Helene Söderlund

Lägret i detta paradis börjar gå mot sitt slut och hur mycket jag än tycker om alperna, backarna, omgivningarna och allt som hör de italienska alperna till så börjar jag längta hem. Jag börjar bli mätt på lägerlivet och jag vill komma hem till min lägenhet och landa lite. Hämta igen all bra träning som jag fått här nere och ladda på med ny energi och tillgodoräkna mig allt det bra.

Det har varit ett så bra läger. Förutom alla slitsamma, fina, jobbiga, roliga och härliga träningspass har det skrattats mycket och ätits god mat (när vi väl fått rätt på grund av alla allergier hit och dit) Team 2015 och militärlandslaget innehåller många profiler och väldigt härliga människor!!

I förmiddags genomförde vi det sista intervallpasset. Kanske det pass som jag gruvat mig mest för. Stakintervaller. Kanske min sämsta diciplin inom skidåkningen, men något som jag tränar och nöter för att förbättra. Överkroppen är inte min starkaste del, utan som benåkare har jag mycket att jobba på, både tekniskt och fysiskt. Men det tar sig, och passet idag gick faktiskt riktigt bra. Team-körningen med Mia och Emma var storslagen och vi gjorde intervallerna jättebra tillsammans!!

Det ligger fortfarande snö på topparna och det är kylig höstluft i Toblach. Så kallt att uppvärmningen idag innehöll supertröja, dubbla jackor, buff och tumvantar. Så nära vinter man kan komma tror jag.

Jag kommer att minnas Toblach med glädje. Mitt första riktiga Europa- och Alpläger. Definitivt inte mitt sista!!


Moras brudar i front inför stakpasset igår eftermiddag från Österrike


Dagens dream-team på stakintervallerna