För övrigt har det varit ganska lite träning, allt för att samla kraft, energi och ork till kommande tävlingshelg. Även om det bara blev två tävlingar förra veckan istället för de planerade fyra valde jag att köra mycket fart, både i Lettland och i Tjeckien. Att inte utnyttja tävlingsbanorna i Nove Mesto, de långa stigningarna och de ännu längre krönen, till intervaller kändes dumt. Så innan stafetten i söndags tog jag ett intervallpass i tröskelfart och kände på åkningen lite.
Nu är jag i Ulricehamn och imorgon ska jag få åka klassiskt igen. Göra om, göra rätt. Ladda om, fokusera om och tävla igen. Skönt! Det bästa med idrotten är att man får nya chanser, och man får prova igen. Det gillar jag!
Banan imorgon är relativt lätt, men kommer ändå att ta ut sin rätt efter 4 varv. Det är mestadels korta backar där stor åkning ändå är ledordet. Väderprognosen inför imorgon talar dessutom om att det inte blir de veka som lyckas imorgon. Borra ner huvudet, grisa på och kämpa hela vägen. Jag tänker göra det!
Vi bor bra, alldeles intill skidstadion. Inga onödiga resor eller transporter. Ingen att anpassa sig efter eller vänta på. Bara jag och mitt. Egoistiskt? Kanske. Men ändå enormt skönt på tävlingsdagar.
Trots att min vecka har varit lite stressig, lite fulltecknad och lite rörig mår jag ändå som en prinsessa. Jag har de allra bästa omkring mig och jag njuter! Livet är underbart just nu.
Dessutom har jag nått nytt och spännande på gång under våren. Den här sidan är snart ett minne blott. Du kommer givetvis att kunna fortsätta läsa om mig, på annat håll..
