Det har varit ett fantastiskt sommarlov där jag fått in allt jag velat och lite till. Jag har träffat många av mina underbara vänner, jag har varit på några välbehövliga mini-semestrar runt om i Sverige och jag har fått vara frisk och (nästan) hel och kunnat träna på enligt plan hela sommaren. Givetvis blev det lite redigering i träningen i och med min handledsfraktur, men inget ont som inte har något gott med sig. Att tänka nytt, tänka om och förändra. Göra saker som man kanske inte skulle göra om kroppen var helt hel är inte alltid fel. Benen fick sitt under en måndads tid och jag ser bara positivt på det som hände den där första etappen av årets O-ringen. Hjärtat har fått slå, och det är trots allt det som bygger skidåkaren till stor del. Armstyrkan kan jag jobba upp nu under de månader som är kvar till tävlingspremiären i Bruksvallarna.
Sommarlovet avslutades på bästa tänkbara sätt med en underbar helg med mamma i Stockholm. Förutom att springa runt Djurgården med 30 000 andra tjejer har vi ätit god mat, strosat runt, shoppat lite, bott fint och njutit av ledigheten. Tågresan hem igår blev mest en varm plåga men jag räddades av två trevliga damer i första klass som hade en biljett över. Tack för det!
Tävlingen i lördags gick bra. Jag är nöjd. Det är fruktansvärt plågsamt att springa tio kilometer på asfalt för en skidåkare som är van att träna i terrängen. En pina faktiskt.Det platta, hårda underlaget gör att samma muskler arbetar hela tiden och det finns aldrig tid för vila. Men, det är ändå ett plågsamt nöje. Stämningen, publiken och alla glada tjejer gör att mungiporna ändå dras uppåt mellan de plågade och ansträngda andetagen på detta arrangemang. Mamma och jag har efter årets upplaga bestämt oss för att göra Tjejmilen-helgen till en tradition.
Mot mål i Tjejmilen 2011
Så, nu sitter jag här då. I verkligheten. I skolan med böckerna uppslagna. Ett nytt läsår är här och jag har missat första veckan. Det blir endel att ta igen, men när jag kommit in i det ska det säkert gå bra. Om fyra veckor är jag "fri" igen och drar till Toblach på läger med Team 2015-gänget. Det ser jag fram emot!
