Helene Söderlund

En intervall. Ett tröskeldrag klassiskt. 85% diagonal. Knappt 19minuter lång. Två gånger upp så är man klar. Vilken perfekt backe! Tänk om man hade backen upp mot CopperHill hemma..

Förmiddagens pass var ett sånt där "good-feeling" pass. Ska jag vara ärlig så var jag nervös innan. Lite så där pirrig och spänd på hur kroppen skulle svara efter snart en veckas hård träning utan en hel vilodag. Redan på uppvärmningen kände jag till min glädje att kroppen var med mig idag. Kroppen ville detsamma som huvudet. "Stor, teknisk och bra skidåkning" var tankar som susade igenom mitt huvud. Sån där skidåkning som gör att hjärtat får jobba ganska hårt, men inte för hårt, att benen känns lätta och utan att vara sprängfulla med syra. En sån där känsla där jag upplever att jag har kontroll. Jag bestämmer och kan reglera och kontrollera. Sänka farten lite om det behövs och trycka på om jag vill och har kraft. En skön känsla!

Nu återstår bara två pass på detta läger. Ett stakpass i eftermiddag och ett valfritt distanspass imorgon innan hemresa. Jag kommer, som den fjälldyrkare och löpälskare jag är, att ta med mig mina stavar upp på Ottfjället. Jag hoppas givetvis på solsken men vädret är verkligen det sista man kan lita på här uppe så vi får se hur det blir.

Jag hoppas att fjällen kommer att visa upp sitt rätta jag imorgon. En önskan vore en klarblå himmel som gör att solen kan lysa upp alla vackra gula och röda höstfärger och en klar, lite småkylig luft som är så där lätt att andas och full av syre. En vacker förmiddag på fjället skulle vara en perfekt avslutning på denna vecka!