Världscupen i Gällivare

2010-11-22 @ 22:48:36
Från ett kallt Bruksvallarna åkte jag i torsdags, först med bil, sedan buss, minibuss och flyg till Gällivare. Resan tog hela dagen med start klockan 7 från funäsdalen och stopp i norr vid 22-tiden på kvällen. Jag var förväntansfull och såg fram emot en spännande helg.



Fredagen började med en god frukost på slottet innan skidtest och åkning av banan stod på programmet. Världscupbanan, som jag faktiskt, i stort sett, provat på tidigare bjöd på varierad åkning med bitvis branta uppförsbackar och tvära utförslöpor med sladdkurvor i botten. En rolig och snabb bana som skulle visa sig gå ganska fort. Skidorna kände jag, som vanligt dagen innan tävling, ingen större skillnad på. Skidtestning är svårt och det är klurigt att välja ut paren som ska vallas upp inför tävlingsdagen. Alla känns lika bra och ju mer jag provar desto mer förvirrad blir jag. Givetvis är det bra att alla skidor känns bra, då är det ju bara att välja, men det är svårt ändå..



Efter lunch blev det eftermiddagsvila och en runda på Gällivare (visste inte om jag skulle kalla det byn eller stan) och en god latte på ett otroligt mysigt café. Kvällen var också mycket stillsam och bestod i vanlig ordning av kvällsjogg, middag och åkarmöte.

På lördagen var det dax. Jag skulle åka min allra första distans i världscupen! Häftigt, roligt och spännande. Jag trodde att jag skulle vara nervös och spänd inför premiären. Givetvis var det en liten spänning i kroppen, men jag tycker ändå att jag kände mig relativt lugn och samlad och kunde fokusera bra på mitt upplägg och min uppvärmning. 10.51.30 var jag iväg. 10km skate skulle avverkas. Känslan i kroppen var lagom. Lagom är ett ganska luddigt men bra ord som vi svenskar använder kanske lite alltför ofta, men det passar för mitt lopp den här dagen. Kroppen var med på noterna. Jag kunde trycka på uppför och gå mig lagom stum och trött för att ändå kunna återhämta mig utför. Första varvet gick bra och det är jag nöjd med. Under andra varvet hände något väldigt konstigt med mina ögon. Dom frös ihop! Jag såg helt plötsligt jättesuddigt och allt blev som dimmigt för mig. Jag provade att sätta upp glasögonen på mössan, men märkte att det inte berodde på imma på dem. Kylan och den fuktiga luften hade satt sig på mina ögon. En löjlig grej egentligen, men det blev otroligt svårt att ta kurvorna och parera utför med suddig blick. Åkningen blev därför aningen passiv på andra varvet, men jag är nöjd med min prestation och tycker att min inledning och allra första världscup var lagom bra!

Igår var det stafett och om jag hade roligt i lördags var det ett lyckorus igår! Vilken känsla. Publiken utefter banan lyfter fram skidåkarna på en världscup. Så mäktigt och så häftigt! Trots att jag inte åkte i vit dräkt har publik och ledare hejat så otroligt bra och varit till så stor hjälp! Min 5km långa fristils-sträcka igår gick bra. Jag tappade knappa 30sek på bästa sträcktid och är nöjd. Åkningen flöt på bra. Sveriges lag tre, som jag åkte i, blev tillslut nia. Tre svenska damlag bland de nio bästa, grymt!

Tack för en inspirerande och rolig helg alla som varit med. Bra service på alla sätt&vis och ett sånt härligt gäng att tillbringa en helg på skidtävlingar med!

Allt för nu.

Mat som får mig&min mage att må bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback