska vara jätterappa och att jag ska göra stordåd på terrängbanan runt slottet. Ser det mest som en kul grej och ett bra avslut på träningsåret 2011. Vaderna kommer säkert inte att tycka att det är lika roligt, men de får ju sin välförtjänta vila direkt efter.

Har beställt lite snygga brillor till vårens solsken också. Här kan Du kolla in massa snygga solglasögon och beställa ett par du med. http://www.prestige.se/startpage



Nu ska jag skriva vidare på min uppgift i Idrottsmedicin.

Det är inte alltid upp. Ibland är det ner. Det går upp och det går ner.
Mestadels den här säsongen har allt bara varit upp. Upp, upp, upp och upp. Grymt!!!

Idag är jag däremot trött. Passet vid pumpen med fem skidO-slingor tröttade ut mig. Jag hade inte mycket energi till övers när jag kom hem vid 6tiden. Men efter en varm dusch, god mat och lite kaffe på det är jag tillbaka igen. De sömniga ögonen och tunga ögonlocken finns dock kvar. Dom duschade jag inte bort. Blir en tidig kväll för fröken Söderlund.

Åt en fantastiskt god lunch idag, som vanligt serverad av cateringcompaniet och vildgåsen. Det är suveränt och om jag tänker efter är jag faktiskt rätt bortskämd som får käka smarrig lunchbuffé VARJE dag. Det är ovärdeligt hur mycket det betyder för mig. Det underlättar enormt mycket när man tränar och pluggar att slippa laga lunch. TACK!!!
(www.cateringcompaniet.se)


Förhoppningsvis är mitt nya, fräscha kartställ klart till VM. Bakgrunden på plattan är åtminstone klar och nu ska det bara monteras med spännen och band. Det blir snyggt!



Jag hade verkligen hoppats på att få göra något jag VERKLIGEN drömt om hela mitt skidliv, och nära var det. Men, jag tar nya tag, jag biter ihop och hoppas "nästa år...."

Soffan därborta i andra sidan rummet ser hemskt skön ut. Jag måste nog prova den nu tror jag.

Vårsolen tittar fram ibland och ger sånna härliga vibbar. Härliga vibbar av vår. Fast igår när vi satt och ät middag sa mamma "det ser ut som jul-snö som kommer. det ser ut som ett julkort" Det snöade och yrde hela eftermiddagen i mora igår, men idag när jag kom tillbaka till Falun efter en vecka på bortaplan (hemmaplan) värmde solen igen.

Har haft en skön vecka i Färnäs. I måndags fick jag ääääntligen träffa min älskade vän Annika och åka en skidtur på vasaloppsspåret med henne. När man pratar oavbrutet i 90minuter känns passen väldigt korta, och det är otroligt lättsamt att träna. Underbart att träffa min kära vän igen. Jag saknar henne hela tiden annars. Annika är en sån där vän som alla borde ha. En sån vän som får mig att må bra, känna mig trygg och lugn.
På eftermiddagspasset hade jag också bra sällskap av Emma Wikén och det passet gick minst lika snabbt och smidigt. KUL! Emma & jag fick till fler bra pass tillsammans under tisdagen också. Grejt!

Under tisdag och onsdag var jag tränare på skidgymnasiet. Men beroende på JSM-veckan i Boden var deltagarantalet på träningspassen minst sagt litet.. Några tappra elever hade jag trots allt med mig ut och skidade.
Idag är jag alltså tillbaka i lyan i Falun igen. Skönt på ett sätt, men också ensamt. Det är bara lilla jag och ingen mer. Ingen att prata med, laga mat till eller bara sitta i soffan med och kolla tv. Får njuta av tystnaden lite och göra sånt som bara jag vill! Det är iofs skönt ibland det med.

Om två veckor är VM på hemmaplan i skidorientering igång. Det blir häftigt och kul. Säsongens stora mål i skidorientering närmar sig med stormsteg och snart ska jag vara på tårna både skidåkningsmässigt och orienteringsmässigt igen. Med en pigg kropp och ett huvud av Einstein-kvalitét (vet inte om han var så bra på kartlästning och framförhållning, men smart var han) kan det ju leda till något lika stort som EM-resultatet (gärna utan sju stygn i röven)
Det här glädjer mig!

Bjussar på några bilder från skejtvasan.

Stulen från Linas blogg. www.skidorarmode.blogg.se




Jag i täten efter Eldris

De sliter, de frustar, de svettas, klunkar blåbärssoppa och stakar sig alla nio mil. Dom är kämpar allihop som tar sig igenom ett Vasalopp!! Jag kommer aldrig att sluta imponeras över ALLA som åker Vasaloppet. Det spelar ingen roll om det är segraren eller den som kommer i mål sist av alla. Alla gör en enorm prestation. Det är både beundransvärt att en människa kan åka nio mil på under fyra timmar på skidor, men minst lika imponerande att en människa kan åka skidor i drygt 12timmar!! Tänk att stå på ett par skidor i ett halvt dygn!? Fantastiskt!


Jörgen Brink vann Vasaloppet i år igen, precis som när jag var kranskulla förra året.

Efter skejtvasan har jag mest myst runt och njutit av min härliga dag i spåret. Det var verkligen en bra dag i fredags och ett av loppen från säsongen 2011 jag kommer att minnas med stor glädje. I lördags var jag uppe tidigt igen för att hinna träna ett pass före valla-passet i mässan som startade redan klockan tio. Det var en sliten Helene med en rätt trög kropp som gav sig ut på de klassiska skidorna. Att det blåste i stort sett storm och var isiga spår fulla med barr och kottar gjorde inte träningen mer lättsam... I början var det riktigt slitsamt och jag funderade i början på att vända hemåt direkt. Men krafterna kom tillbaka och som tur var träffade jag en glad Emma Wikén i spåret bortanför Eldris och fick sällskap på andra halvan av passet!

Under lördagskvällen gjorde jag mitt sista officiella framträdande som kranskulla för Vasaloppet. Jag tackade för mitt år och lämnade över det ärofyllda uppdraget till Frida Dahl. Jag vill passa på att TACKA Vasaloppet och alla inblandade för ett enormt roligt, trevligt och lärorikt år som Er ambassadör. Det är med stor stolthet jag kommer att bära med mig mitt år som kranskulla för Vasaloppet 2010.




Till min glädje fick jag även träffa Johanna som arbetar på Risenta AB i kyrkan. Som sponsorer för Vasaloppet var hon på plats som vip-gäst. Tänk att jag och Vasaloppet har samma sponsor, det är kul! Risenta är en fantastisk sponsor och stöttepelare på alla sätt för mig. Trevlig personal och goda nötter..


Spana in deras produkter på: www.risenta.se


Imorgon väntar två härliga träningspass med två härliga brudar. Först med Annika på förmiddagen och sedan med Emma på eftermiddagen. Hoppas på solsken.

Vill avsluta dagens inlägg med att skriva och berömma min underbara, älskade och fina vän Linda för hennes kämparinsats i Vasaloppet idag. Under sju timmar var målet och tjejen glider in på 6.58. Så bra!
Även Lindas pojkvän med kompis skidade de nio milen och gjorde det med bravur. En mycket trevlig helg har vi haft när ni varit här hos oss!

Flow. En sprittande känsla i kroppen. Ben som blir lagom trötta uppför, men aldrig så där obehagligt stumma. Känslan som säger att det inte spelar någon roll hur trött benen blir uppför-de återhämtar sig ändå utför. Tyvärr finns det inte så många backar mellan Oxberg, runt oxbergssjön och mot mål i Mora.

Men dagens skejtvasa var ändå ett glädjerus och en så positiv dag i mitt skidåkarliv. Formen bara satt där, bomchackalack. Jag var pigg från start till.... nästan mål. Den lilla trötthet som kom dök upp 350meter för tidigt. 350 meter före mål i Zornbacken. Typiskt!!! Men samtidigt hade mina ben fått trumma på och jobba hårt från 13km-skylten, strax efter passering i Läde. Jag hade skakat av mig några motståndare, men en envis norska fanns med ända in till Mora. Oturligt nog för mig var hon som hon själv uttryckte det "ganska rask". Hon slog mig i spurten. Jag blev tvåa men var ändå en glad förlorare!!

Det är den här känslan i kroppen man tränar för som skidåkare. Att hitta flow och känna sig som att man är oövervinnerlig. Okej, jag var övervinnerlig idag, jag kom ju tvåa. Men ändå. Spurt är något att träna inför nästa år. Då ska jag bli trött 351 meter senare än i år.

Vasaloppshelg väntar. För ett år sedan kröntes jag till kranskulla imorgon. Imorgon tackar jag för mig och lämnar över rollen till Frida Dahl. Ni har väl köpt biljetter till invigningen av Vasaloppet i Mora Kyrka imorgonkväll?

Hur härligt är det inte med skidåkning i första vårsolen? Kallsnö, lätt före, pigg kropp, lagom långa(korta) pass och VÅRSOOOOL! Det är underbart. Det är nu jag ska passa på att njuta! Att unna mig att bara ha roligt under alla träningspass och surfa på den här underbara vågen som detta fantastiska väder och dessa mysiga skidförhållanden ger. Det gör mig glad och varm i kroppen och knoppen. Jag älskar det!

Förmiddagen bestod av ett lagom långt impulspass med Lina&Emma på Lugnet. Coach Granath (www.johangranath.se) var också med och gled och peppade. Killarna körde hårdare och pressade intervaller. Men det hoppade brudarna över idag. Vi njöt istället. Av vädret, våren och det lagom långa skidpasset.
Passa på att kolla in Linas blogg (www.skidorarmode.blogg.se) och Emmas blogg (www.erikssonemma.blogspot.com) också.

Nu kollar jag skid-VM på tv med hämtmat från Vildgåsen och hoppas på framgångar för de svenska åkarna.

Sedan tar jag 270an mot Mora. Längtar till Douglas och mor&far nu. Ska bli skönt att komma till Färnäs och jag ser med glädje fram emot fredagens skejtvasa. Snälla vädret, bjud mig på lite sol då med. Gör de 45kilometrarna mellan Oxberg och Mora till något njutsamt plågsamt.


Bild från helgens jaktstart med Lina i tät

Internet-uppkopplingen på hotellet i Keuruu var inte så bra. Därför den dåliga uppdateringen efter sprinten.
Var sådär nöjd med min sprint i Finland. Klassisk sprint är väl inget jag hade förväntat mig skulle leda till stordåd, men gav ändå allt och satsade. Sprint i klassisk stil är det jag tränat absolut minst under de senaste åren och med endast två tävlingar i benen de senaste fyra åren i den tävlingsgrenen är det inte så konstigt att kroppen inte är med på noterna och inte riktigt kan prestera.
Jag tycker ändå att jag hängde med i tempot och kände att det definitivt finns där. Jag var sist i min kvartsfinal, och hade egentligen ingen större chans att gå vidare. Men det var ändå ett jämt heat som gick fort där trean(Eva Svensson) tog sig vidare på tid till semifinalerna. Med MER träning på sprint finns utvecklingsmöjligheter, och det är något jag tar med mig in i nästa säsong.

Lördagens lopp var också en tävling som jag kände mig lite osäker på. All skidorientering har gjort att de klassiska fartpassen tagit lite stryk och inte riktigt fått plats. Ändå gjorde jag i lördags ett av mitt livs bästa klassiska skidlopp. Tekniken funkade bra. Jag bestämde mig för att satsa från start och var med riktigt bra tidigt. Jag tröttnade lite mot slutet, men slutade ändå 12a med bara 8 sekunder upp till åttonde. Det gick att pressa kroppen till det yttersta och det kändes jätteskönt att kunna göra det i klassiskt.

Fristilsloppet på söndagen var jaktstart och vi var fyra svenskor som gick ut i stort sett samtidigt. Magda, Lisa, Jennie och jag inom 3sek. Det blev tidigt en grupp där även Lina Korsgren och Emma Wikén ingick under slutet på första och det andra varvet. Med tre kilometer kvar drog Korsgren håååårt uppför och drog isär fältet. Tåget var galet nära att gå även för mig, men jag lyckades bita mig fast men fick slita rejält. Ett otroligt tufft och hårt lopp som gick fort! Jag fick tyvärr spurt-däng och slutade 10a. Lina blev nia och bästa svenska, 0,5sek före mig.
En glad, nöjd och slutkörd Helene åkte hem från Finland med ett leende på läpparna!


Jag i tät på den svenska klungan(med inslag av Norge och Ella Gjömle i mitten)

Leendet har jag haft kvar. Måndagen igår var den bästa och tisdagen har varit lika bra. Ett kul styrkepass med Lina&Emma imorse, matmagasinet i brevlådan och VM-lopp på tv:n. Skönt liv!

Imorgon åker jag hem mot kaoset i Mora igen. På torsdag börjar jag jobba med vallning för klubben och på fredag åker jag skejtvasan. På lördag slutar mitt år som kranskulla och på söndag är det Vasalopp. Härligt!
Det bästa med årets vasaloppsvecka är att min fina Linda och hennes pojkvän kommer och ska bo hos oss. jag längtar!

Imorgon ska jag ha världens bästa onsdag.